Arkiv för ‘Trafik’ kategorin

Vem ringer?

Publicerad: 05/12 04:16

Det finns en sak som irriterar mej mer än något annat när jag kör taxi och det är när folk ”ger order” åt mej att ringa en taxi åt dem. Vi har nya datorer som man kan knappa in info på, ifall det är kö vid någon taxistolpe. Men när det står någon utanför en restaurang och man tar upp någon annan kund från samma ställe, om typen sen säger: ”Hej, beställer du en taxi åt mej?”

Dra åt helvete.

Jag är jätteimponerad av att folk tycks tro att vi taxichaufförer också har en egen taxicentral i bilen, där vi förutom att köra hem folk beställer taxi åt dem bara för att de är så lata att de inte orkar ta fram sin egen telefon. Det är vad jag ibland svarar: ”Du har säkert en egen telefon.” Inte så artigt, jag vet, men det är inte kunderna heller som förväntar sig att vi beställer taxin åt dom också.

Senast för någon dag sedan satte sig två äldre herremän sig i min taxi, när en tredje kom fram till framfönstret och frågade om jag kan beställa en taxi åt honom. Den här gången var jag för ovanlighetens skull artig. Jag förklarade att det inte hör till mina arbetsuppgifter. Vi har en taxicentral. Det är genom att ringa den som man kan beställa en taxi åt sig. Han svalde förtreten och sa att han inte har numret. Jag gav det. Så förklarade jag för mina kunder hur det hela ligger till. De sa att de trodde att chaufförerna har något internt beställningssystem. Med undantag för det redan nämnda, ett sådant finns inte. Vi har två vanliga telefonlinjer till taxicentralen. De använder vi då när det verkligen behövs. Ni kan ju föreställa er fredag och lördag nätter när det är 1400 chaufförer där ute och vi ska samsas om två telefonlinjer. Vi är helt förbjudna att använda dom i beställningssyfte.

Mina kunder höjde det svenska taxisystemet till skyarna och förklarade att i Sverige, när de var ett större gäng som behövde två taxin och det bara fanns en till hands, så beställde chauffören gärna en annan taxi åt dem. Jag förklarade att han nog ringde till en kompis i samma firma. Så är det ju i Sverige. Dessutom ska man vara noggrann med vilken firmas taxin man använder sig av, annars kan det kosta skjortan. Jag sade också åt herrarna att det är därför vi har en väl fungerande taxicentral. För att man därifrån kan beställa taxin.

Överlag irriterar jag mej på när folk beter sig som om jag skulle vara deras privatsekreterare. Det har jag också svarat någongång när någon ”gett order” om att beställa en taxi. Om tonfallet varit överlägset och ovänligt. ”Tyvärr, jag är inte din sekreterare.”

Så gott folk: beställ era taxin själva. Vi chaufförer har helt tillräckligt att stå i med, när vi försöker få folk att hitta sina plånböcker och inte spy inne i bilen. Tänk efter. Även under lillajulssäsongen. Tack.

Panikknappen

Publicerad: 27/11 10:10

I varje taxi finns det som kallas panikknapp. Jag tänker inte berätta var i bilen den finns. Men den finns. I nödsituationer trycker chauffören på panikknappen. Då hörs allt som sägs i taxin till taxicentralen i Krämertskog. Kameran som finns till höger om backspegeln börjar banda. Kunden är alltså i direktsändning, typ.

Kameran tar i normala fall bara stillbilder av kunderna. Den är kopplad till taxametarn, och om färden har förflutit utan missöden raderas sedan bilderna.

Men tillbaka till direktsändningen. Om någon tryckt på panikknappen går det ut ett meddelande från taxicentralen till samtliga taxin med info om vilken bil det är frågan om, hur bilen ser ut, vad den har för registernummer och framförallt exakt var den befinner sig. Inom ett par minuter svärmar det med taxibilar runt den som tryckt på panikknappen. Ifall läget verkar extra hotfullt och farligt tillkallas även polisen. Nå, polisen kommer sen när de kommer, men i de här fallen brukar de vara rätt snabba. Nu beror det ju lite på var någonstans paniktaxin befinner sig. Om den är i centrala Helsingfors tar det ju inte många sekunder innan den får hjälp, men är den någonstans ute i periferin kan det ju ta en stund.

