Arkiv för ‘Stadsdelar’ kategorin

Stadsdel: Gårdsbacka

Publicerad: 28/12 06:04

Så har vi då det östra blocket. Östblocket. Heh. Om vi börjar med Gårdsbacka. Gårdsbacka hade länge rykte om sig att vara ett hemskt ställe. Nerlusat med alkisar och kriminella. I dagens läge är Gårdsbacka betydligt bättre och trevligare än sitt gamla rykte. Visst kan det förekomma endel oroligheter kring metrostationen och ostaren, men stora delar av Gårdsbacka är lugna. Höga höghus utplacerade med stort mellanrum från varandra så att alla har lite träd att titta på från sina balkonger.  En hel del invandrare bor där, men också barnfamiljer. Arkitekturen är ju inte så mycket att hänga i julgranen, men så är det i många förorter. Granne med Gårdsbacka västerut ligger Tranbacka. Det är egentligen bara några kvarter. Husen är här lägre, typ tre våningar och så finns det en idrottsplan. Tranbacka saknar all form av service. Men där är väldigt lugnt. Åtminstone på nätterna då jag kör igenom.

Mellan Tranbacka och Gårdsbacka ungefär lite norrut finns sedan Stensböle.

Gränsen mellan Stensböle och Gårdsbacka är lite luddig, precis som gränsen mellan Tranbacka och Stensböle. Det är inte alla gånger taxikunderna vet i vilken stadsdel de bor. Stensböle är kanske mest känt för sin avstjälpningsplats. Ett lätt ställe att bli av med en massa skrot. Har varit där flera gånger. En matbutik och en gata som sträcker sig i princip igenom hela stadsdelen mot Gårdsbacka. Husen är lite nyare, byggda på sent åttiotal eller tidigt nittiotal, tror jag. De är låga, typ tre våningar och verkar fräscha. Ett helt trivsamt område med mycket grönt runt omkring.

På andra sidan Gårdsbacka, österut, finns Ärvings inklämt. Det är en mardröm för mej som taxicahufför. Jag kan inte en enda adress i Ärvings. Jag har kanske kört igenom där fem sex gånger i mitt liv. Gatorna är små, krokiga, kurviga. En jävla labyrint. Men det är ett finare område. Mycket egnahemshus, radhus. Men dessa är sedan varvade med ett enormt höghuskomplex som är ingömt längst in på någon gata som jag inte kan namnet på. Rött tegel. Flera höghus. Stor parkeringsgård. Konstigt. Ett slumområde mitt i ett egnahemshusområde. På tal om slum. Efter Ärvings kommer Mellungsbacka. Ändstation för metron. Ändstation för livet. Arkitektoniskt tråkigt. En ostare, metrostation, busstation och taxistation, där inte en enda normalt funtad människa rör sig. Skulle inte komma på tanken att ställa mej vid Mellungsbacka stolpe. Men även här är de flesta höghusen byggda glest och det finns en hel del grönområden. Men roisigt, det är ordet. Inte är grannen på Vanda sidan, Västbacka (heter det så? Länsimäki på finska) något bättre. Ett litet område bestående av ungefär en gata som heter Mellungsby är sen igen betydligt finare. Radhus, parhus, egnahemshus, bara ett stenkast från metron.

Jag tycker att fler och fler stadsdelar och förorter har det gemensamt att de har risiga höghus nästan granne med radhusområden. Kanske det blir så när en stad växer hela tiden?

Stadsdel: Nordsjö

Publicerad: 27/12 07:06

Utan att sitta på några som helst officiella statistiksiffror vågar jag påstå att Nordsjö är den folkrikaste stadsdelen i hela huvudstadsregionen. För fem sex år sedan hörde jag att det i Nordsjö bodde 30000 människor. Så jag antar att det närmar sig 40000 nu?

