Statsmän
Publicerad: 26/08 08:09Historien är full av dom. Diktatorerna, envåldshärskarna. Men tiderna förändras lyckligtvis. Först föll Saddam Hussein. Nu är Hosni Mubarak störtad och sängliggande. Och för tillfället ligger Muammar Gaddafi illa till och det är väl bara en tidsfråga innan han är tvungen att ge ifrån sig makten. Bra så.
Hur läget är i Afrika kan jag inte uttala mej om. Det, att det i tiderna kryllat av diktatorer på den kontinenten är välkänt. Även det facto att det konstant krigas och dödas i Afrika är obestridbart. Rebeller, arméer och Gud vet vilka alla fraktioner som tar del i dödandet. Men jag antar att det finns några diktatorer kvar både där och på andra ställen, till exempel i Nord-Korea. Rätt fascinerande med en sluten stat år 2011. Vi talar ändå om ett land som inte geografiskt på något sätt ligger ”för sig själv” som till exempel Australien, Nya Zeeland eller Filippinerna. Nord-Korea har ju grannar både i norr, väster och söder. Ryssland, Kina, Syd-Korea. Man skulle ju tycka att det skulle kunna ha någon sorts positiv inverkan, men tydligen inte.
Men det är ju inte alltid så lätt det där med politik och att härska. Som till exempel hos oss. Nuförtiden är ju presidentens makt inte större än svenska kungens. Så vad gör vi med en president? Folk säger att presidenten är viktig när det gäller att påverka den allmänna opinionen. Höpöhöpö säger jag. Det skulle kunna vara så, men finns det på riktigt någon som mera bryr sig om vad Halonen säger? Vad hon tänker och tycker? Under Matti Vanhanens tid som statsminister blev media och de flesta andra väl också intresserade av statsministern. Vem han ligger med, vill säga. Nå, trovärdigheten led ju som vi vet med facit i handen. Men vår muminmamma har nog effektivt lyckats rasera presidentämbetets funktion fullständigt. Lyckligtvis tar hennes tid i slottet slut snart. När Niinistö tar över kommer han bättre att kunna påverka opinionen eftersom han är den populäraste politikern i landet. Kanske vrider han lite mera makt åt sig också?
Med rätt person vid rodret, eller en stark personlighet kanske jag ska säga, är det lätt att påverka opinionen. Det visar ju historien med diktatorer. I synnerhet i länder där det är lätt att spela på folks tro och vidskeplighet. Överlag människans behov av att ha någon som säger åt en vad man ska göra och hur man ska göra det är något som jag aldrig fattat. Spelar en stark Gudstro in här? Blir folk oförmögna att tänka själv? Gud sa si, Profeten sa så, Saddam sa det och det och Kim Jong-il säger att nu gör vi så här. Det verkar så. Var hamnar vi då? I kyrkan. Att kyrkan varit en pest och pina för folk i historien är även det välkänt. Kvinnor som brändes på bål och så vidare. Terrorister som dödar i Allahs namn. Hur många människor har inte fått sätta livet till på grund av religion? Eller på grund av lättheten i att påverka opinionen med politiskt hokus pokus. Men även på grund av politik dör folk. Nu senast Breiviks horribla terrordåd i syfte att motverka kommande politiker för Arbeiderpartiet. Lite samma princip i Rwanda 1994. Där alla tutsin skulle utrotas så att de inte kunde dyka upp i kommande generationer.
Men dessa nya politiska partier och fraktioner som påverkar opinionen genom att säga vad många tänker. Att påstå sig komma med lösningen till problemen. Att göra folks liv bättre på sätt eller annat. Nu senast Sannfinländarna. De ska för övrigt heta ”The finns” på¨engelska. Vad gör det oss andra till? Vi som inte är rasister och fascister.