Arkiv för februari, 2011
Tere tulemast!
Publicerad: 22/02 07:01En intressant studie kan göras då man tar upp kunder vid någon av färjterminalerna. Ifall en ensam kund kommer och sätter sig i framsätet vet man att färden bär av till antingen järnvägsstationen eller buss stationen. Folk som kommer från landsorten vill nämligen alltid sitta framme vilket inte är brukligt i Helsingfors.
Här är oftast framsätet dragen långt fram och chauffören brukar öppna bakdörren som tecken åt kunden att sätta sig därbak. Det här är en säkerhetsfråga. Det är lättare att värja sig mot ett fysiskt anfall som kommer snett bakifrån (där anfallaren inte riktigt räcks fram till mätaren och datorn) än om anfallet kommer från sidan. Svårt är det ju i vilket fall som helst. Men framförallt så ser man kunden i spegeln hela tiden och får någon extra sekund på sig att reagera om det börjar verka oroväckande. Helsingforsborna vet det här. Men på landsorten vill man sitta framme av två orsaker.
Man ser bättre och det är trevligare att prata med chauffören där framme.
Även där finns en skillnad. Helsingforsare är inte alltid så pigga på att prata med sin chaufför. Här brukar folk med jämna mellanrum glömma att det över huvud taget finns en chaufför. I synnerhet på nätterna när kunderna har druckit lite. Eller lite mera. Ibland får jag en känsla av att folk verkligen tror att bilen kör sig själv.
Ett annat sätt att känna igen folk som ska till t.ex. järnvägsstationen är ifall de har typ åtta tio backar öl med sig. När de börjar dra sin ölkärra mot bilens bagageutrymme vet man… Undantag finns självfallet, men av dessa så kommer säg nu sjuttio, åttio procent längre ifrån. Inte en av våra största favoriter. Att lyfta in tonvis med öl, köra ett par kilometer, lyfta ut tonvis med öl. Men det hör till yrket. Som så mycket annat. Jag minns mer än väl när jag studerade i Teaterhögskolan. Om någon av oss studerande hade den dåliga smaken att beklaga sig över att något var svårt fick vi genast höra: ”Ja, det är ett svårt yrke du har valt.” Jep.
Jag hade den tvivelaktiga glädjen att besöka Tallinn två gånger då det ännu hörde till Sovjet. Trots att staden har förändrats massor på tjugo år vet jag att det finns betydligt trevligare turistattraktioner inte så mycket längre bort. Men vi finnar, vi åker till Tallinn. Hela tiden, flera gånger om året. Jo, jag vet att man kommer över för tjugolappen och att ölen är billig, men ändå.
Öppet dygnet runt
Publicerad: 21/02 06:00Minns ni på 80-talet när nattklubbarna stängde klockan två på natten? Då gick man tidigare ut, inte sant? Nuförtiden far folk in mot stan först vid midnatt, ibland senare. Som taxichaufför vet jag det här. Det är inte en eller två gånger som jag skjutsat folk till stan först den tiden. Så är man på nattklubben typ tre timmar, om ens det, sen ställer man sig i taxikö.
Jag har hört rykten om att våra kära politiker vill återinföra det här med stängningsdags klockan två. Vad skulle då hända? Hur skulle det se ut i praktiken? En del skulle kanske gå ut tidigare, men de flesta skulle knappast ändra särskilt mycket på sina vanor. Finländarna är vana att festa till klockan fyra. Jag tror att det skulle resultera i hemmafester, massvis med ”jatkon” runt om i stan. Dessa ”jatkon” skulle inte vara övervakade. Polisen skulle få mycket mera jobb vilket skulle tära på deras resurser. Är det inte bättre som det är, dvs festandet sker under övervakning inomhus? De flesta är så trötta klockan fyra att de bara vill hem och sova. Dessutom är de flesta nattklubbar belägna i centrum, många i sådana hus där det inte bor folk.