Nordsjö, som är den stadsdel som ligger längst ut i öster (nej, jag räknar inte Östersundom som en stadsdel) är helt tudelad. Eller man kan till och med säga tredelad. Gamla delen, den som ligger på norra sidan om metrospåret har äldre höghus. Billigare lägenheter. Där finns också en ostare som är jävligt roisig. Den hör till min svarta lista. Tar aldrig en körning därifrån. Men på samma sida finns också en hel del radhus och egnahemshus. Men även här har det vuxit fram en hel del nyare hus. Men på den här sidan rör jag mej mer sällan. Oftare kommer det körningar till den södra delen. Första rampen leder till havsrastböle eller vad det heter på svenska. Där har jag för mej att lägenheterna i de låga höghusen är lite billigare. Här finns även en lokalkrog av det mera sjaskiga slaget och kunderna är inte alltid ens drömkunder. Från havsrastbölevägen (Meri-Rastilantie) sträcker sig två uddar söderut ut i havet. Ramsudden (Ramsinniemi) och Kallviken. Båda uddarna är skogsbeklädda med diverse konferensutrymmen, rekreationsstugor och konferenshotell inklämda. Vissa större företag har sådana rekreationsstugor här ute, med tillhörande bastu och allt möjligt. Jag kan förstå det, för både Kallviken och Ramsudden är fina områden.

Centret för Nordsjö är ju Columbus, köpcentret. Det är modernt, åtminstone om man jämför med alla gammaldags ostare. Byggt för kanske en femton år sedan eller så. Det senaste decenniet har det vuxit upp en helt ny del av Nordsjö som fortfarande växer. Solviken. Ultramoderna höghus med glasbalkonger och de flesta fall med utsikt mot havet. Bland de dyraste i Helsingfors har jag för mej. Solviken är helt en egen stadsdel i stadsdelen med helt egen arkitektur. De krogar och restauranger som vuxit fram där är helt okej tror jag. Jag har ju inte varit inne i någon av dom, utan dömer hunden efter håren så att säga. Jag ser ju vilken typ av människor jag för dit eller därifrån. Väldigt lite barn verkar där dock finnas. Men Solviken har gjort Nordsjö attraktivt. Dessutom finns ju all service i Nordsjö, det mesta i Columbus. För att inte tala om att metron går ända fram. Jag kan bra förstå att man vill bo i de här delarna av Nordsjö, isynnerhet Solviken.

Granne med Solviken i öster hittar vi Nordsjö Golf. Finlands enda linksaktiga bana, eller något ditåt. En tråkig bana som dessutom är jävligt svår. Men från vissa hål har man utsikt över den nybyggda och fina hamnen.

Stadsdel: Östra centrum

Publicerad: 22/12 04:05

När man talar om Östra centrum menar man väl oftas köpcentret. Men det finns ju endel hus runt omkring som folk faktiskt bor i. Handelshusgatan till exempel. Där finns en hel rad med låga röda tegelhöghus. På norra sidan köpcentret finns också höghus. Där finns också den gamla ostaren och bakom den de två gatorna som utgör Botbyåsen. Botbyåsen består av ett antal höga högus, som är fula, men från de översta våningarna har man säkert en fin utsikt. Ja, och så finns det… köpcentret. Invid Österleden precis ytterom ring ettan blev ett nytt Prisma färdigt för något år sedan. I köpcentret finns ju allt. Det är av den äldre sorten men fortfarande populärt. Isynnerhet av invandrare. Köpcentret sträcker sig på båda sidor om Österleden och förenas av en övergångsbro. Inne i bron (kan man säga så?) finns diverse etniska restauranger där man kan sitta och luncha och se på trafiken (om man sträcker på nacken. Annars ser man inget).

Personligen besöker jag Östra centrums köpcentrum sällan eftersom det är åt fel håll för mej, så att säga. Men som taxichaufför kör jag ofta där förbi eftersom det nästan varje gång jag är på jobb kommer körningar österut. Men rätt sällan är det någon som ska till Östra centrum utan man åker förbi. Taxistolpen vid köpcentret, granne med alla busshållplatser, är populär, isynnerhet på dagarna. Där kan gott och väl stå över tio taxin. En hel del gamla tanter shoppar där så de vill ju sen ta taxi hem. Ofta bor de rätt nära. I Östra centrum finns ett antal krogar, med nattklubben Bohemia som flaggskepp. Har aldrig varit där inne och har inte heller några som helst planer på att gå dit. Men såvitt jag kan bedöma är klientelet där allt mellan himmel och jord. Gemensamt för Bohemias kunder är att de är fullare än folk i medeltal.