I dylika situationer är det strängt förbjudet att ringa till ifrågavarande chaufför.

Det tråkiga är att någon trycker på panikknappen varje helg. Ofta flera gånger per helg. Sen finns det ju flera grader av paniksituation. Det har funderats på att dela in det här i panik A och panik B. För att andra chaufförer och polisen lättare ska kunna urskilja om faran är verklig eller inte.

Men med tanke på att finska män knappast har gjort sig kända för att vara artiga så kan man ju nog med befog konstatera att den ökande mängden kvinnliga chaufförer inte alla gånger har det så lätt. Finska män som druckit lite för mycket tycks i många fall tro att en kvinnlig taxichaufför självfallet inte kan motstå deras charm. Och om dom kan det så kan dom inte motstå deras fysiska charm och uppfostran. Men även vi män är i farozonen. Aggressiva kunder stöter man på då och då. Väldigt sällan lyckligtvis, men i alla fall. De flesta vet ju att det finns kameror, men det finns dom som skiter i det. Som killen som jag hade i bilen för en tid sen, som sa att han sku slå mej och sen skulle han slå alla poliser som kom nära. Lite svårt att argumentera där… Nå, som i så många andra fall var det tomma hot. Han slog inte någon, varken mej, de andra chaufförerna eller poliserna.

Jämför det här med andra jobb. Ni som sitter på era kontor. Ni behöver inte se er om över axeln för att vara säkra på att ingen precis ska hoppa på er. Tyvärr finns det ju även dödsfall i taxihistorien. Det kändaste om den unga killen som körde sin kund till Lahtis och fick sätta livet till som tack. Det var längesen och i de flesta fall så fungerar ju kamerorna bra i motverkande syfte. Men man vet ju aldrig.

Till riksdagshuset

Publicerad: 18/10 13:23

Före detta bostadsminister Jan Vapaavuori skrev i sin blogg om en intressant taxierfarenhet. Han hade varit med i Mtv3:s morgonsändning och skulle ta taxi till riksdagshuset. Först och främst fick han vänta i 40 minuter på sin taxi, vilket jag måste medge att är lite att ta i, även om det väl var rusning just då. Såpass mycket taxin finns det ändå i Böleområdet att man skulle tycka att någon tagit en keikka från Maikkari. Vi chaufförer känner ju igen rätt många adresser genast då de kommer upp på displayen, så också Maikkaris. Då vet man ju att därifrån kommer det normala nyktra fullvuxna människor. I många fall dessutom kändisar ifall man har ett behov av att bonga sådana. Därför tycker jag att Vapaavuori fick vänta konstigt länge.

Nå, men hans dåliga morgon tog inte slut där. När taxin sedan kom och han sagt att han skulle till riksdagshuset slog chauffören på navigatorn. Om jag minns rätt hjälpte inte ens det utan Vapaavuori var dessutom tvungen att berätta för chauffören hur han skulle köra.

Efter att navigatorerna kom har jag många gånger fått höra nedsättande kommentarer om hur taxichaufförerna inte mera behöver kunna nånting. Jag har varje gång försvarat oss och sagt att visst måste vi kunna precis lika mycket som förr. Men när det kommer sådana här situationer och kunden dessutom är en f.d. minister som skriver en blogg som många läser så tär det ju verkligen på vår trovärdighet. Vapaavuori var dock noggrann med att påpeka att chauffören var finne och inte invandrare, vilket var bra. För ofta har kritiken riktats mot invandrarchaufförer. Folk har undrat hur de har klarat taxikursen och provet när de inte ens kan finska. Jag tror att jag har hittat svaret. Detta är spekulationer, men ni tillåter kanske?