För att inte tala om hur det skulle inverka negativt på affärerna för restaurangerna och nattklubbarna. Försäljningen från de två sista timmarna skulle falla bort. Inte någon liten summa.
En annan intressant detalj angående öppethållningstider för oss som jobbar på nätterna. När ABC tog över Esso var jag nöjd. ABC är klart fräschare. Men Essona var i de flesta fall öppna 24h. En efter en ändrar ABC-stationerna sina öppethållningstider. Från 24h till att stänga kl.24 eller kl 22. ABC stationerna i Sockenbacka (kl.24), Sörnäs strandväg (kl 22), Mannerheimvägen (kl 22), Kottby (kl 24), Nordsjö (kl 24). Det kan hända att jag glömt någon. Några har ännu 24h öppet, Bocksbacka, Mechelingatan, Hagalund. Så innanför Ring ettan finns det allt som allt sex bensinstationer som har öppet dygnet runt om jag räknat rätt. Förutom nämnda tre (ABC Bocksbacka och Hagalund ligger dessutom precis utanför ring ettan) ABC, Shellstationerna i Kottby, Tullbommen och Södra Haga. Teboil i Brunakärr och Neste vid Djurgården. Om ABC på Mechelingatan går med i det här är det en katastrof för oss som jobbar nätter i stan. Det finns snart inget ställe där man kan få kaffe på nätterna. Snart står vi taxichaufförer i kön till nattklubbarna för att få en kopp kaffe.
Teverecensionen
Publicerad: 18/02 06:00Även taxichaufförer tittar på TV. Vi är också människor. Som (passiv) skådespelere tänker jag därför ta mej friheten att recensera Maikkaris populära underhållningsprogram ”Putous”.
För att vara ett finskt underhållningsprogram är ”Putous” riktigt bra. Just nu snurrar ju andra säsongen. Den första orkade jag inte följa med, antagligen för att Kari Hietalahti var med. Han är för all del väldigt skicklig, men han är överallt hela tiden. Samma fenomen som med Juha Veijonen. Tacka fan för att Antti Reini spelar Vares nuförtiden.
Som i alla underhållningsprogram finns det även sämre delar i ”Putous”. Improvisationsdelarna tycks vara väldigt få och bra så. Jag är inte någon stor vän av improvisationsteater och har aldrig brytt mej om att följa med varken finlandssvenska Stjärnfall eller Stella Polaris. Impron kan vara roliga, men oftast är inövade sketcher betydligt bättre. Men ”Putous” trumf är ju naturligtvis sketchfigurerna. Av de åtta skådisarna är sju riktigt bra med ett par genier i spetsen, medan en (Joanna Haartti) är en fullkomlig turist i sällskapet. Lyckligtvis föll hennes idiotiska sketchfigur (shamanen från Westend) ut direkt. Överlag tycker jag att risken att misslyckas blir större när en kvinna spelar man. Vissa män kan göra kvinnor fantastiskt bra. Det visade Aku Hirviniemi med sin Marja Tyrni förra året. Däremot är Jukka Rasilas figur Pilvi Pouta rätt misslyckad. Han är helt enkelt för gammal för den figuren. Inte heller Ville Myllyrinnes Jari Potsi hade något speciellt. Rätt fantasilöst. Till mina antifavoriter hörde även Krista Kosonens Mikko Zetterberg.
Lyteskomik är jätteroligt, men måste han ha problem med både synen och hörseln. Inte kunde han gå ordentligt heller.