En av stadens få 24h bensinstationer finns i Östra centrum. De är ju inte många numera så där brukar jag stanna på kaffe.

På östra sidan om Östra centrum finns Botby. Ett tudelat område enligt min åsikt. Husen och kvarteren som kommer först så att säga, är inte något vidare. Mitt i Botby finns ännu en av dessa eviga gamla ostare med sina lokalkrogar. Inte världens trevligaste ställe. Men på andra sidan om östaren blir husen och kvarteren trevliga. Idylliska gator med små träd på trottoarerna. Låga trevåningars höghus som ser trevliga ut. Jag var en gång för många år sen och tittade på en lägenhet här och var inte alls ointresserad. Dessa kvarter verkar lugna. Längst ut, på den östra sidan finns Botby gård. En trevlig herrgård som ofta står värd för bröllop och dylika fester.

Så som på så många andra ställen i Helsingfors finns även här en skala från noll till hundra inom bara någon kilometer.

Stadsdel: Kasberget och Tammelund

Publicerad: 21/12 05:34

Kasberget är något av ett slum som ligger inklämd mellan fina Tammelund och Hertonäs industriområde. Området genomkorsas av Kasbergsvägen. Även här hittar man en ostare samt några lokalkrogar och en massa lokala alkoholister. Jag brukar väldigt sällan stå vid Kasbergets taxistolpe. Mest på grund av att den drar dåligt. En idrottsplan, en skola och ett antal höghus som inte är särskilt höga utspridda lite här och där. Inte särskilt tätbebyggt som på så många andra ställen. För mej är Kasberget mera en genväg till Östra centrum om jag kommer från Degerö. Eller om jag vill till Degerös stolpe och kommer från Östra centrum. Så mycket mera har jag tyvärr inte att säga om Kasberget.

Kasberget är omringat av två fina områden. Tammelund och Marudd. Båda stadsdelarna har strandremsa och idel lyxiga egnahems- och radhus. Det finns en hel del fördomar mot östra Helsingfors. Folk tycker att det bara är utlänningar och alkoholister som bor i östra Helsingfors. Men de glömmer då områden som Brändö, Tammelund och Marudd. Det är väl inte alls billigare att bo i någon av dessa stadsdelar än de finare stadsdelarna i Esbo. Men ur taxisynvinkel sett är både Tammelund och Marudd dåliga. De har inga egna taxistolpar utan Tammelunds körningar kommer till Kasbergets stolpe och Marudds körningar till Östra centrums stolpe. Men det är naturligtvis skoj att sakta glida igenom områdena och kolla på hus som man aldrig själv kommer att ha råd att bo i. Det kommer körningar såpass sällan till någondera att jag inte kan gatorna där något vidare. Huvudvägarna som sträcker sig igenom kan jag naturligtvis och jag hittar nog där, men de mindre gatorna kan jag inte. Nu kan jag inte ens påminna mej om att det skulle finnas någon form av service i någondera stadsdelen. En matbutik kanske? Har ett svagt minne av att jag sett en alepa nånstans, men kan inte påminna mej om var. Så om man bor i sin lyxlägenhet vid Tammelund strand och har glömt att köpa mjölk måste man åka till Kasberget eller Hertonäs. Eller från Marudd till Östra Centrum. Då behöver man bil. Men å andra sidan, bor man i Marudd eller Tammelund har man råd med bil.

Jag har överlag rört mej mindre i de östra stadsdelarna, sådär privat, så det som jag kan om dem har kommit via yrket. Den kunskapen står ju i direkt förhållande till hur mycket körningar det kommer till vilken stadsdel. Trots att invånarna i nämnda stadsdelar (nja, inte då kanske Kasberget) i regel har råd att åka taxi gör dom det rätt sällan. Varför vet jag inte.

Stadsdel: Degerö och Jollas

Publicerad: 20/12 07:01

Söder om Hertonäs sträcker Degerö ut sig. Och söder om Degerö militärområdet Sandhamn.

