Författararkiv
Färger
Publicerad: 18/06 08:59Det finns många fullständigt oviktiga saker som jag ibland funderar över. En sådan är ishockey- och fotbollslags spelskjortor. Eller rättare sagt färgen på dom. Ta ishockey-VM till exempel. Nästan alla lag delar på tre färger: rött, vitt och blått. Sverige är ett undantag med sina gula. Lettland ett annat med sina lila. Det tredje och sista undantaget som jag kommer på är Tyskland med sina svarta. Ryssland, Tjeckien, Polen, Danmark, Norge, Kanada, Österrike,
Vitryssland och Schweiz delar alla på två färger: vitt och rött. Färgen på byxorna kan variera men det hör inte hit. Så har vi de länder som har blåa skjortor alternativt vita: Finland, Slovenien, USA, Slovakien, Italien och Frankrike. Rätt fantasilöst, tycker ni inte? Med andra ord har alltid ena laget vita skjortor i ishockey. Det gäller inte bara ishockey-VM utan även NHL och FM ligan till exempel.
Ska det vara så svårt att använda lite fantasi eller åtminstoner de färger som finns i flaggan? T.ex. Vitryssland kunde ju gott ha gröna skjortor. Italien med. När det gäller länderna i A och B VM är det väl en tillfällighet att så gott som alla länder har samma färger i flaggorna.
Men klubbishockey då? Kazan i KHL har gröna. Bra. Ufa väl också. Färjestad lila. Men varför måste ena laget ha vita skjortor? Förr var det ju så i NHL att hemmalaget alltid hade vita skjortor. Nuförtiden har hemmalaget mörka och gästerna vita. Samma sak i FM ligan.
Om vi kollar på fotbollen till exempel. Där är vita skjortor inte alls lika vanliga.
I klubbfotboll tar man den mest lämpliga färgen. Liverpool till exempel kan ses spela i både gula, gröna, vita och svarta reservskjortor. Men på landslagsnivå finns endel konstigheter. Jag gillar skarpt holländarnas orange färg, men i deras flagga hittar man ju inte något sådant. Varför spelar italiernarna i blåa och kallas ”azzurri” när det inte finns ens så mycket som ett blått streck i deras flagga? Kan de inte vara gröna istället. Brasilien spelar i gula skjortor. Jo, jag vet att det finns gult i flaggan, men det finns mera grönt. Spanien då? Röda skjortor, bra. Men blåa shorts och strumpor? Snyggt jo, men men…
Bara så att ingen fiffikus behöver kommentera att det inte finns några regler som säger att man måste ha samma färgs skjortor som i flaggan säger jag att jag vet. Tycker bara att man kunde vara sin flagga trogen och om inte, använda sin fantasi som holländarna. Isynnerhet i den lilla sporten Ishockey skulle det vara coolt om det inte alltid var de röda mot de vita.
Semesterfylla
Publicerad: 10/06 13:40
Nu börjar det igen vara den tiden på året då folk börjar sin semester. Jag är väl medveten om att de flesta firar sin semester städat. Med familjen på stugan, resor, etc. Så ni kanske tillåter att jag generaliserar lite. Det finns nämligen tyvärr även många som firar sin semester på ett lite annorlunda sätt. Det gäller naturligtvis kung alkohol. Man borde nästan skriva det med stora bokstaver.
När semestern börjar finns det ingen hejd på folks alkoholintag. Mina kunder är i regel minst dubbelt så fulla som ett normalt veckoslut. Så fulla att de inte ens kan tala ordentligt.
Jag minns en nattur när jag var tvungen att slänga ut tre kunder i streck av den enkla anledningen att de inte fick sagt vart de skulle. Det igen berodde på att de var så i fyllan att de inte kunde tala. På riktigt. Då var det påsk, så de hade enbart ett fyra dagars lov att se fram emot. Men det räcker tydligen.
Sommarsemestern är för de flesta fyra veckor lång som vi alla vet. Dessa hjältar som är fullständigt perseet redan första helgen är det ofta hela semestern. Hur kul är det? Att sitta på uteserveringen i fyra veckor och dra ranskalainen seitinohut iltapäiväkänni? I bästa fall. I de flesta fall reipas suomalainen kalsarikänni. Att vara aspackad mitt på dagen. Skitskoj.