Bildsköna Iina Kuustonen har överraskat positivt. Hennes parodi på thailändska kvinnor med det smått geniala namnet Sui-Hing och mantra ”happy ending” var bra. Att Riku Nieminens Munamies kommer att vinna tävlingen är väl solklart, och visst är han rolig, men mina favoriter är ändå Aku Hirviniemis Timo Harjakainen och Jussi Vatanens Mr. Mallorca. Mr. Mallorcas eviga ”aina kohteessa” är briljant, precis som hans andra favorit uttryck ”saletisti natsaa” och ”let´s go”. Bäst av alla är dock Timo Harjakainen. Jag betraktar Aku Hirviniemi som något av ett geni då det gäller sketchfigurer. Hur mångsidig som skådis han är, vet jag inte. Harjakainens bakgrund med Kerttu-frun i spetsen är fantastiskt rolig. Jag skulle gärna vara en fluga i taket hemma hos dem. Uttryck som ”ninnanunna” samt hans sätt att hålla ut tungan skulle inte vem som helst komma på.
Ett program som ”Putous” kräver otroligt mycket av skådisarna. Trevligt att se att valen av skådisar har lyckats till 7/8. För övrigt anser jag att Jaska Saariluoma är väldigt mycket bättre som konferencier än Ville Myllyrinne. Vem vinner? Vem försvinner?
Otroligt spännande.
Att kramas
Publicerad: 15/02 00:00Att vara finlandssvensk har sina sidor. Något som ligger starkt rotat i vår kultur är att kramas. Jag kommer ibland på mej själv med att krama någon kompis fru som jag ser en gång vart femte år. Varför ska man då kramas? Är det inte lite onaturligt? Ibland följer vad jag kallar för luftpussar. Någon annan kallar det kindpussar. Vill man göra en djupgående studie i ämnet ska man inte missa Kajsaniemi på första maj.
Där ser man bekanta som man ser högst en gång i året, just i Kajsaniemi. Man ropar ”heeeeeeej” så det hörs ända till Hagnäs. Sen kramas man och frågar: ”Hur e läget?”
”Bara bra. Och du själv?”
”Nå, tack. Helt jes.”
”Va kiva. Nå, hur e det annars då?”
”Helt bra. Själv då?”
”Helt okej.”
”Kiva. Nå vad gör du nuförtiden?”
”Nå vet du, det gamla vanliga. Själv då?”
”Samma sak som förut.”
”Fan va kiva och se dej. Men nu måst jag vidare. Ha det bra.”
”Detsamma.”
Och så kramas man för säkerhetsskull en gång till. På riktigt hej, hemskt.
Nämnde jag att jag inte brukar gå till Kajsaniemi på första maj längre? Och om jag skulle synas där så lär ingen komma och varken krama mej eller prata med mej efter det här…
Min dotters mor kommer från Björneborg. Hon är finskspråkig. Men riktigt rento. Men de gånger hon tvingades krama mina kompisars fruar som hon hade sett en eller två gånger tidigare var hon allt annat än rento.
Att kramas borde ju betyda någonting, tycker ni inte?
Balkongrökning
Publicerad: 11/02 06:00
Jag bor i höghus. Nå, det är lite att ta i för mitt hus är inte så högt. Tre våningar, men i alla fall. Jag har en balkong. Den är inte inglasad. Vilket som alla förstår, betyder att när det snöar, snöar det in på balkongen. En vinter som den här är det ganska mycket snö på min balkong. Glasburken som jag använder som askopp har försvunnit under snöhögen. Jag orkar inte gräva fram den. Istället använder jag snöhögen som askopp. Det går bra så länge som det kommer mera snö då och då. Fimparna täcks in av ny snö och askoppen verkar fräsch. Det är en synvilla, jag vet, men det gör ingenting. Fast jag i övrigt är snömotståndare, mest pga mitt jobb, och gillar när snön smälter så att det går att köra i den här stan, så har plusgraderna sina minussidor också. Gamla fimpar börja framträda ur snön allt mer tydligt. Jag fasar för den stunden när snön smälter bort helt och hållet och jag blir tvungen att städa upp alla fimparna. Som man bäddar får man ligga heter det ju. Men sen kanske jag hittar min glasburk. Ett annat alternativ är att sluta röka. Det lär bli aktuellt senast när riksdagen förbjuder rökning i lag. Det lär inte ta länge. Inte heller lär det ta länge innan balkongrökning förbjuds. Kul associationslek det här. Jag fortsätter. Nästa steg kan vara att ta bort övriga störningsmoment. Det kan bli förbjudet i lag att gräla högljutt. Grannarna kan störas. Följande steg är att hålla en minimal ljudnivå när man har sex. Åtminstone måste man ha fönstren stängda och gardinerna fördragna om man bor på första våningen.
