Arkiv för november, 2011

Panikknappen

Publicerad: 27/11 10:10

I varje taxi finns det som kallas panikknapp. Jag tänker inte berätta var i bilen den finns. Men den finns. I nödsituationer trycker chauffören på panikknappen. Då hörs allt som sägs i taxin till taxicentralen i Krämertskog. Kameran som finns till höger om backspegeln börjar banda. Kunden är alltså i direktsändning, typ.

Kameran tar i normala fall bara stillbilder av kunderna. Den är kopplad till taxametarn, och om färden har förflutit utan missöden raderas sedan bilderna.

Men tillbaka till direktsändningen. Om någon tryckt på panikknappen går det ut ett meddelande från taxicentralen till samtliga taxin med info om vilken bil det är frågan om, hur bilen ser ut, vad den har för registernummer och framförallt exakt var den befinner sig. Inom ett par minuter svärmar det med taxibilar runt den som tryckt på panikknappen. Ifall läget verkar extra hotfullt och farligt tillkallas även polisen. Nå, polisen kommer sen när de kommer, men i de här fallen brukar de vara rätt snabba. Nu beror det ju lite på var någonstans paniktaxin befinner sig. Om den är i centrala Helsingfors tar det ju inte många sekunder innan den får hjälp, men är den någonstans ute i periferin kan det ju ta en stund.

I dylika situationer är det strängt förbjudet att ringa till ifrågavarande chaufför.

Det tråkiga är att någon trycker på panikknappen varje helg. Ofta flera gånger per helg. Sen finns det ju flera grader av paniksituation. Det har funderats på att dela in det här i panik A och panik B. För att andra chaufförer och polisen lättare ska kunna urskilja om faran är verklig eller inte.

Men med tanke på att finska män knappast har gjort sig kända för att vara artiga så kan man ju nog med befog konstatera att den ökande mängden kvinnliga chaufförer inte alla gånger har det så lätt. Finska män som druckit lite för mycket tycks i många fall tro att en kvinnlig taxichaufför självfallet inte kan motstå deras charm. Och om dom kan det så kan dom inte motstå deras fysiska charm och uppfostran. Men även vi män är i farozonen. Aggressiva kunder stöter man på då och då. Väldigt sällan lyckligtvis, men i alla fall. De flesta vet ju att det finns kameror, men det finns dom som skiter i det. Som killen som jag hade i bilen för en tid sen, som sa att han sku slå mej och sen skulle han slå alla poliser som kom nära. Lite svårt att argumentera där… Nå, som i så många andra fall var det tomma hot. Han slog inte någon, varken mej, de andra chaufförerna eller poliserna.

Jämför det här med andra jobb. Ni som sitter på era kontor. Ni behöver inte se er om över axeln för att vara säkra på att ingen precis ska hoppa på er. Tyvärr finns det ju även dödsfall i taxihistorien. Det kändaste om den unga killen som körde sin kund till Lahtis och fick sätta livet till som tack. Det var längesen och i de flesta fall så fungerar ju kamerorna bra i motverkande syfte. Men man vet ju aldrig.

Stadsdel: Hertonäs

Publicerad: 17/11 06:44

Som de flesta vet är Hertonäs uppdelat i två delar. Gamla, eller västra Hertonäs och så det nyrare Hertonässtrand. Hertonässtrand har blivit så stort att 90 procent av invånarna bor långt ifrån stranden. Hertonässtrand har också blivit känd som stadsdelen där Tony Halme sköt sig själv.

Husen är som sagt nya. De flesta med glasbalkonger. Priserna är höga. Ett par lokalkrogar, ett par pizzerior och en R-kiosk finns där. Endel av husen ligger faktiskt vid stranden och där är ju utsikten fin.

En intressant detalj såhär ur en taxichaufförs synvinkel är att numreringen av husen och trapporna i Hertonässtrand är urusel. Man sku tycka att nya hus har klara och tydliga numror, men icke. Om en taxi inte hittar fram är det ju oftast inte någon panik, men om ambulansen inte hittar? På grund av att numrorna saknas. Känns lite onödigt.