Så kommer vi till slutet av semestern. Sista helgen före man ska tillbaka på jobb. Då först måste man doka reven av sig. Då är folk, om möjligt, ännu mer i fyllan än när semestern börjar. Sista helgen måste man ju ta ut allt av. Annars har semestern varit misslyckad. Om man inte gör det känns det nog inte som om man haft semester och som om man verkligen har laddat batterierna och nollställt sig… Att vara nykter sista helgen av semestern måste ju rimligtvis betraktas som fullständigt bortkastat.
Alla de som firar sin semester på det sättet är med all sannolikhet i stort behov av semester när semestern är slut och de ska tillbaka på jobb. Ifall de har nyktrat till tills dess.
Jag nämnde i början att vissa åker och reser. Det är ju skillnad på resa och resa. Att resa till Tallinn och komma tillbaka full som en alika med tio backar bärs i släptåg räknar jag inte som en resa. Men alla de som åker på all inclusive till Kanarieöarna eller Turkiet. Alla de som åker till ställen där man klarar sig på finska och där man kan supa en vecka eller två med sina landsmän. Också ett sätt att fira semester.
Typ vanlig sex
Publicerad: 31/05 12:23Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Vaniljsex. För de oinvigda: Det är typ vanlig sex, typ missionärsställningen. Uttrycket är aningen nedlåtande och syftar på att vaniljsmak i t.ex. glass är vanlig. Den vanligaste sorten. Den sort de flesta föredrar. Vanilj = vanligt, tråkigt, fantasilöst.
Att bara vara intresserad av vaniljsex är inte värt mycket. Det ska vara häftigare än så. Man ska ha en låda full av attiraljer: handklovar (gärna både vanliga och av gummi), piska, träpinne att sätt ai munnen (dels för att unna vara tyst, dels för att bita i om det gör ont), geishakulor, ögonbindel, massagestavar, glidmedel osv. Kvinnorna ska självfallet ha ett skåp fullt av sexiga uderkläder, läder, latex, korsetter med mera.
Nej, det här är inte min åsikt. Det här har jag hört av en dam.
Fick en gång höra av en kvinna som plöjt ner en förmögenhet på sexiga underkläder att det värsta som finns är om hon satt på sig hela settin och mannen säger ”Helt kiva, klä av dig.”
Men nog är det ju lite tråkigt om båda klär av sig själva, så gör man vad man gör och efteråt klär man på sig. Lite färg och fantasi ska det vara, inte sant?
Fascinerande är tanken att man aldrig vet vad folk har för sängkammarvanor. Pröva sitta på en uteservering och iaktta människorna runt omkring. Föreställ dig deras sexliv. Vanliga människor, som ser vanliga ut, har vanliga yrken, men som har sovrummet fullt av sexleksaker och som vill dominera eller underkasta sig när det blir fråga om sex. Kan vara ganska kul att försöka föreställa sig. Folk överraskar nämligen ibland.
Inte för det, jag tycker bäst om vaniljglass. Men jag har aldrig kopplat det till mitt sexliv.
Med livet som insats
Publicerad: 17/05 08:30Tre ungdomar slängde sig ut ur en taxi i farten i Järvenpää. Taxin körde då ungefär 40km/h. Två skadade sig och en dog. Detta för att slippa betala.
Till Järvenpää (Träskända) kostar det cirka 60 euro från centrum. Eftersom de var tre var nog mätaren inställd på tvåans taxa, vilket i det här fallet betyder cirka tio euro till. 70 euro. Ett billigt pris för ett liv.
Jag tog upp en kund i Berghäll. Helt i fyllan. Han alltså, inte jag. Han satte sig bakom mej, något jag alltid ogillar. Till min stora förvåning ville han till Onnela. Det är alltså nattklubben i Kampen som Sedu inte kan bestämma sig för vad den ska heta. Först Onnela, sedan Royal Onnela, sedan Huuma och nu igen Onnela. Snacka om att ha identitetsproblem. Nå, men det var en parentes. Onnela är ju riktat till folk i tjugoårsåldern. Min kund var kring femtio. När vi kom till Kajsaniemi rondellen gav han plötsligt order om att göra en u-sväng. Jag försäkrade mej om vi fortfarande var på väg till Onnela innan jag ganska tvärt förklarade att jag inte tänkte göra någon u-sväng och att det nog är bäst om jag sköter körandet.