Degerö liknar många andra stadsdelar. Där finns den klassiska ostaren, med en matbutik och ett par lokalkrogar som frekventeras av vad jag kallar ”lokala” alkoholister. Med det menar jag folk som sitter dag ut och dag in på lokalkrogen och sällan om någonsin går någon annanstans. Varje stadsdel har sådana. Varje stadsdel har dessa lokalkrogar.

Utöver det hittar vi en idrottsanläggning samt en liten golfbana för nybörjare. Det finns i princip två sorters hus på Degerö. Höga höghus som finns lite här och där bland trädena. Bostäderna i dessa höghus är väl hyfsat billiga. De är också fula. Husen alltså. Lägenheterna vet jag inget om. Tyvärr har det under årens lopp förekommit diverse våldsbrott i höghusen på Degerö. Under mina år som taxichaufför har jag kört både en och annan till Degerö, och i många fall har folk som blivit förda till dessa höghus varit potentiella alkholister. Och folk som dricker för mycket för ofta kan ju bli våldsamma ibland. Det är inget nytt, men beklagligt.

Sen finns det en helt annan del av Degerö. Den rika delen. De dyra radhusen. Dem hittar man i den norra delen av Degerö om man tar av vid den första rampen när man kommer från Hertonäshållet. Så Degerö har samlat allt mellan alkoholiserade småskurkar till välbärgade småborgare.

Hela området, Degerö, Jollas nere i sydost och så Sandhamn, drar hyfsat mycket taxin. Om man har morgontur lönar det sig att åka till Degerö. Därifrån får man ofta körningar till flygfältet. Dit är det lång väg, så det är ju bra. På kvällarna är det mera fråga om lokala körningar. Det vill säga från lokalkrogen en halv eller en kilometer inom Degerö. De ”lokala” alkoholisterna har ju en ful ovana att bli så fulla att de inte klarar av att gå den korta vägen hem.

Jag nämnde Jollas. Den långa Jollasvägen som sträcker sig rakt igenom Jollas är huvudvägen. De flesta hus finns på södra sidan. I ändan av Jollasvägen finns Jollasinstitutet som bland annat utbildar folk i hotell och restaurangbranchen om jag inte minns fel. De flesta husen i Jollas är fina. Nybyggda lyxiga parhus finns det gott om. Ännu en bit vidare från Jollasinstitutet har det vuxit upp ultramoderna låga höghus där jag antar att lägenheterna är bland det lyxigaste som finns. Men man kan överraskande nog även hitta stadens lägenheter i Jollas. Hur de övriga Jollasborna förhåller sig till det vet jag inte.

Söder om Degerö och Jollas har vi Sandhamn. När man kommer över bron mot Sandhamn möter man en vaktkur och två vägbommar. Som taxichaufför har jag inte behövt visa ID men kunderna har ju sina passertillstånd. Militärpolisen kollar alla som kommer in på området. Nu har det gått ut ett meddelande om att endast chaufförer som är finska medborgare får ta körningar från Jollas. Löjligt. Hur gör man när man får en kund inne i stan som vill till Jollas. Jag har inte mitt svenska pass med mej. Det ligger i bordslådan hemma. Men ska jag då lämna kunden vid bommen och låta honom promenera den sista kilometern? Ännu en regel som inte är igenomtänkt.

Stadsdel: Hertonäs

Publicerad: 17/11 06:44

Som de flesta vet är Hertonäs uppdelat i två delar. Gamla, eller västra Hertonäs och så det nyrare Hertonässtrand. Hertonässtrand har blivit så stort att 90 procent av invånarna bor långt ifrån stranden. Hertonässtrand har också blivit känd som stadsdelen där Tony Halme sköt sig själv.

Husen är som sagt nya. De flesta med glasbalkonger. Priserna är höga. Ett par lokalkrogar, ett par pizzerior och en R-kiosk finns där. Endel av husen ligger faktiskt vid stranden och där är ju utsikten fin.

En intressant detalj såhär ur en taxichaufförs synvinkel är att numreringen av husen och trapporna i Hertonässtrand är urusel. Man sku tycka att nya hus har klara och tydliga numror, men icke. Om en taxi inte hittar fram är det ju oftast inte någon panik, men om ambulansen inte hittar? På grund av att numrorna saknas. Känns lite onödigt.

