De sociala medierna förändrar mycket. Det är ingen hemlighet, inget nytt utan ett obestridligt fakta. Bland annat förändrar det folks sätt att bete sig, att fungera. Tänk på till exempel Facebook som är bekant för de flesta av oss.

Jag har alltid förundrat mej över hur folk använder sig av Facebook. Det finns de som tar politiskt ställning, engagerar sig i samhälleliga frågor och verkar vara jätte allvarliga hela tiden. Det finns de som går med i alla grupper som handlar om att bekämpa orättvisor såsom barnporr, våld och rasism. Så finns det de som tar ställning i ekologiska frågor och flaggar för Amnesty och dyl. Många är de som kämpar mot Sannfinnländarna och andra politiska organ. En del använder Facebook mer i humorsyfte. Som alla de som går med i grupper med rubriken ”Jag slår vad om att Hangö har fler hundar än Ekenäs”, eller något i den stilen. Och så alla de som får ståfräs varje gång HIFK har vunnit en match och Jokerit förlorat. Och naturligtvis alla de som tycker att alla FB-kompisar ska få veta vad de äter till middag… varje dag.

Jag vet inte vad åldersgränsen för Facebook är, men den ligger väl kring 13–15-strecket. Minst 15 säger jag. Har ingen förståelse för föräldrar som låter sina 7–10 åringar ha en egen Facebookprofil. Det är ändå de fullvuxnas lekplats, tycker jag.

Men tillbaka till med vilken attityd folk har där. Nu senast, tragedin i Norge. Det grundades genast grupper i stil med: ”tänd ett ljus för offren på Utöya” eller ”Supporta våra norska vänner”. Skulle inte falla mej in. Det betyder inte att jag inte känner för offren och deras anhöriga, tvärtom. Men måste jag skylta med min empati genom att byta min profilbild till en norsk flagga? Jag får en känsla av att folk som gråter högljutt över människor i ett annat land som de inte känner eller aldrig har träffat, bara vill visa för alla andra hur otroligt empatiska de är. Det blir en sorts absurd empatitävling. Man marknadsför sin egen förträfflighet som människa så att alla kan se hur mycket man bryr sig om världens orättvisor. De gånger man inte lagar kantarellstuvning av egna plockade kantareller med basilika från egen gård tillsammans med nypotatisar som är läckrare än någonsin förut. Dessutom skiner solen, barnena har varit och simmat och rödvinet smakar förträffligt. Men så slår en terrorist till och så ska man vifta med empatiflaggan igen en vecka eller två. Innan det blir dags att plocka blåbär igen.