Folk som flyttar till Finland från väldigt långt ifrån har lite annan kultur. De ser lite annorlunda på saker och ting. Jag har hört ryktas att en invandrarkille går taxikursen. Får sitt ID-kort som man måste dra igenom kortläsaren varje gång man börjar och avslutar en arbetstur. Så får han jobb. Och när han har arbetstur för han bilen åt en kompis, ger sitt ID-kort åt kompisen som far ut i Helsingforsnatten utan att kunna finska, Helsingfors eller navigatorn. När arbetsturen är slut lämnar kompisen tillbaka bilen och ingen vet nånting. Såvitt jag förstår är det här omöjligt att övervaka och man blir fast bara om man krockar och polisen tillkallas. Jag misstänker att detta i värsta fall kan vara någorlunda utbrett.

Själv har jag aldrig mitt ID-kort framme av den enkla anledningen att mitt förnamn är svenskklingande och jag inte vill avslöja för mina kunder att jag är finlandssvensk. Har ingen lust att hamna i slagsmål i onödan.

Samtidigt har taxiförbundet lagt till en extra sju timmars utbildning som alla chaufförer måste ta före utgången av 2014. Misstänker att det hjälper föga och att ovanstående kompiskultur mer och mer kommer att breda ut sig.

Vapaavuori saknar nog sin ministerbil, misstänker jag.

Men yo, Janne! Du kan ju alltid ringa Lindgren 🙂

Hotellinfarter

Publicerad: 05/09 06:25

Ute i vida världen brukar ju lyxhotellen ha stora fina infarter där det finns plats att köra in. Det finns plats för turistgrupper att lämna sina bussar där, taxina ryms och hämta och lämna folk. Förutom att det är praktiskt så är det ju snyggt också. Innan jag fortsätter så påpekar jag att jag vet att det finns en massa fina hotell utan infart och rondell.

I Helsingfors är de med snygg och rymlig infart väldigt få till antalet i förhållande till hur många minst fyrstjärniga hotell som finns i den här stan. Crown Plaza har den bästa. Där ryms man. Scandic Continental har också en infart som går runt, men den är smal och precis framför hotellet ryms inte mer än tre fyra bilar alternativt en buss. Scandic Simonkenttä har också en liten rundel eller va de nu heter. Men den är trång. Två bilar i bredd blir svårt. För att inte tala om att staden beslöt sig för att bygga en spårvagnshållplats precis utanför hotellet. Det resulterade i att det blev tajt att svänga in och ut från hotellet. Om så mycket som en enda buss bestämmer sig för att stanna där är kaoset färdigt. Än en gång visade trafikplaneringstyperna att de är inkompetenta idioter.

Men Kämp då. Som ska uttalas Kemp. Så säger Mamma. Det har blivit valt till ett av världens 100 bästa hotell. Det fanns visst bara sju hotell i hela europa som platsade på den listan. Ingen infart här inte. Man måste svänga in på Glogatan som är gågata. Så ska man ännu svänga taxin mitt bland alla fotgängare som förstås struntar i att vi taxichaufförer har det så svårt utanför Kämp. Ett av världens 100 bästa hotell och ingen plats överhuvudtaget att manövrera en bil utanför. För att inte snacka om bussar. Holiday Inn City West i Gräsviken har också en liten tassig rundel som man kör runt framför ingången.  Bästa infarten hittar man överraskande nog i Nordsjö vid konferenshotellet där (minns inte vad det heter).

I de flesta fall ska man alltså stanna på gatan utanför. Då kan man ge sig fan på att någon parkerat där. Svåraste stället är Hotell Presidentti. Där finns för all del en egen fil för bilar och bussar som ska till hotellet. Men där är också en taxistolpe. Så gott som alltid står det bilar parkerade utanför hotellet och det är inte en eller två gånger jag varit i taxistolpen och sett hur en buss kommit och dubbelparkerat. Om jag då får en kund måste jag backa ut. Men om jag har en taxi bakom mej då?