Hertonässtrand delas av Båtviksbågen (heter den månne så på svenska?), Laivalahdenkaari som sträcker sig hela vägen från vattnet fram till Svetsaregatan, Hitsaajankatu. Så ur taxichaufförsynvinkel är det lätt: vet man det, kan man redan mycket. 90% av körningarna som kommer till Hertonässtrand går till Laivalahdenkaari.

Gamla Hertonäs är ett rätt trivsamt område med låga våningshus byggda på typ 50 och 60 talen. Området kring metron är lite stökigt, men efter att huset som inrymde en av två lokalkrogar revs, har det blivi lugnare. Den traditionella ostaren hittar man om man tar sig längs Skidbacksvägen ända till slut så att säga. Cirka en och en halv kilometer från metron. I gamla Hertonäs finns gator med djurnamn. Björnvägen, Ekorrvägen och Igelkottsvägen till exempel. Från nämnda ostare ner för backen rakt norrut kommer man till Hertonäs sjukhus samt idrottsplanen. Idrottsplanen är effektivt gömd bakom lite skog men när man väl ser den märker man att den är stor och rätt trivsam med sina grasbeklädda kullar på sidan. Där Igelkottsvägen börjar finns Igelkottsvägens metrostation, bredvid den en stökig lokalkrog som jag i yrket undviker. Igelkottsvägen söker sig ända upp till Viksvägen, så den delar upp den bortre delen av gamla Hertonäs. På södra sidan om österleden finns sedan det s.k. industriområdet. Där hittar man ett flertal bilaffärer både för nya och begagnade bilar. För att inte tala om en massa suspekta reservdelsfirmor och annat konstigt.

Så man kan gott och väl säga att Hertonäs är ett tredelat område. Trots att jag aldrig bott i ett nytt hus och gärna skulle göra det nångång skulle jag ändå välja gamla Hertonäs och områden kring Skidbacksvägen ifall jag skulle försätta mej i en situation där en flytt till Hertonäs är tvungen. I ändan på någon av smågatorna (minns inte vilken) på västra sidan om Skidbacksvägen hittar man ett otroligt fint utsiktställe med utsikt över hela stan. En av Helsingfors mest hänförande punkter.

Stadsdel: Brändö

Publicerad: 14/11 04:11

Brändö är en av de stadsdelar jag har bott i. Två år under gymnasietiden. Det var ett stort steg för mej. Efter Kronohagen och Kampen, ut på landet. Så kändes det först, tills jag insåg att metron tog mej till stan på några minuter. Vi bodde dock när Casino på södra sidan, vilket betydde att det tog tio minuter för mej att gå till metron. Sextons buss använde jag mej inte av. Det skulle ha varit närmare, men ack så långsamt.

Under de två åren lärde jag mej tycka om Brändö. Mycket. Många var gångerna då jag promenerade omkring vid gloet, dvs den lilla viken eller vad man ska kalla den, som sträcker sig in förbi Wihuris hus nere vid Casino. Vilket påminner mej om att jag tillsammans med vänner och bekanta festade på Brändö Casino just den våren då vi skrev studenten. De flesta av mina kompisar ryckte in i armén och då skulle det ju festas på helgerna. Hela våren och sommaren 1990 firades helgerna på Brändö Casino. Där i södra flygeln, med glasväggarna. Själva Casinot har jag inte varit på. Så långt har jag inte kommit, men jag hinner kanske ännu?

Eftersom jag bodde där under en period i mitt liv då det inte alltid var så kul hemma och föräldrarna sög (som man säger nuförtiden) så tillbringade jag mycket tid med att utforska omgivningarna. Gillade mycket att promenera omkring bland de fashionabla husen varav flera var ambassader eller byggnader tillhörande ambassader.

Jag tog körkort när jag bodde där. Vi hade en vit farmarvolvo som jag körde med den första vintern efter min artonårsdag. Det var mycket snö den vintern och en gammal volvo var perfekt att lära sig att köra med.

