Arkiv för ‘Miljö’ kategorin

Rasism

Publicerad: 10/05 08:53

Förutom att rasism är väldigt tragiskt är det även intressant som fenomen. Det som är mest tragiskt är hur inrotat det är. Som finlandssvensk i Finland har väl de flesta någon gång fått utstå gliringar, men det är ju självfallet smått i jämförelse med mycket annat.

Att antingen ens namn eller finska tal har ”avslöjat” en som icke finskspråkig har väl hänt de flesta. I några få fall har kunden i taxin frågat om jag har estniskt påbrå. När jag nekat till detta har kundens fantasi i många fall tagit slut. Att jag skulle ha svenska som modersmål kommer de inte på.

Men för inte så länge sen hände något som inte har hänt tidigare. Jag blev kallad ”vi**n mutakuono”. Hur ska man tolka det?

Det gällde en kund som var så full att han inte klarade av att prata förståeligt. Hans flickvän hade sagt adressen och killen ifråga, eller gubben rättare sagt, satt bakom mej. Han försökte föra någon sorts diskussion med mej och eftersom jag inte förstod ett ord av vad han sa hade jag ingen annan möjlighet än att säga som det var: att han var så full och talade så otydligt att jag inte förstod något. Därav följde frågan om jag är från Finland. Trots att jag sa att jag är lika finsk som han så följde han upp med nämnda skällsord. Jag stoppade bilen och slängde ut fanskapet.
I mitten på 90-talet jobbade jag som skådespelare på en landsortsteater i Sverige. Vi turnerade med en skolpjäs. Den var fruktansvärt dålig, men i alla fall. Vid ett par tillfällen ropades det från publiken åt mej: finnjävel. Det intressanta här är att de som ropade utan undantag var invandrare. Ungdomar med typ arabiskt ursprung. Man kan väl lungt säga att de hade lyckats integrera sig i det svenska samhället…

Enligt föreskrifterna ska man ha sitt chaufförs-ID synligt i taxin. Detta för att kunden ska veta att chauffören har sin licens. Antar jag. Själv har jag mitt ID i plånboken. Av den enkla anledningen att mitt svenskklingande förnamn avslöjar att jag är finlandssvensk. Något jag vill undvika i taxin. Man vet aldrig. Det finns rasister överallt. Jag vill ogärna hamna i slagsmål i onödan.

Sinkkutrender

Publicerad: 21/04 11:54

Att vara singel, ”sinkku” idag har blivit något av ett fenomen. Nuförtiden anses man inte vara totalt misslyckad om man är över fyrtio och lever ensam. Det har blivit trendigt. Åtminstone lite. I alla fall är det fullt godkänt.

Sanningen är dock den att merparten av sinkkuna önskar hitta en partner. Var hittar man då en partner nuförtiden?

Arbetsplatsen, föreningen, gemensamma bekanta… jag lämnar dom alternativen i fred och koncentrerar mej på två andra ”mötesplatser”.

Den klassiska: Nattklubb eller bar. Som vi alla vet blir de flesta av oss lite ledigare till sättet när man druckit några glas. Hämningarna och spänningen släpper. Då är det så mycket lättare att bekanta sig med främlingar. Men vilka är då dessa barer eller nattklubbar?

Vad gäller utbudet i Helsingfors är ju merparten av nattklubbar inriktade på ”unga vuxna” dvs kleppar i tjugofemårsåldern. Utvecklingen gick i den här riktningen när Sedu Koskinen gjorde sitt intåg i stan. Det finns inte många ställen mera för plus 35 åringar. Av dessa är ju sommarens legend, ”mummotunneli” den mest berömda. Namnet säger allt. Behöver inte förklaras. Utan vidare en av Helsingfors sevärdheter på sommaren. Vill man åka Sverigebåt utan att gå till sjöss rekommenderar jag Hotel Vanda och ravintola Tulisuudelma. Om man inte får sällskap för natten där får man aldrig.