Midsommar

Publicerad: 28/06 10:27

Ännu en midsommar har jag firat bakom ratten. För mej spelar inte Midsommaren så stor roll så jag är gärna på jobb då. Folk tycks leva i den vaneföreställningen att Helsingfors är helt tomt på Midsommarn, att stan töms helt på människor. Men det är fel. Här finns överraskande mycket folk. Trafikstockningar och rusningar slipper man ju, så pass mycket folk åker bort. Men faktum är att alla inte har en stuga att åka till. Dessutom lever det massvis med ensamma människor i den här stan, något jag tangerat när jag skrivit om julafton. Det finns många som helt enkelt inte har stuga och som inte blir bjudna någonstans. De stannar i stan. Alla krogar är ju inte öppna, men de som är det, är i regel fulla. Till exempel Mummotunneli var fullpackad både fredag och lördag.
Den här midsommaraftonen hade vi dessutom bra väder ända till klockan ett på natten då det började regna. Det var lugnt tidigare på kvällen, men ju längre kvällen led, desto mer jobb hade jag. Fölisön drog igen massvis med folk, trots att det otroligt nog, kostade in dit. Inte mindre än 18 euro. Sanslöst. Även andra parker, såsom Kajsaniemi och Brunnsparken var fulla av folk. En bättre variant av Valborg kan man säga. Inte lika mycket folk, men varmare väder.

På midsommardagen började jag jobba först vid tiotiden på kvällen så jag vet inget om dagen, men på natten hade jag igen överraskande mycket jobb. Ekonomiskt sätt var fredag och lördag nästan lika bra som ett normalt veckoslut. Fredagen var det faktiskt. Har kört många sämre fredagar. Lördagen nådde inte riktigt upp till vanlig lördagstandard. Lördagarna är ju alltid bättre för oss taxichaufförer än fredagarna. Fredagarna kan vissa årstider vara deprimerande lugna. Det igen kan bero på att så gott som alla taxin är i trafik även på fredagsnätterna.

Lördagsnatten belönades jag dessutom med en körning till Kervo. Där kom det pengar och där var det bra att avsluta för natten.

På söndag var det Foo Fighters-konsert i Fiskehamnen. Deras musik förstår jag mej inte på och verkligen inte deras popularitet heller, men folk drog de. Så gott som alla kvällens och nattens kunder skulle dit eller hade varit där. Söndagen var i förhållande bättre än både fredagen och lördagen. Man skulle aldrig ha trott att det var söndag, så mycket folk var det på stan. Så nu kan man skrota legenden om att Helsingfors skulle vara tomt på midsommarn.

Som kuriosa kan jag nämna att jag på söndag eftermiddag hämtade ett par i sextioårsåldern från en krog i Munksnäs. Båda väldigt packade. Kvinnan hittade baksätet, hon kom in från högra sidan. Mannen stod och rev i bensinlocket och undrade varför dörren inte gick att öppna…

Så har man varit med om det också. Är det något som fattas ännu, eller har jag månne prickat av alla punkter på listan över idiotiska och korkade tilltyg i en taxi?

Med livet som insats

Publicerad: 17/05 08:30

Tre ungdomar slängde sig ut ur en taxi i farten i Järvenpää. Taxin körde då ungefär 40km/h. Två skadade sig och en dog. Detta för att slippa betala.

Till Järvenpää (Träskända) kostar det cirka 60 euro från centrum. Eftersom de var tre var nog mätaren inställd på tvåans taxa, vilket i det här fallet betyder cirka tio euro till. 70 euro. Ett billigt pris för ett liv.