I radhus är säkert allt sådant redan förbjudet. Det kommer säkert att komma någon sorts regel som gäller för egnahems hus också. Om man har så och så stor gård så kanske man kan få dra en rööki i veckan bakom huset. Eller lyssna på musik med fönstret öppet. Eller ha sex i tamburen.
För många barn ska man inte heller ha. De för oväsen. Jag är säker på att det efter nästa val kommer en lag som gör kondomer obligatoriska för alla som har minst två barn. Nåja, det här var ju ett effektivt sätt att komma ifrån ämnet. Men så mycket mera har jag inte att säga om balkongrökning. Varken om min egen eller andras.
Åldersgräns
Publicerad: 08/02 06:00En gång körde jag ett pensionärspar från Västra hamnen till Åggelby. Mannen, c. 80 år satt i framsätet. Ett antal gånger under färden undrade han var någonstans vi var. Inte minst när vi kom till den stora korsningen av Backasgatan och Forsbyvägen. Den korsningen är ju inte särskilt svår att känna igen om man inte är fullständigt blind. Men han frågade: ”Var någonstans är vi nu?” När jag informerat honom om vår position berättade han, inte utan stolthet i rösten, att han själv kör bil nästan dagligen. Skulle det ha funnits ett dike i närheten hade jag nog kört ner i det. När vi kom fram stegade han ut (det tog en stund för han hölls just och just på benen). Hans fru som betalade fick ta del av min åsikt. Jag förklarade för henne att hennes man inte under några som helst omständigheter får köra bil mera när han är blind som en fladdermus. Hon sa att hon nog har försökt säga åt honom…
En annan situation: på parkeringsplatsen utanför en matbutik. En åldring vid ratten. Närmade sig parkeringen på fel sida av vägen. Körde in på parkeringen från fel håll, alltså där var man kör ut. Jag gick fram till honom och tvingade honom att sitta i bilen och vänta medan jag ringde polisen. När polisen kommit och jag förklarat situationen gick jag och handlade. När jag kom ut var både polisen, åldringen och hans bil borta. Jag misstänker att konstaplarna släppte iväg honom med en förmaning om att hålla ögonen öppna.
Med tanke på alla historier om åldringar som kör på motorvägen åt fel håll och även med tanke på hur många som dör i trafikolyckor varje år så tycker jag att det kunde vara idé att försöka minimera olyckorna. En övre åldersgräns på 75 år för att få ha körkort. Sen borde staden sponsra taxikort åt folk. Bra för taxibusinessen och mindre olyckor. Jag vet att många 75-åringar är i bra form. Men jag vet också att sen när det börjar gå neråt så kan det gå fort. Skulle det inte vara idé att ta det säkra för det osäkra?
Samma sak i andra ändan. Man kunde höja åldersgränsen från 18 till 20 så skulle vi slippa en hel del olyckor där unga människor dör eller skadar sig.
För övrigt stöder jag tanken att promillegränsen ska sänkas till 0,2. Av samma förebyggande anledning. Jag vill nämligen att min 8-åriga dotter ska kunna röra sig i Helsingfors förorter, till och från busshållplatsen, utan risk för att bli överkörd av en blind pensionär eller en full 18 åring. Hon ska kunna lita på att hon kan gå över gatan när hon har grön gubbe.