Jag har två starka och klara minnen från tiden på Brändö. Mitt studentkaffekalas samt gången då jag rymde hemifrån. Jag fick inte titta på ”Kovaa peliä Bostonissa”, blev fittig och stack iväg. Kom hem tre dagar senare och mamma var inte alls sur. Konstigt. Märkväl att det var före kännykkätiden så det var inte så lätt att veta var man fanns alla gånger. För de andra alltså.

Fortfarande när jag kör omkring på Brändö väcks gamla minnen till liv. Det är utan tvekan den del av östra Helsingfors som jag gillar mest. Okej, jag är jävig, men det får jag vara.

Som de flesta vet går vägen till Högholmen via Blåbärslandet och vägen till Blåbärslandet via Brändö. Även på Blåbärslandet har jag tillbringat mycket tid. Där brukade vi spela tennis och fotis med mina kompisar. På Högholmen har jag inte varit så mycket. Jag är ju ändå människa.

Det enda som lite sticker ut på Brändö är ostaren. Denna typ av köpcentrum som är så ultraomoderna och som finns i de flesta stadsdelar. Jag hoppas innerligt att staden så småningom river ner samtliga. De är bara så otroligt fula. Där finns matbutiker och R-kiosk och naturligtvis lokalkrogen. En liten del av Brändö sträcker sig ut på norra sidan av österleden med Brändö parkväg som huvudstråk. Vad som finns i kvarteren bakom hålls gott och väl hemligt eftersom man inte har någon insyn annat än från havet. Men jag antar att man där, precis som på andra delar av Brändö bor i lugn och ro. Något man får för pengar.

Stadsdel: Vallgård

Publicerad: 03/11 03:22

Vallgård, Hermanstad, Gumtäkt, Majstad, Arabiastranden…

Där Sörnäs tar slut, tar Vallgård vid. Vallgård är ett tredelat område. Kvarteren kring Industrigatan och Elimäkigatan som inrymmer diverse större företag, bland annat TeliaSonera och OKO. Bara ett stenkast ifrån dom Puuvallila, alltså kvarteren med de gamla trähusen som en oas i öknen eller en ö i havet. Konstigt med några kvarter av gamla trähus mitt i stan. Ett liknande område hittar man för övrigt i Gräsviken också. Men till skillnad från det, kantas dessa trähus av gator som man kan köra bil på. En liten lokalkrog finns där också. Jag har ingen uppfattning om prisnivån för lägenheter här. Den tredje delen av Vallgård är höghusen som sträcker ut sig på båda sidorna om Sturegatans sista del. Äldre stenhus i fyra fem våningar. De flesta utan hiss. Jag har varit i några av lägenheterna. De är så till vida gammaldags att de är rymliga, stora rum och högt till tak. I förhållande också billiga.

På östra sidan om Tavastvägen, där Sörnäs strandväg övergår i Hermanstads strandväg, precis efter Sörnäs fängelse har det vuxit upp en liten ny stadsdel. De nyaste husen är väl bara ett år gamla, medan området mellan Gustav Vasavägen och strandvägen har funnits ett decennium. Lugna tysta kvarter där väl de äldre husen närmare Tavastvägen är billigare att bo i.

När Tavastvägen övergår i Gustav Vasavägen som senare leder till Lahtis motorväg närmar man sig Gumtäkt och Arabiastranden.

Jag har rört mej förhållandevis lite här. Gumtäkt består ju av ett mindre område av egnahemshus, i de flesta fall trähus. Utöver det finns badstället, Kumpulan maauimala, väldigt populärt på sommaren. Dessutom hör ju universitetets kampusområde hit. Eller vad det nu kallas. I alla fall finns där nya fina byggnader som hör till universitetet. Exakt vad som sker där inne har jag aldrig brytt mej om att ta reda på.

Tavastvägen upplever dock en pånytt födelse när den dyker upp igen på östra sidan om Gustav Vasavägen. Jag vet nog att den officiellt har funnits där bredvid hela tiden, men det föredrar jag att för närvarande glömma. Men när man tar sig ner längs fortsättningen av Tavastvägen är det första som kommer i ens väg Arabia köpcentrum. Bakom det har ett par kvarter av nya moderna bostadshus vuxit upp. Det gäller för övrigt hela området, Arabiastranden. Alltså kvarteren nedanför och bakom det stora gamla och legendariska Arabia huset, som för tillfället inrymmer bland annat TaiK. Konstindustriella högskolan alltså.