Hertonässtrand delas av Båtviksbågen (heter den månne så på svenska?), Laivalahdenkaari som sträcker sig hela vägen från vattnet fram till Svetsaregatan, Hitsaajankatu. Så ur taxichaufförsynvinkel är det lätt: vet man det, kan man redan mycket. 90% av körningarna som kommer till Hertonässtrand går till Laivalahdenkaari.

Gamla Hertonäs är ett rätt trivsamt område med låga våningshus byggda på typ 50 och 60 talen. Området kring metron är lite stökigt, men efter att huset som inrymde en av två lokalkrogar revs, har det blivi lugnare. Den traditionella ostaren hittar man om man tar sig längs Skidbacksvägen ända till slut så att säga. Cirka en och en halv kilometer från metron. I gamla Hertonäs finns gator med djurnamn. Björnvägen, Ekorrvägen och Igelkottsvägen till exempel. Från nämnda ostare ner för backen rakt norrut kommer man till Hertonäs sjukhus samt idrottsplanen. Idrottsplanen är effektivt gömd bakom lite skog men när man väl ser den märker man att den är stor och rätt trivsam med sina grasbeklädda kullar på sidan. Där Igelkottsvägen börjar finns Igelkottsvägens metrostation, bredvid den en stökig lokalkrog som jag i yrket undviker. Igelkottsvägen söker sig ända upp till Viksvägen, så den delar upp den bortre delen av gamla Hertonäs. På södra sidan om österleden finns sedan det s.k. industriområdet. Där hittar man ett flertal bilaffärer både för nya och begagnade bilar. För att inte tala om en massa suspekta reservdelsfirmor och annat konstigt.

Så man kan gott och väl säga att Hertonäs är ett tredelat område. Trots att jag aldrig bott i ett nytt hus och gärna skulle göra det nångång skulle jag ändå välja gamla Hertonäs och områden kring Skidbacksvägen ifall jag skulle försätta mej i en situation där en flytt till Hertonäs är tvungen. I ändan på någon av smågatorna (minns inte vilken) på västra sidan om Skidbacksvägen hittar man ett otroligt fint utsiktställe med utsikt över hela stan. En av Helsingfors mest hänförande punkter.

Stadsdel: Brändö

Publicerad: 14/11 04:11

Brändö är en av de stadsdelar jag har bott i. Två år under gymnasietiden. Det var ett stort steg för mej. Efter Kronohagen och Kampen, ut på landet. Så kändes det först, tills jag insåg att metron tog mej till stan på några minuter. Vi bodde dock när Casino på södra sidan, vilket betydde att det tog tio minuter för mej att gå till metron. Sextons buss använde jag mej inte av. Det skulle ha varit närmare, men ack så långsamt.

Under de två åren lärde jag mej tycka om Brändö. Mycket. Många var gångerna då jag promenerade omkring vid gloet, dvs den lilla viken eller vad man ska kalla den, som sträcker sig in förbi Wihuris hus nere vid Casino. Vilket påminner mej om att jag tillsammans med vänner och bekanta festade på Brändö Casino just den våren då vi skrev studenten. De flesta av mina kompisar ryckte in i armén och då skulle det ju festas på helgerna. Hela våren och sommaren 1990 firades helgerna på Brändö Casino. Där i södra flygeln, med glasväggarna. Själva Casinot har jag inte varit på. Så långt har jag inte kommit, men jag hinner kanske ännu?

Eftersom jag bodde där under en period i mitt liv då det inte alltid var så kul hemma och föräldrarna sög (som man säger nuförtiden) så tillbringade jag mycket tid med att utforska omgivningarna. Gillade mycket att promenera omkring bland de fashionabla husen varav flera var ambassader eller byggnader tillhörande ambassader.

Jag tog körkort när jag bodde där. Vi hade en vit farmarvolvo som jag körde med den första vintern efter min artonårsdag. Det var mycket snö den vintern och en gammal volvo var perfekt att lära sig att köra med.

Jag har två starka och klara minnen från tiden på Brändö. Mitt studentkaffekalas samt gången då jag rymde hemifrån. Jag fick inte titta på ”Kovaa peliä Bostonissa”, blev fittig och stack iväg. Kom hem tre dagar senare och mamma var inte alls sur. Konstigt. Märkväl att det var före kännykkätiden så det var inte så lätt att veta var man fanns alla gånger. För de andra alltså.