Parkeringstips
Publicerad: 04/02 07:05
De ser dig, de hittar dig – de kommunala och privata parkeringsövervakarna.
Som alla vet är det problematiskt att hitta parkeringsplatser i centrum. Detta trots att det nuförtiden finns flera rymliga och fina parkeringshallar. Varför parkerar man inte i en av dessa? När det är kallt ute skulle det väl vara skönt att slippa skrapa när man ska iväg. Eller slippa putsa. Äldre bilar startar när de slipper stå ute i kylan.
Mej veterligen är parkeringsavgiften i hallarna c. 6 euro/timmen. Vilket betyder att om man vill shoppa i stan i sju timmar så blir det billigare med en parkeringsbot. Det finns väl såna som shoppar i sju timmar? När julen närmar sig. Eller när det är rea. Jag hör inte till dom. Jag fönstershoppar en halvtimme, sen blir jag hungrig, går och äter, sen blir jag trött och far hem och lägger mej. Så shoppar jag. Billigt och bra. Tar en dryg timme. Alltså bara c. 8 euro i Forums garage. Men om, nu bara för diskussionens skull, jag besluter mej för att 8 euro är för mycket, var parkerar jag då? I dessa dagar då Högsta Domstolen klämde fram med det på alla sätt ofattbara beslutet att privata parkeringsfirmor har rätt att ge böter måste man verkligen tänka på var man lämnar sin bil. Det intressanta är att nu då snöhögarna har invaderat innerstan och 2/3 delar av parkeringsplatserna försvunnit så är lapplisorna, stadens och privata, verkligen på hugget. Ordet flexibilitet ingår nog inte i deras vokabulär. Kanske inte i min heller, men det hör inte hit.
Men vill man vara på den säkra sidan finns det faktiskt ett ställe där man inte får böter. Framför Riksdagshuset. Mitt framför. Bombsäkert. Inga böter där inte. Men säg inte att det var jag som tipsade er.
För ett par år sen när jag var i min lokala Alepa och hade lämnat bilen framför på gården hade jag fått en parkeringsbot av en privat lapplisa. Jag slängde fanstyget (alltså lappen, inte lisan) i roskis. Sen såg jag nyheten om att dylika firmor är olagliga. Samtliga gick i konkurs. Men så, ett par år senare, när både tingsrätten och hovrätten hade konstaterat att de är olagliga, går Högsta Domstolen och petar i skiten. Typ, 0,3 sekunder efter att beslutet hade offentliggjorts, började privata parkeringsövervakningsfirmor, eller vafan de ska kallas, att växa som svampar ur jorden. Nu finns de överallt. Hela tiden. De ser dej.
Och min två år gamla parkeringsbot kom på posten…
Frukost i liten ask
Publicerad: 01/02 06:00För oss taxichaufförer finns det endast ett begränsat antal ”vattenhål” på nätterna. Vill man äta kan man välja mellan hamburgare, pizza eller kebab. Det håller ju inte i det långa loppet om man vill hålla sig i bikiniform. Låt oss ta en titt på alternativen. Grillkioskerna och bensinstationerna. Nå, vad kan man äta där då? Hamburgare, smörgåsar och sa jag ren hamburgare.
Alltså låter man bli att äta de flesta nätter. Man äter före man sticker hemifrån och så äter man när man kommer hem på morgonen. Om inte… man har vägarna förbi Torparbackens eller Kilos ABC. Där får man nämligen hyfsad frukost. Inte riktigt hotell frukost-klass, men kanske som på ett sämre hotell.