Men för att återkomma till några av Sedus ställen. Apollo och Tiger. Båda är trendiga nattklubbar där inredningen och klientelet är ”viimeisen päälle”. Men om man som jag är över tio år äldre än den nästäldsta på dessa ställen… vad gör man där då? För några månader blev jag övertalad av min kompis att gå till Apollo. Några få kvinnor försökte jag inleda en diskussion med. I samtliga fall tittade brudarna på mej som om jag skulle ha varit gravt efterbliven… Jep, mummotunneli it is för min del. Eller så det andra alternativet: internet.

Rätt många fullvuxna har fått nog av att hänga på nattklubbar (kanske det är en av orsakerna till att så få av dom är riktade till medelålders). Man föredrar hemmakvällar. Många jobbar skift och orkar inte springa ute. Då är internet enkelt och praktiskt. Det finns ju massor med dejtsajter. Problemet är att man bekantar sig i bakvänd ordning. Först skriver man mejl, sen kanske textare, sen rings man och talar i telefon och först sedan träffas man. Det kan ju gå bra det också, men nog känns det väl naturligare att först prata, sedan ringa och så skriva textare.

Om man dejtar på nätet ska man kunna skriva. Folk avslöjar överraskande mycket om sig själva när de skriver.

Vissa verkar vara totala analfabeter. Sen behöver man ju inte svara om man inte vill eftersom man är anonym. Lätt som en plätt. Vad jag har hört är det dessutom vanligt att män som skriver till kvinnor börjar ungefär i den här stilen: ”Schyssta bröst, jag sku gärna knulla dej.” Säger man så på en nattklubb åker man på en örfil. Minst. Skulle jag tro.

En sak som gör det så trendigt att vara sinkku är att media är full av det här. Man haussar upp det hela, det är häftigt att vara sinkku. Kvällstidningarna berättar gärna vilka missar som är sinkku, vilka idols stjärnor, vilka top chef kockar, vilka bb-bruttor osv osv.

Enligt mej är det helt okej att vara sinkku. Jag måste ju, om inte annat, försöka hålla liv i självrespekten.

Långsamma matcher

Publicerad: 12/04 06:00

Jag har idrottat i olika former i nästan hela mitt liv. Mest aktiv har jag varit inom rätt snabba bollsporter som fotboll och handboll. På senare år har jag hållit på med långsammare grenar. Tennis och golf. Men tennis är ju inte en långsam sport, är det nu någon som säger. Det beror väl lite på hur man spelar tennis, säger då jag.

Det är en snabb sport om man är bra på det. Men om man som jag bara spelar några gånger i året så är det inte något högt tempo vi snackar om. Svettigast blir man när man går fram till nätet och plockar upp bollarna.

Jag har med tre kompisar brukat spela dubbel då och då. På två timmar blir man inte ens svettig. Det svettigaste är att försöka psyka motståndarna verbalt. Oftast blir det de två som står vid baslinjen som bollar med varandra, medan de andra två vid nätet står och tittar på. Ända tills man inte orkar vara publik mera utan vill delta i spelet. Vilket i de flesta fall får förödande konsekvenser. Oftast för det egna laget.

Däremot kan man ibland få springa då man spelar singel. Min längsta eller långsammaste match började jag med en kompis i november 2006. Tiden tog slut vid ställningen 2-2 i tredje set. Sedan följde en över fyra års paus. Den gågna vintern återupptog vi matchen. Nu står det 7-6 till mej och 15-15. Hans serv. Vi kom överens om att det blir en match i bäst av fem set så att den inte tar slut för fort..

Golf däremot ska vara långsamt tycker jag. Därför är jag emot att det på vissa banor finns strama tidtabeller för hur länge man får spela. Självfallet förstår jag att man inte kan hålla på hur länge som helst och vet nog hur irriterad jag själv blir då det uppstår köer på banan. Men ändå tycker jag att man inte ska behöva ha bråttom när man spelar golf. Det här är i och för sig sällan mitt problem eftersom jag knappt orkar ta någon övningssving, utan gillar att slå direkt. Det igen brukar resultera i att jag hamnar i skogen och då blir det här med att spela långsamt plötsligt mitt problem när jag söker min boll.

