Två månader efter riksdagsvalet fick vi då till slut en regering av sällan skådat slag. Många tycks vara av den åsikten att den nya sixpackregeringen inte kommer att hålla fyra år, att det kommer att bli för många slitningar inom leden. Jag håller med Sulo Aittoniemi både vad gäller lagliga bordeller och att den här regeringen kommer att vara starkare än vad folk tror.

Oppositionen kommer att vara stark med aggressiva sannfinländare och bittra centerpartister, så regeringen kommer att vara tvungen att verkligen hålla samman. Det tror jag den kommer att göra.

Blandningen av gammalt och ungt är intressant. Tre stycken som nått pensionsåldern, alla från SDP. Hela sju stycken som inte fyllt fyrtio. Jag inser här alltså att jag är äldre än vår statsminister…då är man inte helt ung längre.

Om vi tar en närmare titt så kan följande konstateras. De Gröna gjorde det enda rätta. Man petade ner Anni Sinnemäki så många pinnhål det bara var möjligt efter att hon misslyckats kapitalt som ordförande. Självfallet borde de ju inte alls vara i regeringen, men när de nu är där är det väl de två bästa de har som blev ministrar. Att Räsänen är inrikesminister och kan påverka abortfrågor och dyl är jag inte helt säker på att är lyckat. Paavo A får säkerligen mera till stånd som kultur- och idrottsminister än Wallin som går till historien som mannen som utsåg Jari Piirainen att utreda dopingsoppan i skidkretsarna. Ungefär som att utse Christer Pettersson att utreda Palme mordet. (Pekka Holopainens, Iltasanomat, ord). Kyllönen vet jag inget om. Inte Henriksson heller. Dock tycker jag att det är totalt fånigt att även geografin ska tas i beaktande när ministrar utses. Vilket betyder att Henriksson är minister bara för att hon kommer från Jakobstad. Så har vi dessa olycksaliga socialdemokrater, som för all del fick igenom alla sina villkor i förhandlingarna, men Jutta kunde nog ha klämt fram en lite bättre lista tycker jag. Kiuru verkar tuff, det blir nog bra med henne. Ihalainen (Finlands Jimmy Hoffa) är nog också rätt man på rätt plats. Men Gustafsson, Guzenina-Richardson och framförallt Tuomioja.

Hur kan han få bli utrikesminister igen? Vilken skandal. Efter att vi haft en leende, social, verbal och kunnig utrikesminister i Alex Stubb är vårt ansikte utåt nu en grå, gammal, sur och inåtvänd gubbe.

Ja, Tuomioja är erfaren och han talar lika många språk som Stubb, men ändå: Hur kunde Katainen ge bort den posten? Jag vet att det är brukligt att näststörsta partiet får utrikes- och finans portföljerna, men så mycket som Katainen gav efter i förhandlingarna åt Jutta, skulle han ha kunnat kräva att Stubb fortsätter som utrikesminister. Tur är att han åtminstone har hand om europa.

Jag lyfter på hatten åt Jutta Urpilainen.

Först lyfte hon upp sitt parti ur diket genom att vara suverän i tv-debatterna inför valet och trots att hon en gång blir utslängd ur ständerhuset håller hon stenhårt på sina villkor och får igenom precis allt. Jag misstänker att hon även kommer att lyckas som finansminister. Att Heinäluoma var den som orsakade den tillfälliga skilsmässan mellan SDP och Samlingspartiet står helt klart. Tur att den killen inte blev minister. Det skulle ren ha varit för mycket med både Tuomioja och Heinäluoma i regeringen.

Samlingspartiet har säkra kort. Koskinen, Virkkunen, Häkämies och Risikko kan sina saker.

Katainen själv då? Om samlingspartiet kan hålla sig som största parti har han chansen att göra det som Vanhanen dillade om men aldrig vågade försöka: att bli den första statsminister som sitter tre perioder.

Kunde ha varit värre. Sannfinländarna kunde ha suttit i regeringen. Hakkarainen kunde ha blivit minister, ve och fasa.

ps. Boken med alla populära taxikrönikorna som publicerades i Hbl:s månadsbilaga Volt och en handfull nya texter finns nu att köpa i Hbl:s kundservice. Bästa stugläsningen ever! Inom kort kan man också köpa boken hos Borgåbladet och Västra Nyland samt beställa på nätet. Fråga efter ”Taxichaufför Lindgren”.