Mannnen muttrade något ohörbart. Men när jag hörde att han tog av sig säkerhetsbältet blev mina sinnen på helspänn och jag kollade intensivt i backspegeln. Det hade jag inte så mycket för eftersom jag knappt såg honom. När vi kom in på Vilhogatan öppnade han dörren. Jag tryckte på gasen och hoppades att han skulle hoppa ut i farten. Men han gjorde det inte. Men dörren höll han öppen. Nere vid järnvägsstationen stannade jag och hoppade ur. Jag tog tag i bildörren och tryckte den mot hans ben som var halvvägs ute. Han försökte komma ut men jag tryckte till hårdare samtidigt som jag informerade honom om att han hade en obetald taxifärd. Efter några lönlösa försök att komma ut (han skulle dessutom ha behövat passera ett hundrakilos hinder) fick han fram en tjugolapp. Jag brydde mej inte om att skälla ut honom eftersom han var så sekasin. Men den rejäla växeln behöll jag när jag lämnade honom stående på järnvägsstationen, cirka två kilometer från Onnela.
Trots mångårig erfarenhet uppstår det ibland situationer när jag bara undrar… Är allt som det ska med lilla Finland?
HIFK
Publicerad: 12/05 06:07
Guld 2011. Åtminstone till guldfesten kom supportrarna och firade Hockey-HIFK.
Helsingfors Idrottsföreningen Kamraterna.
Denna finlandsvenska kultförening med förgreningar i alla möjliga och omöjliga idrottsgrenar. Fanikulturen är bland de mest fanatiska i landet. Åtminstone då man talar om ishockey. Undrar hur många HIFK fans som röstade på sannfinländarna och därmed också emot skolsvenskan? Detta trots att deras förening är finlandssvensk. Något att fundera på tycker jag.
Men till ishockeyn. HIFK vann sitt första guld på 13 år. Välförtjänt utan vidare. När Kari Jalonen för tre år sen ledde Kärpät till guld och flytten till Nordenskiöldsgatan var ett faktum (nå, jag tvivlar på att han bor på Nordenskiöldsgatan) tänkte jag att nu tog han ett steg neråt. Men efter att två år på raken ha åkt ut i kvarten står han nu med HIFK där han stod med Kärpät. Trots att han fått utstå kritik för bland annat mindre väl övervägda uttalanden, talar ju hans facit för sig självt.
HIFK omorganiserade sin ledning för några år sen. Den misslyckade Fööni fick foten, helt förtjänt, och nu ser det ju bättre ut. Samma sak kommer att hända i Böle. Kekäläinen kommer att få till stånd allt det som Virmanen misslyckades med.
Men hur pass HIFK är då ishockeylaget HIFK? De kallar sig big red cats. Varför det? För att deras logo är en panter eller puma eller vad fan den nu ska föreställa. Varför det? HIFK:s logo är en fyruddig stjärna och skölden. Varför duger inte stjärnan för ishockeylaget? Den duger nog för fotbollslaget som i år spelar i första divisionen. Sen nångång när serien börjar. Om den börjar. Ishockeylaget har för all del skölden kvar. Skulle bara fattas annat.
Den fyruddiga stärnan duger också för handbollslaget och friidrottarna för att nämna ett par förgreningar. Bandylaget kör väl med skölden har jag för mej. Även det är bättre än en panter.
Själv representerade jag HIFK:s handbollslag i ett decennium. Vi var ett svenskspråkigt lag till åtminstone 80 procent. Så är det inte mera. Nu är handbollslaget till 80 procent finskspråkigt. Vad har det för betydelse, undrar nu någon. Ingen. Men HIFK är en traditionell förening som är 114 år gammal. Man bör värna om traditionerna. Annars tappar de sin betydelse. För mej är HIFK en finlandssvensk förening och jag hoppas att den kommer att förbli det.
Jag hoppas också att Nybondas eller vem som nu bestämmer slopar den där jävla puman. Så tycker jag att alla som kallar sig HIFK-fans åtminstone skulle kunna uttala Nordenskiöldsgatan.
Appropå Nordenskiöldsgatan. Den gamla ishallen ja… dags för renovering? Kanske lite mera plats i korridorerna?
För alla fotbollsfans är det säkert glädjande att HIFK nu kan vara ett alternativ till HJK. Men det blir tufft att klara platsen i ettan. Att HJK kommer att ta sitt tredje guld på raken är solklart. Men det var inte det den här bloggen skulle handla om. Dags att sluta märker jag…
Rasism
Publicerad: 10/05 08:53Förutom att rasism är väldigt tragiskt är det även intressant som fenomen. Det som är mest tragiskt är hur inrotat det är. Som finlandssvensk i Finland har väl de flesta någon gång fått utstå gliringar, men det är ju självfallet smått i jämförelse med mycket annat.