Sen så är ju golf en social sport som alla som spelar det vet. Det hör till att man snackar med sina kompisar medan man promenerar omkring och då och då stannar för att slå. På det sättet är det ju lite omvänt att ju mer sällan man ”får” slå desto snabbare går det och desto bättre spelar man.

Men vad gäller tempo så är och ska golf vara långsamt. En runda tar ju kring fyra timmar, lite beroende på hur många man är i gruppen.

I vilket fall som helst så tror jag att jag hittat mina idrottsgrenar för den andra halvan av livet.

Sysselsättningar

Publicerad: 05/04 08:33

I de flesta fall sitter kunderna i taxin stilla och tar det lugnt. Det är ju helt normalt. Vi är ju fullvuxna. Men som vi alla vet har ju kung alkohol en viss inverkan på vårt mänskliga psyke. Vad gäller det mänskliga psyket så sägs det ju om oss finländare att vi är asociala, inåtvända, bittra, sura och så vidare. Jag bryr mej inte om att här göra någon djupare analys av det ämnet, men däremot tycker jag att det är kul att lyfta fram vissa exempel på hur alkoholen påverkar oss. Eller er. Jag dricker ju inte, jag bara kör.

För inte så länge sen upplevde jag något nytt. Jag plockade upp två killar i tjugoårsåldern från Åggelbytrakten på kvällen. Herrarna bad att bli körda in till stan. Det visade sig snabbt att den ena hade en kortpacke med sig. Killarna var pokerfantaster. Vi hade knappt hunnit ut från gården innan den ena, han med korten, började blanda. Så delade han ut dom. Första gången under min taxikarriär sitter det alltså två typer och spelar poker på baksätet. Trots att jag faktiskt, i studiesyfte, har plöjt igenom en bok om poker innehållande hela listan med pokervokabulär, så förstod jag inte ett ord av vad killarna pratade om. Också ett sätt att känna sig gammal. Att inte förstå ett ord av vad som sägs. Men spelet fortlöpte lugnt och killarna betalade, tog sin kortpacke med sig och försvann in i ett höghus. Jag antar att spelet fortsatte hela natten.

Förutom de självklara beteendemönstren, där folk somnar eller börjar må illa så finns ju alla dessa singlar som hittar någon att spendera natten med. I de flesta fall kan de hålla sig tills vi kommer fram till angiven adress, men inte alltid. Det finns gånger när det inte är någon hejd på kyssandet och hånglandet. I dylika fall brukar jag låta dom kyssas, men ifall handen glider in mellan benen säger jag ifrån. Vad säger jag då? Att det inte är tillåtet att ha sex i bilen om inte chauffören får vara med… ehhehe.

En annan udda sysselsättning var en gång då jag plockade upp en medelålders kvinna från en lokalkrog i Lassas. Helt nykter var hon inte om än inte heller plakatfull. Hon ville till Lill-Hoplax där hon skulle hämta något och sedan fortsätta till stan. Hon började med att be om ursäkt för det hon måste göra. Så tog hon av sig byxorna. I handväskan hade hon ett par andra byxor som hon sedan drog på sig. Bevis nog för att det verkligen kan finnas både det ena och det andra i en damhandväska.

Egenföretagare

Publicerad: 29/03 06:00

Vi har ett enormt problem här i Helsingfors. Ett problem som håller på att fördärva samhället totalt. Längs en liten sträcka på undangömda Eriksgatan samt i hörnet av Bakers och hotell Marski promenerar ett tiotal medelålders ryska kvinnor av och an på nätterna. De erbjuder sex mot betalning. Det sker väl inte någon annanstans i världen?

Hmm… världens äldsta yrke idkas i Helsingfors.

