Inlägg taggade med ‘teve’

Jaroslavl

Publicerad: 27/09 04:56

Flygolyckan som tog med sig hela Lokomotiv Jaroslavls ishockeylag skakade världen för en liten tid sedan. Det kändes nära inpå. Först och främst har där ju spelat en del finska spelare plus att de haft finska tränare. Men också för att det inte ligger så långt borta. Sen kändes hela olyckan jävligt onödig eftersom det tydligen inte bara berodde på att planet inte var i skick utan också på att piloten gjorde något fel eller hade glömt något. Det som också gjorde att åtminstone jag läste allt jag kom över och satt och funderade på saker och ting, berodde på att man sett flera av spelarna spela. Antingen i verkligheten eller i TV. Men framförallt på TV. De var inte bara namn, utan ansikten också. Såsom Slovakiens Pavol Demitra eller Sveriges Stefan Liv.

Jag har tidigare skrivit om Facebook och folks reaktioner på sådant som händer i världen. När någon sympatiserade med Jaroslavl och beklagade sig, kom det genast en kommentar av någon cyniker i stil med att: ”vad sörjer du för det där när det dör hundratals människor i Pakistan (eller Afghanistan) varje dag.” Typen ifråga fick genast dåligt samvete och skrev att cynikern hade rätt. Alla tragedier ska betrakas lika och man ska sörja och beklaga sig lika mycket eller lika litet. Bullshit säger jag.

Det är väl självklart att man reagerar starkare ju närmare en själv det händer. Inte har vi här i Finland något förhållningssätt till Pakistan, Afghanistan och andra länder där omkring? Åtminstone jag själv har för länge sedan slutat lyssna då nyheterna talar om att någon bomb har dödat några stycken i ett arabland. Nu är det visst jag som är cynikern? Må så vara. Men det beror ju på att de har krigat där nere så länge som jag har funnits. Det blir liksom inflation i det hela. Men det är ju inte varje dag det kommer ner ett flygplan fullt med hockeyspelare som man sett på TV.

På tal om teve. 9/11 sändes i direktsändning. Det har inverkat på oss alla. Vi har alla minnesbilder av var vi var då det hände och framförallt när WTC tornen rasar. Det gör ju att man skakas om betydligt mer än om en knarkliga har fått sätta livet till i Colombia. Och nu senast Breivik och Utöya. Det skakades vi av eftersom det var i vårt grannland. Precis som Jaroslavl. Men vi har kanske en större mental gemenskap med norrmännen än med ryssarna.

För att inte tala om när vi tar ett steg närmare. In i vårt eget land. Skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki. Unga människor dör. Det har alla de här tragedierna gemensamt. Det skakar om mest. Eller bomben i Myyrmanni eller skjutningen i Sello. Man kunde ju själv har varit där. Nu är vi redan nära.

Jag påstår att ju närmare geografiskt en tragedi händer och ju bättre TV-bilder vi har tillhanda, desto mer känslor väcker det. Därför tycker jag det är helt okej att skakas mera av det som händer närmare. Det är normalt. Så funkar vi.

R.I.P Jaroslavl.

Jack Bauer

Publicerad: 03/03 06:00

Fördelen med att skriva blogg är att man får skriva vad man vill. Därför skriver jag nu om Jack Bauer.

Vi som förstår oss på god tv-underhållning har under åtta njutningsfulla säsonger fått följa med Jack Bauers eviga kamp mot terrorismen i serien ”24”. Allt tar ju nångång slut, så gjorde tyvärr även ”24”. Nu väntar vi ju på att långfilmen ska göras. Den får gärna vara 24 timmar lång.

För något år sedan fanns det en förfrågan på facebook som gällde vem som var tuffare, Jack Bauer eller John McClaine (Bruce Willis). Frågeställningen är fullständigt absurd. Man kan inte tala om dessa två på samma dag. Det är som att fråga vem som har längre hår, Jone Nikula eller Kekkonen. Dessutom är McClaine kobent. En manlig hjälte kan inte vara kobent. Det är omanligt. För övrigt är det rätt coolt att Jack Bauer varken är storväxt eller muskulös. Ändå är han manlig och vinner alla närstrider.

Har ni förresten någonsin tänkt på varför Jack Bauer alltid har långärmade skjortor på sig fast han i de flesta avsnitten opererade i stekheta Los Angeles? Jag kom att tänka på det här under sista säsongen. Kiefer Sutherland har armarna och övre kroppen fulla av tatueringar. Misstänker att det inte skulle ha funkat för Jack. Kanske en eller två tatskor från något krig i mellanöstern, men inte så många som Kiefer har. De ser dessutom ut att vara gjorda i onyktert tillstånd. Misstänker att varken kunden eller tatueraren har varit nyktra.