Moderna höghus med glasade balkonger. Utöver det har en hel del företag sitt säte i Arabia. Hur det är att bo i Arabiastranden vet jag inte, men jag antar att där är väldigt lugnt. All service finns väl i köpcentret så inte heller därifrån behöver man åka nånstans om man inte vill.

På andra sidan Tavastvägen finns Majstad. Det igen är ett lummigt område med egnahemshus. Några kvarter som är inklämda mellan två trafikerade vägar. Inom loppet av en kilometer finns alltså fyra fem stadsdelar, lite beroende på hur man räknar. Alla är olika till sin natur och som redan nämnts så varierar även arkitekturen kraftigt. Ett bevis på att Helsingfors hela tiden förändras.

Stadsdel: Hagnäs

Publicerad: 27/10 05:21

Hagnäs, Havshagen, Berghäll, Sörnäs, Alphyddan…

Vi kör över långa bron, som trots sitt namn är allt annat än lång, och hamnar i Hagnäs. Hagnäs består egentligen bara av Hagnäs torg samt kvarteren runt omkring. På sommaren fylls torget av handlare som säljer ungefär samma sak vid sina stånd som på andra torg. Inget märkvärdigt där, men trevligt naturligtvis. Vid torgets norra ända har vi Hagnäs saluhall som är en av tre fina gammaldags saluhallar i den här stan. Utmärkta råvaror, om än dyra. Tvärs över gatan, där Tavastvägen börjar finns runda huset. Ett landmärke som heter duga. Speciellt och inte särskilt vackert, men runt. I kvarteren kring Hagnäs torg finns en del intressanta institutioner. SDP, SAK och Komediateatteri. Ett nybyggt Cumulus hotell finns inklämt i husen på västra sidan om torget på Broholmsgatan. På västra sidan om det kvarteret mot vattnet finns fina Sparbanksstranden med sina jugendfasader och inte särskilt billiga lägenheter.

Hela det här området plus Berghäll som tar vid efter runda huset samt Sörnäs som breder ut sig i nordost fram till den legendariska Sörnäskurvan är de så kallade arbetarkvarteren. Längs med linjerna i Berghäll eller Helsingegatan som skiljer Berghäll från Alphyddan kan man stöta på rätt färgranna typer. Alkoholister finns det gott om och brödkön i hörnet av Helsingegatan och Flemingatan är lång. Väldigt lång. Jag underhöll mej själv härom dagen med att iaktta människorna i brödkön men det gjorde mej inte mycket klokare. Att där fanns alkisar är väl klart. Men att där fanns unga mammor med sina barnvagnar var deprimerande. Så skalan var rätt bred.

Trots sina färgranna invånare är dessa områden inte så farliga som man skulle kunna tro. Men på Helsingegatan ska man nog vara på sin vakt. Jag rekommenderar inte att ensamma kvinnor promenerar där på fredag-lördag nätter. Men i stort är folk rätt oförargliga trots att de inte alltid är i så bra skick.

Linjerna i Berghäll är direkt lugna. Jag har i två repriser bott på Tredje linjen och har trivats där bra. All service finns i Hagnäs så man behöver inte åka in till stan för att sköta ärenden.

Vissa kryddor eller ingredienser eller vad vi nu vill kalla det har Berghäll och Alphyddan som de flesta andra stadsdelar saknar. Små billiga ölhak i massor. Bara på Vasagatan som inte är en lång gata finns väl en sex sju stycken. För att inte tala om Fleminggatan och Helsingegatan. Vill man dricka billig öl är det  dit man ska gå. Utöver billiga ölhak talar jag om stripteasehålor och thaimassage-salonger. Thaimassage-salonger finns väl ett trettiotal och de breder ut sig i alla nämnda stadsdelar. Stripteasehålorna är inte många, fyra-fem kanske och de är koncentrerade till Vasagatan. Utöver det finns en del porrbutiker. Så ifall man är intresserad av att se en helt annan del av Helsingfors än vad turistbroschyrerna erbjuder kan man ta sig en promenad i Alphyddan med Vasagatan och Helsingegatan som utgångspunkt.