Vem stör det att de promenerar utanför Marski och på Eriksgatan under nätterna? Vem är det som vittnar detta? Taxichaufförerna och de som är potentiella kunder. Stör de våra politiker när de ligger hemma och sover att det finns ett fåtal kvinnor som tar emot ett par femtiolappar för ett samlag?

Men det här då: om en man går på dejt med en kvinna.. är det utopistiskt att tänka sig att mannen bjuder på ett par drinkar, middag och taxi hem? Det har i så fall kostat honom ungefär samma summa. Dejten slutar i sängkammaren. Var är skillnaden?

Men tillbaks till den egentliga prostitutionen. Lagen säger att det är förbjudet att köpa sex. Svårt att sälja om det är förbjudet att köpa. Samtidigt rätt korkat att bara förbjuda ena delen så att säga. Men varför förbjuda det? Vilka är kunderna och vilka är de prostituerade? Självfallet ska man ta tag i kriminaliteten som ligger bakom. Flera prostituerade har hallickar och dom ska man ju komma åt. Men, det finns kvinnor som är oberoende. Ryska kvinnor som av egen vilja är i Finland. De jobbar ett par tre veckor och med dom pengarna försörjer de sina familjer ett par tre månader hemma i Ryssland. Det finns även en hel del inhemska prostituerade. På nätet till exempel. Studerande unga kvinnor som finansierar sina studier på det här sättet.

Vem anser sig vara så mycket bättre än andra att den har råd att fördöma vilket sätt folk väljer att leva på? Inte jag i alla fall. Det som politikerna inte tänker på är två saker: för det första så försvinner inte efterfrågan bara för att det är olagligt. Det enda som händer är att det blir svårare att övervaka. Kvinnornas säkerhet blir svårare att övervaka. För det andra så finns det en massa män som inte vet hur man ”pokar” brudar på krogarna. Män som lider av dåligt självförtroende, män som är ensamma. Sådana män kanske bara vill ha någon som pajar dom en natt. Om pajaren i fråga inte pajar av kärlek utan av ekonomiska skäl… vem stör det?

Vinterljus

Publicerad: 22/03 06:00

Den årligen (nästan) återkommande vintern ger i de flesta fall upphov till diskussioner. Åtminstone i taxin där jag spenderar mer tid än de flesta. Självfallet är de likadana från år till år, men vi tar det i alla fall.

Oftast är november och december svarta och regniga. (Inte den här vintern, jag vet). Då brukar kunderna allt som oftast beklaga sig över att det är så mörkt. ”Oj, om vi kunde få lite snö och lite minusgrader. Lite riktig vinter. Så skulle det bli ljusare också.”

Hmm… nu undrar jag: är dessa personer nöjda nu? Vi hade minusgrader i åtminstone 1,5 månader i streck !! Är det nu så kiva? Jo, snön gör det för all del ljusare, men därför har vi ju gatubelysning. För att det inte ska vara så mörkt.

Sen klagas det över att det blir mörkt så tidigt. Jo, jag håller med om det är lite att ta i att det blir mörkt vid 16-17 tiden, men t.ex. i södern blir det ju mörkt vid typ kl. 20. Inte är det någon som klagar över det. Inte heller är det någon som önskar snö till Kanarieöarna eller Thailand för att nätterna ska vara ljusa. Då duger nog gatubelysningen. Jag har i alla fall aldrig hört någon som skulle ha tackat nej till en södernresa med motiveringen att där är så mörkt. Hör det nu inte lite till att det är mörkt på kvällen och natten? Dessutom jämnar det ju ut sig av att det inte blir mörkt i juni. Jag vet, för då får man ta solglasögonen med sig när man ska köra nattur.

Jag har haft nöjet att tillbringa allt som allt ett halvår av mitt liv i Nord-Norge, i Tromsö. Första gången jag var där var på vintern. Inte mycket snack om solen där inte. Inte heller var det någon som beklagade sig. Men så var de flesta, för det mesta, antingen i fyllan eller höga eller bådadera. Kanske det inverkade. Mitt andra besök inföll på sommaren. Inte var det helt lätt att somna när himlen var klarblå hela natten.