Att antingen ens namn eller finska tal har ”avslöjat” en som icke finskspråkig har väl hänt de flesta. I några få fall har kunden i taxin frågat om jag har estniskt påbrå. När jag nekat till detta har kundens fantasi i många fall tagit slut. Att jag skulle ha svenska som modersmål kommer de inte på.
Men för inte så länge sen hände något som inte har hänt tidigare. Jag blev kallad ”vi**n mutakuono”. Hur ska man tolka det?
Det gällde en kund som var så full att han inte klarade av att prata förståeligt. Hans flickvän hade sagt adressen och killen ifråga, eller gubben rättare sagt, satt bakom mej. Han försökte föra någon sorts diskussion med mej och eftersom jag inte förstod ett ord av vad han sa hade jag ingen annan möjlighet än att säga som det var: att han var så full och talade så otydligt att jag inte förstod något. Därav följde frågan om jag är från Finland. Trots att jag sa att jag är lika finsk som han så följde han upp med nämnda skällsord. Jag stoppade bilen och slängde ut fanskapet.
I mitten på 90-talet jobbade jag som skådespelare på en landsortsteater i Sverige. Vi turnerade med en skolpjäs. Den var fruktansvärt dålig, men i alla fall. Vid ett par tillfällen ropades det från publiken åt mej: finnjävel. Det intressanta här är att de som ropade utan undantag var invandrare. Ungdomar med typ arabiskt ursprung. Man kan väl lungt säga att de hade lyckats integrera sig i det svenska samhället…
Enligt föreskrifterna ska man ha sitt chaufförs-ID synligt i taxin. Detta för att kunden ska veta att chauffören har sin licens. Antar jag. Själv har jag mitt ID i plånboken. Av den enkla anledningen att mitt svenskklingande förnamn avslöjar att jag är finlandssvensk. Något jag vill undvika i taxin. Man vet aldrig. Det finns rasister överallt. Jag vill ogärna hamna i slagsmål i onödan.
Bordsplacering
Publicerad: 05/05 06:00Man får inte skratta åt andras problem. Men om vi först tar oss en titt på vilken typ av problem folk kan ha, så bestämmer vi sen om man får skratta eller inte?
Jag anser mej inte ha fått just något gratis här i livet och påstår att mina problem är verkliga. Det ger grund för humor.
När jag en lördagskväll för inte så länge sen plockade upp ett finlandssvenskt par fick jag verkligen jobba hårt med mej själv för att inte börja gapskratta. Det såta paret hade varit på en fin middag verkade det som. Men något väldigt viktigt hade varit käpprätt åt helvete: bordsplaceringen.
Den stackars frun hade blvit placerad tillsammans med ett gäng svenskar. Något som hon tydligen hade drabbats av flera gånger tidigare. Mannen däremot hade haft bra sällskap.
Kvinnan hade alltså som bordskavaljer haft oturen att få en självgod svensk, som hon uttryckte det. Mannen undrade bittert varför inte svedupellarna kunde sitta i ett eget bord.
Det roliga var att under den åtta minuter långa färden gick de fem första minuterna åt att kritisera värdparet för deras totala oförmåga att placera sina gäster rätt.
”Nog måste de ju förstå att vi skulle ha velat prata med den och den och inte med den och den.”
Sen följde en analys över ifall två stycken finskspråkiga kvinnor hade suttit på rätt platser eller inte.
Snabbt gick de igenom vem som var vems fru och vem de kände igen och vem de hade velat prata med mera och vem de hade velat prata med mindre. Det hela verkade ta väldigt stora proportioner. Det viktiga var ändå att det såta paret var rörande överens om allting. Det är ju så mycket lättare om man inte behöver bära en sådan börda ensam utan om det finns någon man kan dela den med.
Jag hade inte långt till tårarna när mannen klappade sin fru vänskapligt på handen och kallade henne älskling.
De sista minuterna av färden koncentrerade de sig på att göra sig lustiga över svenskar i allmänhet och någon moster i synnerhet. Båda satt och talade rikssvenska för att spetsa till sin genuina parodi.
Till råga på allt märkte jag när mannen betalade att jag känner honom.
Jalonens val
Publicerad: 02/05 07:36
Det är den tiden på året igen. Finland möter Lettland i kväll.
Ett säkert tecken på att våren har kommit är att ishockey-VM är här. Eller inte här utan där. I Slovakien närmare bestämt.
Som ett hängivet landslagsfan intresserar jag mej naturligtvis för inte bara hur det ska gå utan också varför det går som det går.
Det finns vissa grejer som upprepar sig från år till år oberoende vem som är chefstränare.