Fortfarande när jag kör omkring på Brändö väcks gamla minnen till liv. Det är utan tvekan den del av östra Helsingfors som jag gillar mest. Okej, jag är jävig, men det får jag vara.

Som de flesta vet går vägen till Högholmen via Blåbärslandet och vägen till Blåbärslandet via Brändö. Även på Blåbärslandet har jag tillbringat mycket tid. Där brukade vi spela tennis och fotis med mina kompisar. På Högholmen har jag inte varit så mycket. Jag är ju ändå människa.

Det enda som lite sticker ut på Brändö är ostaren. Denna typ av köpcentrum som är så ultraomoderna och som finns i de flesta stadsdelar. Jag hoppas innerligt att staden så småningom river ner samtliga. De är bara så otroligt fula. Där finns matbutiker och R-kiosk och naturligtvis lokalkrogen. En liten del av Brändö sträcker sig ut på norra sidan av österleden med Brändö parkväg som huvudstråk. Vad som finns i kvarteren bakom hålls gott och väl hemligt eftersom man inte har någon insyn annat än från havet. Men jag antar att man där, precis som på andra delar av Brändö bor i lugn och ro. Något man får för pengar.

Att vara invandrarkritisk

Publicerad: 11/11 13:58

Rasismens dimma ligger tjock över Finland.

Jag har någongång tidigare konstaterat att Sannfinländarnas frammarsch är ett tydligt tecken på att rasismen breder ut sig. De flesta persun som sitter i riksdagen skulle naturligtvis inte öppet erkänna att de är rasister, Hakkarainen och Halla-aho undantagna, men det finns en grej här som jag tycker att är intressant. Det finns nämligen massor av finländare som påstår sig vara invandrarkritiska. Ett nytt begrepp, typ. De invandrarkritiska anser att infödda finnar ska ha förtur när det gäller arbetsplatser, sjukvård, utbildning etc. Invandrare är okej så länge de inte tar infödda finländares arbetsplatser eller studieplatser. Inte heller ska de på något sätt få påverka någon kvot, där det nu finns sådana. Att vara arbetslös invandrare är i dessa människors mening det samma som att bara hänga dank och dra nytta av samhället, leva flott på socialbidrag och bidra till att Finlands ekonomi sjunker som en sten mot botten.

De invandrarkritiska är speciellt invandrarkritiska mot muslimer. Muslimer är ju inte vanliga invandrare utan de är muslimer. Muslimer är fel. Muslimer ska inte komma till Finland. Om vi inte sätter stopp för musliminvasionen som hotar det fria Finland som våra förfäder slogs för mot ryssarna, kommer Helsingfors och alla andra städer också snart att drunkna i moskéer. Vi kommer inte att ha plats att promenera på våra gator eftersom de är fyllda med folk på bönemattor med arslet i vädret. Och dessa muslimkvinnor sen. I sina burkor. Man ser ju inte hur de ser ut. Tänk om de har en kalashnikov gömd i burkan och börjar meja ner små barn på Stockmanns leksaksavdelning? De måste förbjudas. Vi kan inte ha muslimer här i landet.

– Rasist? Jag? Hördu, verkligt omoget att komma dragande med rasistkortet. Är det inte lite väl billigt att börja stämpla mej som rasist bara för att jag har mod nog att säga som saken är. Vet du inte skillnad på rasist och invandrarkritisk?

– Låt mej gissa. Någon som är invandrarkritisk, kritiserar invandrare för att de är invandrare och kommer från ett annat land, ser lite annorlunda ut, klär sig annorlunda och tillber en annan Gud. Tillika bevakar en invandrarkritisk person bara de infödda finländarnas intressen i samhället och förespråkar så att alla arbetsplatser, studieplatser och sjukvård går till infödda finländare. Var det rätt?

– Ja, precis. Det är att vara invandrarkritisk.

– Fint. Vad är man när man är rasist då?

Vi låter frågan stå obesvarad.