Exakt var gränserna går är lite luddigt. Men vad gäller Sörnäs så är ju kurvan någon sorts gräns. Öster om den finns några kvarter med billiga lägenheter som används av studerande och prostituerade samt några krogar. Gränsen mellan Alphyddan och Berghäll torde dock vara ganska klar. Det är Helsingegatan.

Från Kronohagen löper Näckens bro över till Sörnäs strandväg. På östra sidan finns Havshagen. Helsingfors kanske fulaste stadsdel. Ett tiotal skyhöga våningshus a la 70 tal. Fula som stryk. För att komma dit måste man med bil ta sig in i tunneln som löper precis under. Därifrån leder parkeringshallarna till husens ingångar. Som fotgängare kan man ta sig dit längs gångbron som löper över strandvägen. I Havshagen har de lyckats klämma in en idrottshall för bland annat bollsporter. Trots sin fulhet är lägenheterna i Havshagen förhållandevis dyra. På grund av utsikten antar jag.

Stadsdel: Skatudden

Publicerad: 20/10 06:19

Två små futtiga broar leder till Skatudden. Ur logistisk och trafikmässig synvinkel, en mardröm. När Viking Line har anlänt är köerna långa. Väldigt långa. Även på Skatudden har man byggt nya höghus. Lyxiga sådana men i alla fall. Det betyder väl att fler och fler bosätter sig där. Dessutom finns det några riktigt fina restauranger, bl.a Sipuli, Nokka och Skatuddens Casino. Och hotellen. För att inte tala om utrikesministeriet och gästhamnen. Alltså rör det sig en del människor både till och från skatudden varje dag, vilket gör att bilköerna vid de två pyttebroarna allt som oftast är långa.

Men Skatudden är vacker. Gamla stenhus, likadana som i södra Helsingfors. Jugend, antar jag. Vackra gator. Lotsgatan till exempel. En av Helsingfors vackraste, helt klart. Vatten runt omkring på alla sidor. En helt trevlig strandpromenad eller vad man ska kalla det som sträcker sig från terminalen till utrikesministeriet. Längst ut på udden finns en fotbollsplan omgärdad av höga buskar. Den är rätt liten, men det är gräs. Har spelat där många gånger i tiderna. Svenskfinlands berömdaste och enligt alla mått den mest trendiga fotbollsföreningen på den här sidan om Mississippi, FC Football Club, har drabbat samman med de inte så fotbollskunniga, men till sista droppen kämpande FC Skatta Skins. Stor fotbollshistoria.

De legendariska isbrytarna med Karhu i spetsen hade i många år sitt säte på Skatudden, men jag har för mej att de är borta därifrån nu. Minns bra när jag som barn tittade ut genom fönstret på Norra Kajen och det alltid låg isbrytare mitt i min utsikt.

Jag nämnde tidigare att arkitekturen på Skatudden påminde om södra Helsingfors. Men den har även gemensamma drag med Kronohagen. Också om man tänker på atmosfären. Lugna tomma gator med vackra jugendhus. Men trots lugnet, trots tomheten har nämnda stadsdelar ännu en gemensam nämnare. Det är fullständigt omöjligt att hitta parkeringsplats.

Att det i en stadsdel som gränsar till de mest centrala delarna i Helsingfors har funnits ett fängelse är en intressant detalj. Skatuddens fängelse. Nuförtiden är det hotell. Restaurangen lär vara bra. Jag var faktiskt i fängelset, då det ännu var fängelse, en gång. Jag hade en roll som golvmoppare i nån konstig kortfilm som filmades där. Det var längesen. Men om inte annat, kan jag skryta med att ha varit på insidan.

Så det enda som återstår är att reda ut ifall det uttalas SKATudden, som jag säger, eller skatUDDEN, som vissa säger.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    mars 2024
    M T O T F L S
    « jan    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Etiketter

  • Kategorier