Jag tycker vi gör så här. Vi antar utmaningen att leva i Finland. I ett land där det är ljust på sommaren och mörkt på vintern. Vi försöker leva med det faktum att vissa somrar är regniga och att vissa vintrar är mörka. Så koncentrerar vi oss på det väsentliga i stället. Jag antar att det nu förväntas att jag klämmer fram med något odödligt om vad det väsentliga kan tänkas vara. Nej, allt serverar jag inte.

Bensiskaffe

Publicerad: 10/03 06:00

Lindgren är noga med kaffet, noga som en riktig provsmakare.

Att jobba nätter har sitt pris. 1 euro, 1,10 eller 1,20. Det är vad kaffet kostar på bensinstationerna. I priser ingår taxirabatt. Jep, det får vi. På Eerikin Pippuri får vi också rabatt tillsammans med poliser och brandmän. Känns som om det är vi som håller stan flytande. Men tillbaka till kaffet. Låt mej börja med ett gott råd. Undvik att dricka kaffe på Kottbys Shellstation. Sämsta kaffet i stan. Först och främst är det alltid ljummet av nån anledning. Det kan inte bero på att de skulle byta panna för sällan, för på alla bensinstationer är kaffets åtgång så stort på nätterna att kaffepannorna byts ut i snabb takt. Jag misstänker att det är något fel på deras kaffekokare. Och gänget som jobbar där är ofta trötta och ovänliga.

  • Och vill man ha hjälp med sin bil… det kan man bara glömma. Då får man ta sig till Tullbommens Shell.

Men tillbaka till kaffet, igen. Överlag är nog Shellstationernas kaffe det sämsta. Ibland stöter man på kaffemaskiner men på många ställen brygger de kaffet. ABC är ett säkert kort. De har kaffemaskin, men den tycks vara rätt inställd eller något för dem kan man lita på. Ingen skillnad vilken ABC man använder sig av. Teboils kaffe är också drickbart. De brygger. Dessutom är det en euro jämnt.

Själv har jag försökt dra ner på kaffet. Brukar köra energidryck i stället. Jag intalar mej att det är bättre. Fråga mej inte på vilket sätt. Det är nämligen en åsikt som jag inte känner för att motivera. I alla fall är det godare. Det är nog mentalt också. Eftersom jag vet att exempelvis en redbull innehåller typ 20 koppar kaffe tror jag att jag bättre hålls vaken än om jag dricker två vanliga koppar. Och tro kommer man ju långt med, har historien visat.

Cyklister och fotgängare

Publicerad: 08/03 06:00

Cyklister, fotgängare och bilister – staden är för dem alla.

Med många år på nacken i Helsingforstrafiken på dygnets alla tider tror man att man sett det mesta. Ändå åker man på överraskningar då och då. De största och mest negativa överraskningarna står cyklisterna och fotgängarna för.

Jag tar mej friheten att generalisera, det blir enklast så. Cyklisterna har egna trafikregler. Har ni märkt det? I många fall har de inga regler alls. Som bilist hör det till mina uppgifter att ta cyklister i beaktande. Ibland blir dock utmaningen för stor. Som när någon cyklar på Fredriksgatan eller Albertsgatan i fel riktning. Mot bilarna. Eller när cyklisterna kommer till en korsning. Bilarna står snällt och väntar vid rödljusen, men tammefan om inte cyklisten i en dylik situation kör mot rött, via trottoaren, skyddsvägen och sen tillbaka till gatan. Eller alternativt, bara raka spåret mot rött ljus. Mej veterligen finns det en idé bakom röda ljus. När det är rött för mej är det grönt för någon annan. Oftast kommer denna någon annan från sidan. Vad gör denna någon annan om en cyklist då plötsligt kommer farande rakt framför näsan.

