Inlägg taggade med ‘Rödbergen’

Stadsdel: Rödbergen

Publicerad: 06/10 05:15

Rödbergen, Ulrikasborg, Eira (och Brunnsparken) …

Ingen av dessa tre stadsdelar kan skryta med att vara särskilt stor. Samtliga tre sträcker sig egentligen bara några kvarter. Jag är inte helt säker på gränserna så ni som bor där ska inte ta illa upp när jag påstår att Rödbergen är området mellan Stora Roban och Fabriksgatan, Ulrikasborg är nu ungefär bara Kaptensgatan och lite till och Eira den lilla kullen med ambassaderna och de stora stenhusen där de rika bor. De här områdena har det gemensamt med Drumsö att invånarna älskar sina Rödberg eller Eira. Även närheten till havet är gemensam. Jag förstår nog att folk gillar att bo här. I Ulrikasborg, främst på Villagatan men också Havsgatan finns det otroligt vackra gamla stenhus. Fasaderna har obestämda buktningar eller vad det nu kallas och de är målade i ljusa, men varierande smakfulla färger. I Ulrikasborg hittar man också en del fula hus, som till exempel höghuset på Kaptensgatan invid Kaptensparken. Jag bodde där faktiskt, i min ungdom, som underhyresgäst ett par månader. Den äldre kvinnan som ägde lägenheten var för det mesta på sitt lande, i Bromarv, om jag minns rätt. Men när hon var hemma hade hon fest dygnet runt. En morgon när jag vaknade stod det en naken man i tamburen. Då fick jag nog och flyttade.

I Rödbergen finns en hel del trevliga små butiker, caféer och restauranger. Tar man sig tid att till exempel promenera längs Fredriksgatan, Fredan alltså, så kan man underhålla sig med att fönstershoppa. Den typen av små butiker finns inte på så många ställen mera.

Jag hoppar snabbt tillbaka till Ulrikasborg. På Fabriksgatan finns en fiskbutik som heter Kaivopuiston Kala (om jag minns rätt). Har aldrig varit där inne, men tycker att det är ett typexempel på miljön. En fiskbutik. Var hittar man sådana? Varför den heter Kaivpuiston Kala kan man ju sedan fråga sig. De här stadsdelarna innehåller vissa gamla institutioner såsom Sea Horse på Kaptensgatan, Eira sjukhus och för att inte tala om Bergmansgatans Alko. Nog måste ju södra Helsingforsare också få doka. Dessutom har KOM Teatern sitt säte här. Så faktiskt, i södra Helsingfors finns allt.

I det sydöstra hörnet av dessa kvarter hittar man Brunnsparken. Parken men också ambassaderna och de dyra lägenheterna. Östra Allén som sträcker sig igenom Brunnsparken (alltså inte parken) är ju helt klart förknippat med åsikten, tanken (fördomen?) att där bor bara rika.  Jag ids inte definiera rika, men någon brödkö har jag i alla fall inte sett på Östra Allén och den lär inte dyka upp där i första taget heller.

Kullerstenar och asfalt

Publicerad: 07/04 06:00

Hösten 1996 tillbringade jag inte mindre än nio dagar i Rostov-on-Don i södra Ryssland. Vid ett flertal tillfällen åkte jag då taxi. Det i sig var en erfarenhet, att alltid hålla på och dividera om priset i förväg, i synnerhet som det var några pennin man grälade om, men i alla fall. Gatorna och vägarna i Rostov på den tiden var i miserabelt skick. Stora gropar och hål överallt. Dessutom ojämt asfalterat där det var asfalterat, vilket det verkligen inte var på alla ställen. Jag trodde då att jag aldrig skulle behöva uppleva gator i sådant skick igen. Men se så fel man kan ha.

För att få den tvivelaktiga äran att köra på uselt asfalterade gator med gropar och hål överallt behöver man inte åka längre än till… Helsingfors! Jeee!!

Kan någon berätta varför våra gator håller Rostov-nivå? Eftersom jag livnär mej på att skumpa omkring mellan dessa gropar skulle det vara intressant att veta. Jo, så mycket förstår jag också att dubbdäcken på vintern orsakar en del ojämnheter, men inte närmelsevis allt kan förklaras med det.

Så vad gör vi för att slippa asfaltera om hela stan varje vår? Jo, vi har kullerstenar. Fantastiskt. Dom är ju jämna att köra på. Jo, jag vet, de slits inte av dubbdäck på samma sätt, men har vi nu inte ändå lite väl många kullerstensgator?

Förutom att halva centrum har kullerstenar, så är de ju utspridda både i södra Helsingfors och Berghäll. Tänk va kul det skulle vara om Ring ettan till exempel skulle vara kullersten. Man skulle måsta sänka hastighetsbegränsningarna till fyrtio, vilket inte skulle inverka det minsta eftersom det ändå inte går att köra mer än trettio på ring ettan rusningstid.

Dessutom är kullerstenarna förbannat hala på vintern.

Man behöver inte åka längre än till Sverige om man vill njuta av väl asfalterade vägar och gator. Dessutom slipper man kullerstenar där, om man inte vill köra längs med Västerlånggatan i Gamla stan, vilket jag inte rekommenderar.

Så vad är problemet hos oss? Hur kan det komma sig att våra vägar är i så dåligt skick? Inte bara på de årstiderna när man kör på asfalt utan också på vintern. Den här gågna vintern till exempel. Stadens totala oförmåga att ploga gatorna var ju ett bekant problem för alla.

Men annars är jag på gott humör.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    april 2020
    M T O T F L S
    « jan    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • Etiketter

  • Kategorier