Jag har en bekant som på Facebook berättade hur personen ifråga varit hos läkaren och var jättenöjd med servicen. Uppdateringen fortsatte med en rädsla om att hur ska det gå med sjukvården när invandrarna bara drar nytta av allt som är bra i vårt samhälle. Sen konstaterades det lakoniskt att invandrarna inte betalar skatt utan bara drar nytta av skatterna som infödda finländare betalar. Den här uppdateringen kommenterades bland annat av en person som skrev något i stil med att förr var allt vitt, vitt, vitt men nu är det svart, svart, svart. När jag gick in och kallade de här personerna för rasister, blev de stötta och var bestämt av den åsikten att jag gjort mej skyldig till offentlig smutskastning. Jag kommenterade omoget utan fömåga att motivera mej. Jag beskylldes för att komma dragande med rasistkortet trots att personerna enligt egen åsikt verkligen inte var rasister utan enbart invandrarkritiska iakttagare som såg till Finlands bästa. Jag blir den dumma enkla idioten som stämplar folk som bara ger uttryck för sin åsikt i det ännu, tillsvidare fria Finland. Att typerna ifråga är hängivna persu-anhängare gissade ni säkert redan.

Alltså: Att ha rasistiska åsikter gör en inte till rasist utan till en objektiv invandrarkritisk samhällsgranskare.

Men jag då? Jag är svensk medborgare. Född i Kottby. Är det okej om jag beställer en tid hos läkaren om jag blir sjuk? Kanske inte. Kanske borde jag åka till Sverige för att låta undersöka mej? Är det okej att jag jobbar, trots att det finns människor med finskt pass som är arbetslösa? Eller borde jag lägga mej på soffan och slörunka i väntan på att alla muslimer sprängs bort från jordklotet. Alltså helt så här ur objektiv invandrarkritisk synvinkel.

För att undvika missförstånd: Ovanstående ”åsikter” är inte mina, utan enbart exempel.

På Bokmässan

Publicerad: 07/11 14:23

Jag hade glädjen att delta på bokmässan i år. Min första bokmässa ever. Att någon som ger ut en bok aldrig varit på en bokmässa lär inte riktigt gå ihop har jag hört.

Jag kom dit i god tid för min första intervju på torsdag eftermiddag. En stund promenerade jag omkring och kollade in spektaklet. Förlagen hade i de flesta fall verkligen satsat. Logon, flaggor, skyltar och naturligtvis böcker. I massor. Bra så. Lite här och där fanns även små scener utplacerade. Den första jag såg, på den största scenen var Matti Vanhanen. Jag hörde inte honom säga något för intervjuaren körde en längre monolog. Två unga flickor gick fnissande förbi och konstaterade nedlåtande att ”titta, där är Vanhanen”. När Paavo Lipponen en stund senare stegade mot Södergranscenen i den finlandssvenska och väldigt gula paviljongen möttes han med respekt. Inte fnitter. Centerpartiet har verkligen inte det lätt. Men vidare på min promenad såg jag en bekant skepnad sitta med mikrofonen i hand och förklara. För det är det den här kungen gör. Förklarar. Han förklarar hur saker och ting förhåller sig. Alltid. För alla. Som uppbackare har han tagit ingen mindre än solen. Solkungen. Juhani Tamminen. Själv är jag djupt imponerad av att någon över huvud taget ber honom prata någonstans. Finns det på riktigt någon som ännu är intresserad av att höra vad Tamminen har att säga? Vissa saker är svåra att förstå. Som till exempel Matti Hagmans litterära framgång. Hans memoarer sålde 3000 ex på ett dygn. Den har marknadsförts som boken där han berättar om sina alkoholproblem. Hmm. Alla som sett Hagman på bild eller i verkligheten efter att hans spelarkarriär tog slut för typ 20 år sen, ser ju genast att mannen dricker som en svamp. Och nu, efter 20 år av regelbundet dåkande gör han ett stort ”erkännande” och får pengar för det. Bläää.

Nå, men vem är intresserad av att höra vad Benjamin Laustiola har att säga? Jag placerades på Totti-scenen som inte var en scen utan en knut. Men Totti-knuten var bra placerad. Så det var faktiskt rätt mycket folk som tittade när Annika Hällsten intervjuade mej. Och när hon förklarade att jag inte kan svara bara jo och nej på hennes frågor. Hur kul som helst.

Den finlandssvenska paviljongen var som väntat dåligt placerad, så långt från alla ingångar som möjligt. Men den var gul, så den gick att hitta.

