Inlägg taggade med ‘bok’

I rampljuset

Publicerad: 21/10 05:35

Veckan som gick var en annorlunda vecka. Min debutroman, ”NATTENS VÄKTARE” kom ut. Med den följde en viss mediaexponering.

Eftersom jag skrivit för en mycket bred publik och därför hoppas att boken ska sälja bra valde jag att göra vad jag kan för att folk skulle uppmärksamma boken.

Därför planerade jag följande: Päivi Storgård skulle intervjua mej och överkriminalkommissarie, nv riksdagsledamot Kari Tolvanen angående kriminaliteten i Helsingfors. Tolvanen skulle tala om polisens jobb och jag skulle prata om hur boken kom till.

Intervjun gjordes och kommer i sinom tid att komma upp på Söderströms hemsidor, Youtube och här på hbl.fi. Mycket intressant att höra saker och ting ur Tolvanens perspektiv. Den mannen vet allt om kriminalieten i stan. Han har sett allt och konstaterade lakoniskt att inget längre förvånar honom.

Utöver det gjorde FNB en intervju med mej i Kampens köpcentrum där jag fick åka rulltrappa upp och ner medan fotografen fotograferade. Sen åt vi lunch medan vi pratade. Avslappnat och bra.

Två tv-framträdanden blev det också. Det första i ”Min morgon”. Mitt livs första direktsändning. Det var skoj trots att jag nog inte är till min fördel kl.7.15 på morgonen. Dagen efter blev det inspelning av ”Tredje statsmakten.” Det var ännu roligare och Heidi Finnilä ska ha ett stort plus för hur hon skötte det hela.

ÅU tryckte FNB-intervjun och Borgåbladet var först ut med recension av boken. Den var lysande så det var en bra början.

Utöver det här hade jag en bokutgivningsfest som var rätt småskalig, men väldigt trevlig och varm till sin stämning. Förlaget sålde böcker.

Åtminstone en intervju till och två uppträdanden på Bokmässan ska det bli.

Det intressanta här är det att när jag berättade för folk i branschen att jag ska ha pressinfo och att mitt mål är att kunna leva på att skriva har folk tittat på mej med ett litet överlägset leende på läpparna och konstaterat att ”kiva att du skriver, men man lever inte på det här, bara så du vet.”

Jag har lite svårt att förstå en sådan attityd. Ska man böja sig genast utan att ens försöka? Bara för att konkurrensen är hård? Har Kjell Westö ensamrätt på att leva på sitt författande (bland finlandssvenska författare)? Va?

Jag tänker då fan inte krypa in på marknaden. Jag går in rak i ryggen och säger: Mitt mål är att bli Finlands mest sålda författare. Vad annat kan det vara? Att bli Finlands 29.e mest sålda författare? Varför det?

ps1. ”Som jag har uppfattat det har ”taxichauffören Lindgren”-karaktären varit rätt populär bland en bred publik. Så visst finns det mycket som talar för att Laustiola kan nå ut och bli en thrillerförfattare att räkna med om han fortsätter skriva.” – Ralf Sandell som bloggar på kulturen.fi

ps2. Jag finns nuförtiden även på Twitter, sök upp @benilaustiola

Att bli författare

Publicerad: 03/07 18:09

Jag har under mitt arbetsliv prövat en hel drös med yrken. Mitt första sommarjobb var i ett hotell tvätteri. Mitt andra som fönstertvättare. Som 19-20 åring jobbade jag som bilbud på ett par ställen. Även Klaus Kurkis lobby blev bekant. En sommar där som piccolo. På Finlands resebyrå trivdes jag nästan ett år. Sen har det blivit skådespelare, lärare, försäljare, företagare, taxichaufför och nu är det då meningen att jag ska gå omkring och kalla mej författare.

Boken med Taxichaufför Lindgrens samlade historier har alltså kommit ut och finns att köpa på Hbl, Bbl och Vn, samt på deras hemsidor. Samtliga 55 historier som i tiderna publicerades i VOLT finns med. Utöver det fyllde jag på med 5 nyskrivna.

I september ger Söderströms förlag ut min debutroman, ”Nattens väktare”. En spänningsroman om Helsingfors undre värld.

För mej känns det konstigt och främmande att kallas författare. Det var något jag aldrig trodde att jag skulle bli. Jag skulle ju bli skådis. En tid var jag det också. Jag minns att många gillade att kalla mej konstnär. Det kändes väldigt främmande. Jag jobbade för all del inom konsten, men jag tyckte att historieberättare var mer passande. Det är vad teater går ut på, att berätta en historia. Tyvärr finns det många skådespelare som glömmer det. De berättar en rollfigur. Sin egen rollfigur. Det sägs att alla skådespelare är narsister. Åtminstone lite. Jag är inte helt säker på att det är så, men att dom finns är helt klart. Det är dom som glömmer historien och spelar för sig själva.

Jag jobbar fortfarande inom konsten. Men fortfarande blir jag helst kallad historieberättare. Författare känns så pretentiöst på något sätt. Dessutom har jag tills vidare bara kommit ut med ett samlingsverk. Att berätta historier tror jag att är min grej.

Även som privatperson håller jag låda. Det finns stunder när jag underhåller mina vänner med historier och makabra skämt. Historieberättare. Ja. Det är jag. I olika former.

Boken med Lindgrens historier kom till under vintern och våren. Tommy Pohjola fungerade som redaktör och allmän yrsel. Ett par gånger var fotograf Christian Aarnio med mej i taxin. Han tog bilder. Många bilder. Av bilen, av staden, av mej.

Jag sitter här med det tryckta exemplaret av ”Lindgren, taxichaufför” framför mej. Erkänner villigt att jag är rätt stolt över slutresultatet. Jag tycker den är snygg. Chribbes bilder är fantastiska. De fångar känslan i jobbet och framförallt Helsingfors nattetid på ett sätt som verkligen ger djup åt historierna. Ensamheten i jobbet som taxichaufför lyser igenom bilderna. Helsingfors öde gator nattetid har en viss känsla över sig. Staden sover. Jag vakar över min älskade hemstad på nätterna. Kollar att allt är bra med stan. Rensar gatorna från dårar och fyllon genom att köra hem dom där de får sova ruset av sig och återgå till att bli någorlunda normala medborgare.

Men nu är jag alltså författare. Jag. Författare. Hmm. Roligt helt klart. Konstigt också. Ska bli intressant och se hur det här utvecklar sig. För närvarande jobbar jag med uppföljaren till ”Nattens väktare”.  Det är roligt att skriva. Isynnerhet som mitt sätt att skriva oftast baserar sig på en grundidé, men sen är det texten som för mej, inte tvärtom. Jag lever själv med i händelserna. Det har funnits stunder när jag verkligen har ryckts med i någon känsla då jag skriver. Man är ju inte riktigt objektiv, men på något sätt tror jag att om jag själv rycks med när jag skriver så kanske läsarna också gör det.

I vilket fall som helst hoppas jag att jag kan bidra till att ge er alla lässtunder som ni uppskattar.

ps. ett horribelt tryckfel smög sig in i ”Lindgren, taxichaufför”. På sidan 139 ska det stå dejt.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    oktober 2024
    M T O T F L S
    « jan    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • Etiketter

  • Kategorier