Som de flesta vet är det Jukka Jalonen som bär ansvaret för tillfället. Efter att ha gjort ett strålande jobb i HPK under flera år blev han av Kalervo Kummola utsedd till chefstränare. Först fick han dock snusa på hetluften i skuggan av Doug Shedden under en säsong. Men sedan då? Brons i OS. För all del ett fint resultat. Men spelet i Vancouver var allt annat än bra. Kommer ni ännu ihåg semifinalen mot USA? 0-6 efter första perioden om jag inte minns fel. De två VM turneringar som Jalonen ansvarat för har slutat med femte respektive sjätte plats. Ut i kvarten med andra ord.
Så till nämnda likheter. Oberoende av vem som är tränare så kallas alltid samtliga lediga NHL spelare till VM laget. Varför?
I år är vi så till vida lyckligt lottade att Niklas Hagman är skadad. Annars skulle han antagligen ha promenerat in i första kedjan. Trots att Calgary försökte bli av med honom. Tyvärr är Lauri Korpikoski också skadad. Han skulle verkligen ha varit en förstärkning. Jesse Joensuu. Fjärde kedjans kille i bottenlaget Islanders. Nå, han blev ändå lyckligtvis petad på slutrakan. Jag orkar inte gå igenom dom alla här, men ni vet vad jag menar. Ingen skillnad fast någon har presterat 4+4 på 82 matcher och spelar 5 minuter per match. Rakt in i VM laget. Anaheim är ute. Nu kallas väl Jarkko Ruutu in igen. Trots att han inte ens platsar i sitt lag ordentligt och trots att han oftast tar bort mera än han tillför. Men i våldsbenägna Finland uppskattas killar som Ruutu. Som inte kan spela för fem penni, bara tackla och slåss.
Jag minns bra att även Hannu Aravirta, som jag för övrigt respekterar högt som tränare, gjorde sig skyldig till precis samma under sina år. Inte blir det bättre av att vi har Jari Kurri som manager heller. Jag har aldrig hört honom kritisera någon spelare någonsin. Han är en sån där ja-ja kille. Jag kan slå vad om att när hans fru föreslår något så svarar han alltid: ”Ingen skillnad, bestäm du.”
Mikko Koivu klämde ur sig en riktig klassiker. Eller var det Tuomo Ruutu? Skit samma. ”I år är det fem sex lag som kämpar om VM-guldet, så det är omöjligt att säga hur det går.” Citatet är inte ordagrannt, men innebörden står klar. Nej, det menar du inte? Oj då.
Alltså: alla som spelar i NHL är välkomna. Vad är det för fel på Elitserien? Mikko Lehtonen i Skellefteå? Målkungen. Skulle vi inte behöva en sådan? Backen Mikko Luoma i HV 71. En av landets bästa backar. Varför är han inte med istället för nån Topi Jaakola?
När vi vann VM guld 1995 bestod laget av spelare från finska och svenska ligan, i stort sett. Homogen trupp med strålande laganda.
Fundera på det du, Jalonen.
Valet
Publicerad: 28/04 11:58De flesta är säkert redan trötta på riksdagsvalet. Därför tar jag upp det nu.
Som alla andra är också jag orolig över Sannflinländarnas framfart. Soini är ju ändå någorlunda vettig och jag tror att Alex Stubb håller honom i schack, men killar som Halla-aho och Niinistö är jag orolig för. Ser man på det hela ur ett bredare perspektiv så måste man ju ta sig en funderare. Varför röstar en femtedel av de sjuttio procent som röstade på dessa smygrasister? Varför är så många emot globalisering? Varför vill så många att Finland ska vända sig inåt i stället för utåt?
Tycker faktiskt en femtedel att skolsvenskan är onödig?
Jag har, precis som de flesta andra finlandssvenskar, haft att göra med en hel drös av landsmän som harmar sig över att de inte kan bättre svenska än vad de kan. Om alla sannfinländare skulle komma från Tohmajärvi så skulle jag kunna förstå deras inställning till svenskan, men bara i Esbo röstade över 11 000 på Soini.
Jag var nog mäkta förvånad över att de fick så mycket som 19 procent. Galluparna hade visat på 17-18 för att precis innan valet gå ner till 16. Om man dessutom tar i beaktande att Soini tog redigt med stryk i de sista debatterna så var det verkligt förvånande att de inte föll ner under 15 procent. Men de två debatter på Maikkari som jag följde med så vann ju Soini överlägset i tittarnas ögon trots att han bara satt och gnällde att han inte fick tala till punkt. Men han hade rätt. De vann både valet och galluparna.
