Gräsviken är nuförtiden en totalt tudelad stadsdel. De flesta tänker säkert på Gräsviken som området kring kanalen, vid metron. Nya höghus med snygga inglasade balkonger. Höga glashus som inrymmer bland annat Nokias research. Och firman med maratonnamnet: PricewaterhouseCoopers. Och många andra.

Men gamla Gräsviken sträcker ju sig ända till Kampen. Gräsviksgatan börjar ju faktiskt vid hörnet av Lappviksgatan och Albertsgatan. Exakt var gränsen går vet jag inte, men jag antar att det kunde vara någonstans vid Abrahamsgatan som ju löper från Bulevarden till Gräsviksgatan. Men vart kvarteren kring Eriksgatan, Kalevagatan och Lönnrotsgatan mellan Albertsgatan och Abrahamsgatan hör, har jag ingen aning om. Man kan kalla det centrum. Någon kanske tycker att det är Kampen. Nä, det är det nog inte. Gräsviken då? Eventuellt.

Min farmor bodde i gamla Gräsviken länge. När jag var typ 18 jobbade jag en sommar som postiljon på Gräsvikens postkontor. Då fick jag dela post åt min farmor. Det var helt okej att sluta sin arbetsdag vid elva tiden. Men inte så okej och stiga upp klockan sex. Dessutom var det här på sommaren då folk gjorde adressförändringar. Man ville ju ha posten till landet. Jag var inte så noga med det där. Minns speciellt en äldre dam som ringde och klaga när jag hade slängt in hennes post i flera veckor utan att märka att hon hade gjort adressförändring. Men underhållsvärdet på Gräsvikens postkontor var högt. Där fanns flera otroliga typer. En lång kraftig kille, Salonen. Och så en liten skallig man, Tikkanen. Varje dag stod Salonen och Tikkanen och sorterade post bredvid varandra. Varje dag käbblade de så att alla hörde. De gillade ju varandra. Tikkanen retade Salonen för att han var stor och hårig och då hade Salonen sitt standardsvar åt den skalliga Tikkanen: ”Hej, Tikkanen, akta så att inte håret faller ner i ögonen.”

Det var för övrigt ingen som använde förnamnen där. Alla tilltalades med tillnamnet. Därav Salonen och Tikkanen. Hur kul som helst.

Gamla Gräsviken tar slut vid Sandvikstorget. Vart Sandvikstorget hör är jag inte heller säker på, för mej veterligen finns inte någon sådan stadsdel som Sandviken. På södra sidan om nya Gräsviken växer den nya stadsdelen, Busholmen fram. Misstänker att den arkitektoniskt kommer att påminna om Gräsviken. Glashus och glasbalkonger. Passar mej, Jag gillar 2000-talets arkitektur. Det finns en viss metropol-anda över den. Gräsvikskanalen gör mycket till för att göra den delen trivsammare. Faktiskt så skulle jag kunna bo där. Men minussidan är att de flesta balkongerna är mot norr.