Inte ett avsnitt missade jag på åtta säsonger. Man missar inte avsnitt av den perfekta serien. Men även gällande en perfekt serie har jag ett par invändningar. Min största invändning har att göra med den stora sorg jag kände då Renée dog halvvägs in i sista dygnet. Hon och Jack hade verkligen förtjänat varandra. Sen måste jag nog erkänna att Chloe O´Brien inte skulle ha behövt vara fullt så bekymrad alla de sex säsongerna hon var med. Det var en parentes. Nu till min näststörsta invändning. Antalet presidenter. Under åtta säsonger (vilket väl skulle föreställa 10-12 år) hade USA sju presidenter, om jag inte minns fel. David Palmer, John Keeler, Charles Logan, Hal Gardner, Wayne Palmer, Noah Daniels och Allison Taylor. Wayne Palmer, wtf? Hur fan blev han plötsligt president? Hallå! Här har nog manusförfattarna tappat greppet lite. Sen skulle jag gärna vilja ha statistik på hur många Jack dödat under alla år. Måste nog kolla alla säsonger på nytt. Så ifall det infaller en period när jag inte svarar i telefon på åtta dygn vet ni vad jag har för mej.

ps. jag har flera gånger fått höra att jag liknar Kiefer Sutherland. Och det lär inte bero på att vi båda är tatuerade. Känns inte helt fel.

Teverecensionen

Publicerad: 18/02 06:00

Även taxichaufförer tittar på TV. Vi är också människor. Som (passiv) skådespelere tänker jag därför ta mej friheten att recensera Maikkaris populära underhållningsprogram ”Putous”.

För att vara ett finskt underhållningsprogram är ”Putous” riktigt bra. Just nu snurrar ju andra säsongen. Den första orkade jag inte följa med, antagligen för att Kari Hietalahti var med. Han är för all del väldigt skicklig, men han är överallt hela tiden. Samma fenomen som med Juha Veijonen. Tacka fan för att Antti Reini spelar Vares nuförtiden.

Som i alla underhållningsprogram finns det även sämre delar i ”Putous”. Improvisationsdelarna tycks vara väldigt få och bra så. Jag är inte någon stor vän av improvisationsteater och har aldrig brytt mej om att följa med varken finlandssvenska Stjärnfall eller Stella Polaris. Impron kan vara roliga, men oftast är inövade sketcher betydligt bättre. Men ”Putous” trumf är ju naturligtvis sketchfigurerna. Av de åtta skådisarna är sju riktigt bra med ett par genier i spetsen, medan en (Joanna Haartti) är en fullkomlig turist i sällskapet. Lyckligtvis föll hennes idiotiska sketchfigur (shamanen från Westend) ut direkt. Överlag tycker jag att risken att misslyckas blir större när en kvinna spelar man. Vissa män kan göra kvinnor fantastiskt bra. Det visade Aku Hirviniemi med sin Marja Tyrni förra året. Däremot är Jukka Rasilas figur Pilvi Pouta rätt misslyckad. Han är helt enkelt för gammal för den figuren. Inte heller Ville Myllyrinnes Jari Potsi hade något speciellt. Rätt fantasilöst. Till mina antifavoriter hörde även Krista Kosonens Mikko Zetterberg.

Lyteskomik är jätteroligt, men måste han ha problem med både synen och hörseln. Inte kunde han gå ordentligt heller.

Bildsköna Iina Kuustonen har överraskat positivt. Hennes parodi på thailändska kvinnor med det smått geniala namnet Sui-Hing och mantra ”happy ending” var bra. Att Riku Nieminens Munamies kommer att vinna tävlingen är väl solklart, och visst är han rolig, men mina favoriter är ändå Aku Hirviniemis Timo Harjakainen och Jussi Vatanens Mr. Mallorca. Mr. Mallorcas eviga ”aina kohteessa” är briljant, precis som hans andra favorit uttryck ”saletisti natsaa” och ”let´s go”. Bäst av alla är dock Timo Harjakainen. Jag betraktar Aku Hirviniemi som något av ett geni då det gäller sketchfigurer. Hur mångsidig som skådis han är, vet jag inte. Harjakainens bakgrund med Kerttu-frun i spetsen är fantastiskt rolig. Jag skulle gärna vara en fluga i taket hemma hos dem. Uttryck som ”ninnanunna” samt hans sätt att hålla ut tungan skulle inte vem som helst komma på.

Ett program som ”Putous” kräver otroligt mycket av skådisarna. Trevligt att se att valen av skådisar har lyckats till 7/8. För övrigt anser jag att Jaska Saariluoma är väldigt mycket bättre som konferencier än Ville Myllyrinne. Vem vinner? Vem försvinner?

Otroligt spännande.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    april 2020
    M T O T F L S
    « jan    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • Etiketter

  • Kategorier