Panikknappen

Publicerad: 27/11 10:10

I varje taxi finns det som kallas panikknapp. Jag tänker inte berätta var i bilen den finns. Men den finns. I nödsituationer trycker chauffören på panikknappen. Då hörs allt som sägs i taxin till taxicentralen i Krämertskog. Kameran som finns till höger om backspegeln börjar banda. Kunden är alltså i direktsändning, typ.

Kameran tar i normala fall bara stillbilder av kunderna. Den är kopplad till taxametarn, och om färden har förflutit utan missöden raderas sedan bilderna.

Men tillbaka till direktsändningen. Om någon tryckt på panikknappen går det ut ett meddelande från taxicentralen till samtliga taxin med info om vilken bil det är frågan om, hur bilen ser ut, vad den har för registernummer och framförallt exakt var den befinner sig. Inom ett par minuter svärmar det med taxibilar runt den som tryckt på panikknappen. Ifall läget verkar extra hotfullt och farligt tillkallas även polisen. Nå, polisen kommer sen när de kommer, men i de här fallen brukar de vara rätt snabba. Nu beror det ju lite på var någonstans paniktaxin befinner sig. Om den är i centrala Helsingfors tar det ju inte många sekunder innan den får hjälp, men är den någonstans ute i periferin kan det ju ta en stund.

I dylika situationer är det strängt förbjudet att ringa till ifrågavarande chaufför.

Det tråkiga är att någon trycker på panikknappen varje helg. Ofta flera gånger per helg. Sen finns det ju flera grader av paniksituation. Det har funderats på att dela in det här i panik A och panik B. För att andra chaufförer och polisen lättare ska kunna urskilja om faran är verklig eller inte.

Men med tanke på att finska män knappast har gjort sig kända för att vara artiga så kan man ju nog med befog konstatera att den ökande mängden kvinnliga chaufförer inte alla gånger har det så lätt. Finska män som druckit lite för mycket tycks i många fall tro att en kvinnlig taxichaufför självfallet inte kan motstå deras charm. Och om dom kan det så kan dom inte motstå deras fysiska charm och uppfostran. Men även vi män är i farozonen. Aggressiva kunder stöter man på då och då. Väldigt sällan lyckligtvis, men i alla fall. De flesta vet ju att det finns kameror, men det finns dom som skiter i det. Som killen som jag hade i bilen för en tid sen, som sa att han sku slå mej och sen skulle han slå alla poliser som kom nära. Lite svårt att argumentera där… Nå, som i så många andra fall var det tomma hot. Han slog inte någon, varken mej, de andra chaufförerna eller poliserna.

Jämför det här med andra jobb. Ni som sitter på era kontor. Ni behöver inte se er om över axeln för att vara säkra på att ingen precis ska hoppa på er. Tyvärr finns det ju även dödsfall i taxihistorien. Det kändaste om den unga killen som körde sin kund till Lahtis och fick sätta livet till som tack. Det var längesen och i de flesta fall så fungerar ju kamerorna bra i motverkande syfte. Men man vet ju aldrig.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    november 2011
    M T O T F L S
    « okt   Dec »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • Etiketter

  • Kategorier