När man har kört hela natten vill man ju hem, även fast man har vägarna förbi någon av nämnda två ABC-stationer. Så man tar sin frukost to go. Då kan man få nöjet att gå igenom följande procedur: På Torparbackens ABC finns en skallig kille i kassan. När man beställer frukost to go går han efter en ask. Det finns två olika storlekar på askarna. Liten och ännu mindre. Han väljer alltid den ännu mindre. Då ber jag att få två askar. Och av den större storleken. Då tittar han först surt på mej innan han släpar sig iväg till skåpet för att byta ut den ännu mindre asken mot två aningen större. Sen fnyser han och tittar för säkerhetsskull ännu surare på mej. Jag känner mej tvungen att förklara. ”Om jag hade valt att äta min frukost här, så hade jag ju kunnat gå fram till buffetbordet för påfyllning hur många gånger som helst. Men eftersom jag väljer att ta med min frukost, föredrar jag två aningen större askar eftersom jag inte planerar att åka tillbaka hit varje gång jag vill ha påfyllning. Hur låter det?”
Jag får ett ännu surare ögonkast och en grymtning till svar. Sen börjar själva påfyllandet. Plastaskarna är så låga så att jag skulle behöva hammare för att få fast locket eftersom jag fyllt dom till bredden med köttbullar, bacon, pannkakor, korvar, äggröra, bröd och pålägg. Jogurten brukar jag skippa. Orkar inte börja trolla ner den i plastaskarna. Oftast brukar det då komma in en massa folk så att det blir kö bakom mej när jag så diskret som möjligt försöker hamra fast askarna. Det brukar lyckas så till vida dåligt att alla som befinner sig i byggnaden, inklusive den skalliga killen, stirrar på mej i en tyst undran om jag tänker bli färdig i dag. När det är gjort ska jag ju ännu ha apelsinjuice. Lättnaden är stor när jag skyndar över parkeringsplatsen. Varje gång tänker jag att det är på gränsen att en sämre klassens hotellfrukost är värd allt besvär. Den skalliga killen tänker antagligen det samma.
En kväll med vanlig pizza…
Publicerad: 01/02 05:40När jag började min bana som taxichaufför lade jag märke till att det nästan inte gick att få mat på nätterna. De flesta restauranger slog fast köket 22-tiden. Manala undantaget. Men de senaste åren har det dykt upp otaliga pizza-kebab ställen som i många fall har nattöppet. En utveckling i rätt riktning.
En ledig kväll hade jag spenderat i Jaffa-Arenan som Timo Jutila kallar den. Som efterrätt beslöt sig min kompis och jag, jag och min kompis, för att åka till stan och äta. Efter att inte ha rymmats in på ett par ställen hamnade vi till slut på en av dessa nämnda pizzerior. Den på Skillnaden för att vara exakt.
Klockan var inte så mycket så vi var de enda kunderna. Ändå var stället halvfullt. Det berättar att vi inte snackar om stans största restaurang. De hade ett erbjudande: Jättepizza och ett en liters (!) ölstop för kymppi. Min kompis, som gillar öl väldigt mycket nappade på erbjudandet. Själv ville jag ha ett vanligt halvliters stop och en vanlig pizza. När jag lade fram min önskan om en vanlig pizza tittade turken på mej och snörpte på munnen.
”Hördu om du vill ha en vanlig pizza ska du köpa en från butiken. Där får man vanliga pizzor.”
Skrattande beställde jag en ovanlig pizza. När vi ätit ungefär halva pizzan konstaterade min kompis att pizzorna nog inte var särskilt ovanliga. Medelmåttliga. Jag började drömma om pizzorna i Sverige. Där får man de bästa. Plus att man får pizzasallad. Sånt finns inte i Finland.
Om jag skulle driva en pizzeria, vilket jag aldrig kommer att göra, så skulle jag förutom ovanliga pizzor, servera pizzasallad. Jag skulle också se till att osten kommer under fyllningen. Inte på. I Sverige vet de det. Där gör de rätt: Tomatsås, ost, fyllning. Inte osten överst, som i Finland. Då smakar ju pizzan bara ost.
Efter den här bloggen är det säkert många som undrar varför jag då inte kan sticka till Sverige om allt är så härligt där. Det blir inget svar på den frågan här.