Jag tror inte att dylika problem finns i Köpenhamn eller Amsterdam. Där har de cykelkultur. Något vi saknar. Jag har två personliga drömmar. Den ena är att polisen skulle koncentrera sig på cyklisterna lite mer och bötfälla dom med högre belopp än 20 euro. Min andra dröm är att nångång öppna bildörren just då jag passerar en cyklist… Fan va det skulle smälla. Hääälit. Jag har ingen som helst förståelse för er cyklister som kör med egna trafikregler.

På veckoslutsnätterna får man däremot se upp med fotgängare. Folk som i fyllan och villan korsar gatorna här och där. I de flesta fall, utan att ens titta om det kommer bilar. På nätterna är det mörkt. Folk använder mörka kläder. Vissa årstider kan det vara halt.. Ingen bra kombination. Men både fotgängare och cyklister tycks lita på att alla bilar alltid stannar. Jag var i och för sig inte så bra i fysik i skolan men jag har ändå för mej att ifall en bil krockar med en fotgängare eller cyklist så tar det mer ont på fotgängaren/cyklisten än vad det tar i bilen. Jo, ni vinner i rätten, för all del. Men är det kiva och sitta där i rullstol och få femtonni i skadestånd? Är ni nöjda sen?
Som bilist måste jag följa trafikreglerna. Jag har inga alternativ. Om jag inte gör det skapar jag farliga situationer direkt. Tänk om fotgängare och cyklister också skulle fatta det här. Då skulle smidighet som den i Köpenhamn inte vara en utopi.

Balkongrökning

Publicerad: 11/02 06:00

Jag bor i höghus. Nå, det är lite att ta i för mitt hus är inte så högt. Tre våningar, men i alla fall. Jag har en balkong. Den är inte inglasad. Vilket som alla förstår, betyder att när det snöar, snöar det in på balkongen. En vinter som den här är det ganska mycket snö på min balkong. Glasburken som jag använder som askopp har försvunnit under snöhögen. Jag orkar inte gräva fram den. Istället använder jag snöhögen som askopp. Det går bra så länge som det kommer mera snö då och då. Fimparna täcks in av ny snö och askoppen verkar fräsch. Det är en synvilla, jag vet, men det gör ingenting. Fast jag i övrigt är snömotståndare, mest pga mitt jobb, och gillar när snön smälter så att det går att köra i den här stan, så har plusgraderna sina minussidor också. Gamla fimpar börja framträda ur snön allt mer tydligt. Jag fasar för den stunden när snön smälter bort helt och hållet och jag blir tvungen att städa upp alla fimparna. Som man bäddar får man ligga heter det ju. Men sen kanske jag hittar min glasburk. Ett annat alternativ är att sluta röka. Det lär bli aktuellt senast när riksdagen förbjuder rökning i lag. Det lär inte ta länge. Inte heller lär det ta länge innan balkongrökning förbjuds. Kul associationslek det här. Jag fortsätter. Nästa steg kan vara att ta bort övriga störningsmoment. Det kan bli förbjudet i lag att gräla högljutt. Grannarna kan störas. Följande steg är att hålla en minimal ljudnivå när man har sex. Åtminstone måste man ha fönstren stängda och gardinerna fördragna om man bor på första våningen.

I radhus är säkert allt sådant redan förbjudet. Det kommer säkert att komma någon sorts regel som gäller för egnahems hus också. Om man har så och så stor gård så kanske man kan få dra en rööki i veckan bakom huset. Eller lyssna på musik med fönstret öppet. Eller ha sex i tamburen.

För många barn ska man inte heller ha. De för oväsen. Jag är säker på att det efter nästa val kommer en lag som gör kondomer obligatoriska för alla som har minst två barn. Nåja, det här var ju ett effektivt sätt att komma ifrån ämnet. Men så mycket mera har jag inte att säga om balkongrökning. Varken om min egen eller andras.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    mars 2024
    M T O T F L S
    « jan    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier