Stadsdel: Brändö

Publicerad: 14/11 04:11

Brändö är en av de stadsdelar jag har bott i. Två år under gymnasietiden. Det var ett stort steg för mej. Efter Kronohagen och Kampen, ut på landet. Så kändes det först, tills jag insåg att metron tog mej till stan på några minuter. Vi bodde dock när Casino på södra sidan, vilket betydde att det tog tio minuter för mej att gå till metron. Sextons buss använde jag mej inte av. Det skulle ha varit närmare, men ack så långsamt.

Under de två åren lärde jag mej tycka om Brändö. Mycket. Många var gångerna då jag promenerade omkring vid gloet, dvs den lilla viken eller vad man ska kalla den, som sträcker sig in förbi Wihuris hus nere vid Casino. Vilket påminner mej om att jag tillsammans med vänner och bekanta festade på Brändö Casino just den våren då vi skrev studenten. De flesta av mina kompisar ryckte in i armén och då skulle det ju festas på helgerna. Hela våren och sommaren 1990 firades helgerna på Brändö Casino. Där i södra flygeln, med glasväggarna. Själva Casinot har jag inte varit på. Så långt har jag inte kommit, men jag hinner kanske ännu?

Eftersom jag bodde där under en period i mitt liv då det inte alltid var så kul hemma och föräldrarna sög (som man säger nuförtiden) så tillbringade jag mycket tid med att utforska omgivningarna. Gillade mycket att promenera omkring bland de fashionabla husen varav flera var ambassader eller byggnader tillhörande ambassader.

Jag tog körkort när jag bodde där. Vi hade en vit farmarvolvo som jag körde med den första vintern efter min artonårsdag. Det var mycket snö den vintern och en gammal volvo var perfekt att lära sig att köra med.

Jag har två starka och klara minnen från tiden på Brändö. Mitt studentkaffekalas samt gången då jag rymde hemifrån. Jag fick inte titta på ”Kovaa peliä Bostonissa”, blev fittig och stack iväg. Kom hem tre dagar senare och mamma var inte alls sur. Konstigt. Märkväl att det var före kännykkätiden så det var inte så lätt att veta var man fanns alla gånger. För de andra alltså.

Fortfarande när jag kör omkring på Brändö väcks gamla minnen till liv. Det är utan tvekan den del av östra Helsingfors som jag gillar mest. Okej, jag är jävig, men det får jag vara.

Som de flesta vet går vägen till Högholmen via Blåbärslandet och vägen till Blåbärslandet via Brändö. Även på Blåbärslandet har jag tillbringat mycket tid. Där brukade vi spela tennis och fotis med mina kompisar. På Högholmen har jag inte varit så mycket. Jag är ju ändå människa.

Det enda som lite sticker ut på Brändö är ostaren. Denna typ av köpcentrum som är så ultraomoderna och som finns i de flesta stadsdelar. Jag hoppas innerligt att staden så småningom river ner samtliga. De är bara så otroligt fula. Där finns matbutiker och R-kiosk och naturligtvis lokalkrogen. En liten del av Brändö sträcker sig ut på norra sidan av österleden med Brändö parkväg som huvudstråk. Vad som finns i kvarteren bakom hålls gott och väl hemligt eftersom man inte har någon insyn annat än från havet. Men jag antar att man där, precis som på andra delar av Brändö bor i lugn och ro. Något man får för pengar.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    november 2011
    M T O T F L S
    « okt   Dec »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • Etiketter

  • Kategorier