Jag tog upp en kund i Berghäll. Helt i fyllan. Han alltså, inte jag. Han satte sig bakom mej, något jag alltid ogillar. Till min stora förvåning ville han till Onnela. Det är alltså nattklubben i Kampen som Sedu inte kan bestämma sig för vad den ska heta. Först Onnela, sedan Royal Onnela, sedan Huuma och nu igen Onnela. Snacka om att ha identitetsproblem. Nå, men det var en parentes. Onnela är ju riktat till folk i tjugoårsåldern. Min kund var kring femtio. När vi kom till Kajsaniemi rondellen gav han plötsligt order om att göra en u-sväng. Jag försäkrade mej om vi fortfarande var på väg till Onnela innan jag ganska tvärt förklarade att jag inte tänkte göra någon u-sväng och att det nog är bäst om jag sköter körandet.

Mannnen muttrade något ohörbart. Men när jag hörde att han tog av sig säkerhetsbältet blev mina sinnen på helspänn och jag kollade intensivt i backspegeln. Det hade jag inte så mycket för eftersom jag knappt såg honom. När vi kom in på Vilhogatan öppnade han dörren. Jag tryckte på gasen och hoppades att han skulle hoppa ut i farten. Men han gjorde det inte. Men dörren höll han öppen. Nere vid järnvägsstationen stannade jag och hoppade ur. Jag tog tag i bildörren och tryckte den mot hans ben som var halvvägs ute. Han försökte komma ut men jag tryckte till hårdare samtidigt som jag informerade honom om att han hade en obetald taxifärd. Efter några lönlösa försök att komma ut (han skulle dessutom ha behövat passera ett hundrakilos hinder) fick han fram en tjugolapp. Jag brydde mej inte om att skälla ut honom eftersom han var så sekasin. Men den rejäla växeln behöll jag när jag lämnade honom stående på järnvägsstationen, cirka två kilometer från Onnela.

Trots mångårig erfarenhet uppstår det ibland situationer när jag bara undrar… Är allt som det ska med lilla Finland?

Rasism

Publicerad: 10/05 08:53

Förutom att rasism är väldigt tragiskt är det även intressant som fenomen. Det som är mest tragiskt är hur inrotat det är. Som finlandssvensk i Finland har väl de flesta någon gång fått utstå gliringar, men det är ju självfallet smått i jämförelse med mycket annat.

Att antingen ens namn eller finska tal har ”avslöjat” en som icke finskspråkig har väl hänt de flesta. I några få fall har kunden i taxin frågat om jag har estniskt påbrå. När jag nekat till detta har kundens fantasi i många fall tagit slut. Att jag skulle ha svenska som modersmål kommer de inte på.

Men för inte så länge sen hände något som inte har hänt tidigare. Jag blev kallad ”vi**n mutakuono”. Hur ska man tolka det?

Det gällde en kund som var så full att han inte klarade av att prata förståeligt. Hans flickvän hade sagt adressen och killen ifråga, eller gubben rättare sagt, satt bakom mej. Han försökte föra någon sorts diskussion med mej och eftersom jag inte förstod ett ord av vad han sa hade jag ingen annan möjlighet än att säga som det var: att han var så full och talade så otydligt att jag inte förstod något. Därav följde frågan om jag är från Finland. Trots att jag sa att jag är lika finsk som han så följde han upp med nämnda skällsord. Jag stoppade bilen och slängde ut fanskapet.
I mitten på 90-talet jobbade jag som skådespelare på en landsortsteater i Sverige. Vi turnerade med en skolpjäs. Den var fruktansvärt dålig, men i alla fall. Vid ett par tillfällen ropades det från publiken åt mej: finnjävel. Det intressanta här är att de som ropade utan undantag var invandrare. Ungdomar med typ arabiskt ursprung. Man kan väl lungt säga att de hade lyckats integrera sig i det svenska samhället…

Enligt föreskrifterna ska man ha sitt chaufförs-ID synligt i taxin. Detta för att kunden ska veta att chauffören har sin licens. Antar jag. Själv har jag mitt ID i plånboken. Av den enkla anledningen att mitt svenskklingande förnamn avslöjar att jag är finlandssvensk. Något jag vill undvika i taxin. Man vet aldrig. Det finns rasister överallt. Jag vill ogärna hamna i slagsmål i onödan.

