Inlägg taggade med ‘Jekaterinburg’

Hållplatser och lite till

Publicerad: 01/09 15:21

Jag har ingen aning om hur många buss- och spårvagnshållplatser det finns i stan. Men så mycket vet jag att de i stort sett har hållit sitt utseende under de senaste 40 åren. Ja, de har bytts ut och ersatts av modernare. På en del hållplatser finns det till och med digitala tavlor som visar när nästa buss kommer. Samma med spårvagnshållplatserna. Men de är fortfarande gröna. Spårvagnarna likaså. Bussarna är blåa, men det har de väl alltid varit. Men på många hållplatser är skylten uppe på taket likadan som tidigare. Linjernas nummer och ändhållplats är utmärkta på en vit skylt som skruvats fast i hållplatsskylten. De går ganska lätt att bända loss. Jag vet, för jag har prövat.

När jag under gymnasietiden tillbringade fredagskvällarna och nätterna på fester runt om i stan avslutades natten oftast med att man tog sista bussen in till stan. De flesta av oss hade ändå någon form av hemkomsttider. Eller så hade vi blivit utslängda. På den tiden var det ju svårt att hålla fest för kompisarna eftesom man ofta fick en massa stulet alternativt söndrat i sin lägenhet. Oftast berodde det på kompisarnas kompisars kompisar, som dykt upp oinbjudna. Men, när man då stod och väntade på bussen med ett stort gäng kom det sig att vi (minns inte exakt vem) klättrade upp och bände loss skylten från skylten så att säga. När bussen kom tråma man in skylten innanför jackan och väl hemma så lade jag stolt upp den på bokhyllan i mitt rum. Detta igen brukade resultera i att mor min följande dag torrt konstaterade: ”Jag ser att du har åkt buss igen.”

Om jag inte minns fel så hade jag fem sex stycken busshållplatsskyltar i min bokhylla. Undrar förresten varför jag inte har dom kvar längre?

Det enda man väl kan klaga på i dagsläget är att bussarna inte nödvändigtvis kommer när de ska. Finns väl för få förare. Precis som i taxibranschen. För att inte tala om konduktörsbristen på VR. Men det tar vi inte nu.

Från en sak till annan. Minns ni när spårvagnarna bara hade en vagn och det längst bak fanns en upphöjd plats med en disk av något slag. En slags liten koppi. Där satt det alltid en tjock tant som tog betalt. Såna finns inte mera. Förutom i lokala bussarna i Jekaterinburg i Ryssland. Men det har jag redan berättat.

Grannen

Publicerad: 09/08 15:17

Taxichaufför Lindgren är tillbaka efter en välförtjänt semester! Han börjar med en Fact Finding Mission i östled.

Av någon outgrundlig anledning föredrog jag att tillbringa en knapp vecka av min semester i Ryssland. En onekligen intressant upplevelse. Jag vågar påstå att jag hör till dem som i jämförelse lider av förhållandevis lite fördomar. Alltså tyckte jag att det blir skoj att åka. Dessutom har jag varit i Ryssland förut, i Rostov närmare bestämt. Men det var längesen. Vis av erfarenheterna därifrån räknade jag inte med att stöta på särskilt många som kunde engelska. Alltså såg jag till att själv kunna tolka ryska alfabetet. Bra så långt. Ändå var deras engelska kunskaper om möjligt ännu sämre än väntat. Att inte ens ungdomarna förstod något förvånade mej. Två olika hotellreceptioner i två olika städer. Engelskan i hotellreceptionerna ytterst bristfällig. De flesta kunde inget alls. De bistra männen som vaktade hissarna i hotellen talade inte alls. De såg bara bistra ut. Att åka metro i Moskva är helt okej, förutsatt att man kan tyda ryska. I annat fall kan det vara rätt jobbigt. Tanterna i biljettluckorna talar bara ryska. Gärna ovänligt dessutom. På Aeroflots flight från Moskva till Helsingfors då? Där kan väl flygvärdinnorna engelska? Njet. Inte heller gick det att få annat än ryska tidningar på nämnda flyg.

I Jekaterinburg satt jag i misstag på biljettkontrolltantens plats i bussen. Den var inte märkt på något sätt. När jag försökte betala för min biljett ville hon inte ha mina pengar utan pekade och viftade. Jag fick inte betala för att jag satt på hennes plats. Hon trodde väl att jag jävlades. Nå, sen somnade busschauffören vid ratten och körde in i ett träd. Tur att trädet var murket och gick av på mitten. Klarade mej undan med nackont.

Den urbana legenden som säger att finnarna är invända, purkna, ovänliga, associala och aldrig ler hoppas jag slippa höra i fortsättningen. Till alla de som säger så, säger jag: åk till Ryssland. Där ingår inte ordet vänlighet i vokabulären. Det var inte många gånger jag och min kompis Janne fick höra någon säga ”Pashalsta”, alltså var så god. En annan intressant detalj var att ingen tittar i ögonen i Ryssland. Folk tittar ner, eller helst åt ett helt annat håll när de kommer emot på gatan. Jag kanske ser farlig ut, men det gör inte Janne.

Har på känn att bemötandet skulle vara helt annorlunda om man behärskade ryska. Det stod helt klart att turister inte var populära. Jag hann bli 40 år innan jag nekades inträde till en nattklubb på grund av mitt utseende. Som i det här fallet bara inte föll dörrvakten i smaken. Konstigt.

Nånting gott då? Visst, ölen och cigerretterna är billiga. Och metron. En biljett kostade cirka 70 cent. Överkomligt. Metrostationerna i Moskva är för övrigt väldigt vackra. Dessutom är Moskva än överraskande grön stad och ren stad. Från vårt hotellfönster såg vi en park som var större en Central Park i New York. Och det var bara stans näststörsta park. Åker gärna en gång till dit, men inte ännu nästa vecka.

Var någonstans är vi nu?

RSSVar någonstans är vi nu?

Taxichaufför Lindgren – Alltid på någon sida av Tölöviken.

  • Om bloggaren

    Taxichaufför Lindgren, känd från månadsbilagan Volt, är tillbaka med egen blogg. "Var någonstans är vi nu?" Och det är inte Linkku som frågar.
  • Kalender

    april 2020
    M T O T F L S
    « jan    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • Etiketter

  • Kategorier