Arkiv för oktober 4th, 2011
Gropen vinner över kelli
Publicerad: 04/10 09:10Alla som har vuxit upp på sjuttiotalet och kanske också åttiotalet vet vad som gällde då: Neppisbilar. Dessa små plastbilar som ser ut som racerbilar gjorde på femtiotalet. Så gör man en bana i sanden med diverse hinder och så neppar man. Det är inte liktydligt med att knäppa. Om man knäpper sin neppis kommer man ingen vart. Inte heller blir det något om man försöker skuffa den med handflatan. Man böjer pekfingret och lägger in tummen framför och så neppar man. Tre neppar. Sen är det nästas tur.
Det finns ett oändligt antal regler beroende på var i Helsingfors man är uppvuxen. Jag neppar enligt Tölöregler. Tölöreglerna är de enda rätta. Alla andra regler är fel. Helt fel. I Tölö får man fortsätta där bilen far ut, om man råkar åka av banan. I östra Helsingfors måste man ta pånytt. Löjligt. I formel ett får de också fortsätta om de åker ut. Inte behöver de åka tillbaka till startstrecket.
Nyligen firade den anrika fotbollsföreningen FC Football Club sin traditionella säsongavslutning. I programmet ingick som vanligt neppis. Denna gång på Drumsö strand. På ett ställe hade banbyggaren placerat en smal plankbit som skulle föreställa bro. Sen sades det att om man föll från bron fick man fortsätta att neppa under bron, men tillbaka för att sedan göra ett nytt försök att ta sig över. Detta brohinder resulterade i en del kalabalik. Då någons neppis föll ner från bron och landade med hjulen i vädret (vilket alltså heter kelli. Då måste man ta tillbaka och neppa pånytt därifrån man nyss neppat) behövde man alltså inte ta tillbaka. Det högljudda beslutet i frågan löd: gropen vinner över kelli. Ett nytt uttryck hade myntats. Ifall någons bil hade fallit från bron och hamnat på sidan (vilket heter halvkelli och då ska man ta tillbaka hälften av sträckan) hade det väl hetat att gropen vinner över halvkelli. Bron visade sig vara så svår att komma över att hälften av neppisarna inte klarade det. En herreman blev så frustrerad att han trampade sönder bron. En annan slängde sin neppis i havet i hopp om att den skulle flyta iland i Tallinn.
Som socker på toppen eller vad det nu heter har vi ju ännu det här med att trimma eller inte trimma sina bilar. I Tölö klippte vi i dom. Vi bytte ut däcken mot större och vissa fall lade man in ännu ett femte hjul. Fast jag har ännu aldrig sett en vinnarbil med fem hjul. Men i andra suspekta delar av stan klippte man inte i dem. Även i vårat race var det hälften av killarna som kom med oklippta bilar. Att en sån bil dessutom vann gör ju inte saken direkt bättre. En hjälte hade dessutom tvinnat in sin bil i ståltråd. Inte heller det hjälpte.
Som helhet är det dock kanske en aning oroväckande att små plastbilar kan väcka så stora känslor hos en grupp fyrtioåriga fullvuxna… förlåt ”fullvuxna” män. Därför håller vi oss i dag till öde sandstränder och inte lekparker där det finns barn och föräldrar som inte skulle vara helt överens med oss om vårt goda exempel.