Samtalsämnen

Publicerad: 26/04 06:06

Att prata om sin lön är ju rätt tabu har jag för mej. Det är väl inte så många som gör det, utanför familjen?

På det sättet skiljer sig taxichaufförer mycket från andra. Jag har aldrig stött på någon yrkeskår, där folk så gärna och lättvindigt gillar att tala om sina inkomster. De gånger man är tvungen att vänta länge på kunder, finns det de chaufförer som står och snackar med varandra. Jag har aldrig brytt mej om att gå med i diskussionerna av den enkla anledningen att jag vet exakt vad de pratar om. Sin lön eller sina kunder.

Om man är vad som kallas ”renki” dvs att man kör någon annans bil (vilket är fallet i de flesta fall) får man en viss procent på det man kör. Jag tänker inte berätta i vilken storlek procenten rör sig, men beroende på arbetsgivaren rör den sig inom en femprocents radie. Eller vad det nu heter.

Lön får man bara när mätaren är på. Det här betyder att man inte får lön när man väntar vid taxistolpen, sitter på en bensinstation och dricker kaffe eller har matpaus. Därför kan man ibland bli frustrerad om man fått vänta en timme och sen när det väl kommer en kund så blir färden en kilometer lång. Men vi får naturligtvis inte klaga. ”En taxichaufför är alltid glad när mätaren är på.”

Nå, när man då står där vid taxistolpen brukar kollegerna allt som oftast berätta hur mycket de har kört in pågående skift. Ibland berättar de också hur mycket pengar det kom föregående natt. Det intressanta är att aldrig någonsin att någon skulle beklaga sig över att det gått dåligt och att det inte kommit in pengar.

Alltid, utan undantag, går historierna ut på hur helvetes bra man har kört och hur mycket pengar det har kommit.

Ifall historierna inte skulle vara grovt överdrivna skulle jag antagligen vara stans sämsta taxichaufför. Med över åtta år på nacken vågar jag ändå påstå att jag ganska bra vet när det lönar sig att vara var, vilket inverkar på kassan.

Det andra samtalsämnet… alla ni som tror att taxichaufförerna håller sig till sin tystnadsplikt.. glöm det. De berättar gärna vad som hänt i bilarna. Okej, så till vida håller sig folk till reglerna att man inte berättar vem det varit fråga om. Men det är ju intressant bara om det varit en kändis i baksätet.

Bilmärken

Publicerad: 14/04 06:00

I Finland håller taxibilarna hög kvalitet som vi alla vet. Merparten av bilarna är Mercedesar. Övriga rätt vanligt märken är Volvo, BMW, Toyota, Skoda, Ford och Hyundai.

Det är ju ändå en viss skillnad mellan en E-seriens Mercedes och en Hyundai Sonata. Varför dessa stora skillnader?

Använder man en bil som taxi får man köpa bilen till så kallat taxipris, vilket är billigare. Nu är jag ju inte företagare själv så jag är inte det minsta insatt i de skattetekniska detaljerna, men de är också inblanade här på något sätt.

Så går ju de flesta taxin på diesel vilket som alla vet är billigare. Men så är ju sedan dieselskatten igen dyrare så det går väl på ett ungefär på ett ut. Men eftersom dieselpriset stigit så mycket kommer taxitarifferna att stiga inkommande sommar.

Anyway, varför köper vissa företagare nyaste Mersun och andra en Toyota? Det är väl ungefär tjugotusen euros skillnad trots det så kallade taxipriset.

Om man tänker sig att någon precis börjar sin karriär som företagare så är det ju logiskt att man köper en billigare bil. Man drar ju in samma summa pengar oberoende om bilen är en Hyundai eller Mersu. För inte så länge sen var Peugeot 406 vanligt i branchen. Vad kostar en använd 406 nuförtiden? Några tonni. Men en använd E-seriens Mersu som har gått 300 000 km får man väl fortfarande betala över 20000 för? Inte sant? Någo ditåt i alla fall. Stora skillnader alltså.