Vad gäller SDP så skärpte sig Urpilainen betydligt på slutrakan. Hon var direkt bra i debatterna, där hon sopade Kiviniemi med golvet. I TV-debatterna är det ju faktiskt ingen skillnad vad Räsänen och Wallin säger, eller om de säger något överhuvudtaget. KD:s och SFP:s stöd är ju detsamma från år till år. Intressant är att SFP inte klarar av att locka flera finlandssvenskar till sitt läger än vad de gör. Hur många finlandssvenskar röstar inte på Stubb och därmed Samlingspartiet? Kanske borde SFP koncentrera sig mera på sina potentiella väljare i huvudstadsregionen och inte så mycket i österbotten.
Men KD då? Man skulle tro att fler än 4 procent av befolkningen är duktigt religiösa. Dessa två partiers stöd är betydligt mindre än potentialet. Nå, jag tror inte på Gud, så mej stör det inte att KD blir på 4 procent hela tiden. Inte heller röstar jag på SFP, men som finlandssvensk sympatiserar jag med dom.
Att samlingspartiet skulle vinna och att Katainen blir statsminister har varit solklart länge. Dock var deras vinst knappare än vad jag trodde. Paavo A tycks ha fått liv i Vänsterförbundet efter att Korhonen tog död på all trovärdighet. Eftersom jag inte orkar reta upp alla som sympatiserar med De Gröna tänker jag inte säga något om, vare sig dom eller Sinnemäki.
Intressant så där i övrigt är att det blev så många nya på Arkadiabacken. Ovanligt många gav upp sin plats och ovanligt många tunga namn föll stort. Mieto till exempel. Han tappade 10 000 röster. Tiura tappade c. 14 000. Och så stackars Bryggare… för fyra år sen tappade han sin plats för andra gången. Då gav han en intervju där han berättade att han blev djupt deppig och måste gå hos psykolog. Nu försökte han igen. Helt i onödan. Som häcklöpare fattade han att sluta sin karriär i tid. Innan han blev omsprungen av alla.
Samtalsämnen
Publicerad: 26/04 06:06Att prata om sin lön är ju rätt tabu har jag för mej. Det är väl inte så många som gör det, utanför familjen?
På det sättet skiljer sig taxichaufförer mycket från andra. Jag har aldrig stött på någon yrkeskår, där folk så gärna och lättvindigt gillar att tala om sina inkomster. De gånger man är tvungen att vänta länge på kunder, finns det de chaufförer som står och snackar med varandra. Jag har aldrig brytt mej om att gå med i diskussionerna av den enkla anledningen att jag vet exakt vad de pratar om. Sin lön eller sina kunder.
Om man är vad som kallas ”renki” dvs att man kör någon annans bil (vilket är fallet i de flesta fall) får man en viss procent på det man kör. Jag tänker inte berätta i vilken storlek procenten rör sig, men beroende på arbetsgivaren rör den sig inom en femprocents radie. Eller vad det nu heter.
Lön får man bara när mätaren är på. Det här betyder att man inte får lön när man väntar vid taxistolpen, sitter på en bensinstation och dricker kaffe eller har matpaus. Därför kan man ibland bli frustrerad om man fått vänta en timme och sen när det väl kommer en kund så blir färden en kilometer lång. Men vi får naturligtvis inte klaga. ”En taxichaufför är alltid glad när mätaren är på.”
Nå, när man då står där vid taxistolpen brukar kollegerna allt som oftast berätta hur mycket de har kört in pågående skift. Ibland berättar de också hur mycket pengar det kom föregående natt. Det intressanta är att aldrig någonsin att någon skulle beklaga sig över att det gått dåligt och att det inte kommit in pengar.
Alltid, utan undantag, går historierna ut på hur helvetes bra man har kört och hur mycket pengar det har kommit.
Ifall historierna inte skulle vara grovt överdrivna skulle jag antagligen vara stans sämsta taxichaufför. Med över åtta år på nacken vågar jag ändå påstå att jag ganska bra vet när det lönar sig att vara var, vilket inverkar på kassan.
Det andra samtalsämnet… alla ni som tror att taxichaufförerna håller sig till sin tystnadsplikt.. glöm det. De berättar gärna vad som hänt i bilarna. Okej, så till vida håller sig folk till reglerna att man inte berättar vem det varit fråga om. Men det är ju intressant bara om det varit en kändis i baksätet.