På fredagen var jag där igen. Den här gången i HBL:s monter, igen med Hällsten som intervjuare. Den här gången svarade jag mer än bara jo och nej. Tyvärr var HBL:s monter synnerligen dåligt placerad. Trots att där faktiskt fanns en liten miniscen så var det inte så många som hittade dit.

Men, det var en intressant erfarenhet och jag väntar med spänning om min bok skulle sälja så mycket att jag får åka på någon annan mässa nångång.

ps. NATTENS VÄKTARE finns i en bokhandel nära dej.

Stadsdel: Vallgård

Publicerad: 03/11 03:22

Vallgård, Hermanstad, Gumtäkt, Majstad, Arabiastranden…

Där Sörnäs tar slut, tar Vallgård vid. Vallgård är ett tredelat område. Kvarteren kring Industrigatan och Elimäkigatan som inrymmer diverse större företag, bland annat TeliaSonera och OKO. Bara ett stenkast ifrån dom Puuvallila, alltså kvarteren med de gamla trähusen som en oas i öknen eller en ö i havet. Konstigt med några kvarter av gamla trähus mitt i stan. Ett liknande område hittar man för övrigt i Gräsviken också. Men till skillnad från det, kantas dessa trähus av gator som man kan köra bil på. En liten lokalkrog finns där också. Jag har ingen uppfattning om prisnivån för lägenheter här. Den tredje delen av Vallgård är höghusen som sträcker ut sig på båda sidorna om Sturegatans sista del. Äldre stenhus i fyra fem våningar. De flesta utan hiss. Jag har varit i några av lägenheterna. De är så till vida gammaldags att de är rymliga, stora rum och högt till tak. I förhållande också billiga.

På östra sidan om Tavastvägen, där Sörnäs strandväg övergår i Hermanstads strandväg, precis efter Sörnäs fängelse har det vuxit upp en liten ny stadsdel. De nyaste husen är väl bara ett år gamla, medan området mellan Gustav Vasavägen och strandvägen har funnits ett decennium. Lugna tysta kvarter där väl de äldre husen närmare Tavastvägen är billigare att bo i.

När Tavastvägen övergår i Gustav Vasavägen som senare leder till Lahtis motorväg närmar man sig Gumtäkt och Arabiastranden.

Jag har rört mej förhållandevis lite här. Gumtäkt består ju av ett mindre område av egnahemshus, i de flesta fall trähus. Utöver det finns badstället, Kumpulan maauimala, väldigt populärt på sommaren. Dessutom hör ju universitetets kampusområde hit. Eller vad det nu kallas. I alla fall finns där nya fina byggnader som hör till universitetet. Exakt vad som sker där inne har jag aldrig brytt mej om att ta reda på.

Tavastvägen upplever dock en pånytt födelse när den dyker upp igen på östra sidan om Gustav Vasavägen. Jag vet nog att den officiellt har funnits där bredvid hela tiden, men det föredrar jag att för närvarande glömma. Men när man tar sig ner längs fortsättningen av Tavastvägen är det första som kommer i ens väg Arabia köpcentrum. Bakom det har ett par kvarter av nya moderna bostadshus vuxit upp. Det gäller för övrigt hela området, Arabiastranden. Alltså kvarteren nedanför och bakom det stora gamla och legendariska Arabia huset, som för tillfället inrymmer bland annat TaiK. Konstindustriella högskolan alltså.

Moderna höghus med glasade balkonger. Utöver det har en hel del företag sitt säte i Arabia. Hur det är att bo i Arabiastranden vet jag inte, men jag antar att där är väldigt lugnt. All service finns väl i köpcentret så inte heller därifrån behöver man åka nånstans om man inte vill.

På andra sidan Tavastvägen finns Majstad. Det igen är ett lummigt område med egnahemshus. Några kvarter som är inklämda mellan två trafikerade vägar. Inom loppet av en kilometer finns alltså fyra fem stadsdelar, lite beroende på hur man räknar. Alla är olika till sin natur och som redan nämnts så varierar även arkitekturen kraftigt. Ett bevis på att Helsingfors hela tiden förändras.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    november 2011
    M T O T F L S
    « okt   Dec »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • Etiketter

  • Kategorier