För tillfället kör jag för en kille som har sju bilar. Samtliga E-seriens Mersun. Dessutom har han ett garage som kostar honom en fyrsiffrig summa i månaden. Tidigare körde jag för en kille som hade bilarna på sin hemgård. Tre stycken hade han. Inga garage utgifter där inte.

Men det finns en annan sida av medaljen. Först och främst är ju Mersu en statusbil. Det är coolt att ha Mersu. Även fast de är bakhjulsdrivna och jobbiga att köra på vintern. Det som jag själv oftast tänker på är min egen bekvämlighet. Jag sitter bakom ratten mellan 50 och 60 timmar i veckan. Då vill jag gärna sitta bekvämt. Det är ju min arbetsplats. I tre år körde jag C-seriens Mersu. Jag lovade mej själv att aldrig göra det igen. Sätet är för smalt för mej. I synnerhet ryggstödet. Ja, jag är rätt bredaxlad, men ändå.

Summa summarum: Vissa företagare tänker på chaufförernas och kundernas trivsel medan andra struntar i den delen och skaffar de billigaste bilarna på marknaden.

Men att åka taxi tycker jag att ska vara lite speciellt. Om man nu en gång betalar för skjutsen så visst är det ju trevligt att sitta i en splitterny Mercedes, inte sant?

Kullerstenar och asfalt

Publicerad: 07/04 06:00

Hösten 1996 tillbringade jag inte mindre än nio dagar i Rostov-on-Don i södra Ryssland. Vid ett flertal tillfällen åkte jag då taxi. Det i sig var en erfarenhet, att alltid hålla på och dividera om priset i förväg, i synnerhet som det var några pennin man grälade om, men i alla fall. Gatorna och vägarna i Rostov på den tiden var i miserabelt skick. Stora gropar och hål överallt. Dessutom ojämt asfalterat där det var asfalterat, vilket det verkligen inte var på alla ställen. Jag trodde då att jag aldrig skulle behöva uppleva gator i sådant skick igen. Men se så fel man kan ha.

För att få den tvivelaktiga äran att köra på uselt asfalterade gator med gropar och hål överallt behöver man inte åka längre än till… Helsingfors! Jeee!!

Kan någon berätta varför våra gator håller Rostov-nivå? Eftersom jag livnär mej på att skumpa omkring mellan dessa gropar skulle det vara intressant att veta. Jo, så mycket förstår jag också att dubbdäcken på vintern orsakar en del ojämnheter, men inte närmelsevis allt kan förklaras med det.

Så vad gör vi för att slippa asfaltera om hela stan varje vår? Jo, vi har kullerstenar. Fantastiskt. Dom är ju jämna att köra på. Jo, jag vet, de slits inte av dubbdäck på samma sätt, men har vi nu inte ändå lite väl många kullerstensgator?

Förutom att halva centrum har kullerstenar, så är de ju utspridda både i södra Helsingfors och Berghäll. Tänk va kul det skulle vara om Ring ettan till exempel skulle vara kullersten. Man skulle måsta sänka hastighetsbegränsningarna till fyrtio, vilket inte skulle inverka det minsta eftersom det ändå inte går att köra mer än trettio på ring ettan rusningstid.

Dessutom är kullerstenarna förbannat hala på vintern.

Man behöver inte åka längre än till Sverige om man vill njuta av väl asfalterade vägar och gator. Dessutom slipper man kullerstenar där, om man inte vill köra längs med Västerlånggatan i Gamla stan, vilket jag inte rekommenderar.

Så vad är problemet hos oss? Hur kan det komma sig att våra vägar är i så dåligt skick? Inte bara på de årstiderna när man kör på asfalt utan också på vintern. Den här gågna vintern till exempel. Stadens totala oförmåga att ploga gatorna var ju ett bekant problem för alla.

Men annars är jag på gott humör.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    juli 2020
    M T O T F L S
    « jan    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • Etiketter

  • Kategorier