Arkiv för ‘Helsingfors’ kategorin
Stadsdel: Drumsö
Publicerad: 22/09 06:06Jag påbörjar nu en serie som behandlar Helsingfors alla stadsdelar. Detta för att den här bloggen ursprungligen var meningen att vara Helsingforsförankrad på ett sätt eller annat. Som alla som läst min blogg vet har jag under det gågna året gjort utflykter långt utanför Helsingfors. Back to basics så att säga.
Det ni kommer att få läsa om är mina subjektiva åsikter och analyser. Jag rekommenderar att ni inte blandar ihop dem med fakta. Vissa fakta förekommer säkert. Efter 40 år i den här stan vet jag ju ändå någonting. Med säkerhet.
Vissa stadsdelar behandlar jag enskilt, andra får trängas om utrymmet tillsammans med grannen. Det är till och med möjligt att någon stadsdel medvetet eller omedvetet faller bort helt. Om ni råkar bo just där hoppas jag att ni inte tar det personligt. Fast det är också helt okej ifall ni gör det.
Då kör vi. Håll i hatten.
Vattentornet. En av de mer intressanta fastigheterna på Drumsö.
Jag inleder min serie med stadsdelen i väster, Drumsö. Som vi vet är det en ö. Antagligen är det det som gör Drumsö så populärt. Där bor cirka 20 000 Helsingforsare och de flesta av dem väldigt nöjda. Jag har själv också flera vänner och bekanta som bor där. Själv skulle jag inte vilja bo på Drumsö. Duger inte havet åt dej då? kanske någon undrar. Visst, havet är jess. Men bara för havets skull ids jag inte flytta dit. Dessutom är priserna höga. Stora delar av Drumsö tycker jag är tråkiga. Dock har ju ön flera ansikten. Vi har det som i tiderna kallades för industriområdet. Där finns väl inte mycket till industri, men i alla fall. På det området har det vuxit upp en massa nya höghus, alla svindyra så vitt jag förstår. Blandat med gamla typ 70 tals höghus som för tankarna till någon obestämd Vanda förort. Så har vi områden kring Drumsövägen som löper genom hela ön i öst-västlig riktning. Mitt på kullen, där metrostationen nu byggs, finns ett gammaldags köpcentrum som inte skiljer sig från liknande i t.ex Rönnbacka eller Degerö. Jo, det är lite mindre. Wow, där sku man ju bo. Nära Drumsövägens ostare. Snärtigt. Nej, tack. De trevligaste områdena på Drumsö är utan tvekan Storsvängen och Enåsen. Eller rättare sagt, alla de där smågatorna som leder ner från Storsvängen mot havet. Och stranden förstås. Stranden är fin. Enåsen, med Pyrkkäs legendariska sportplan precis vid Västerleden. Enåsen är lugn, där kan man faktiskt njuta av havets närhet. Om man har pengar.
Dessutom har Enåsens R-kiosk en speciell plats i mitt minne. Den var i tiderna det enda stället som sålde cigarretter åt mej och mina kompisar när vi var under 16. Därför tillbringade jag mycket tid på Enåsen under högstadietiden.
Jag har rört mej massor på Drumsö. Som barn hade jag många kompisar som bodde där. Så när jag för redan ganska många år sen började köra taxi var jag av den åsikten att jag kan namnet på samtliga gator som finns på Drumsö. Så småningom visade det sig att jag inte ens kunde hälften. Men nu då, nu kan jag väl redan alla gator där? Noup. Fortfarande händer det att jag får knäppa fram navigatorn och kolla på kartan.
Visst förstår jag ju att folk gillar Drumsö. Där är väl rätt lugnt, där är grönt, all form av service finns där och i synnerhet om något år när metron går dit, så underlättar det ju för många.
Men som f.d. handbollsspelare förknippar jag också Drumsö med Dicken. I en svag stund av mitt liv som varade ett par år representerade jag Dicken. Jag gillar inte Dicken för föreningen representerar finlandssvenskheten på ett sätt som känns främmande för mej. Alltså gillar jag inte Drumsö. Men för att nu på något sätt knyta ihop det här i högsta grad lösa resonemanget, så nöjer jag mej med att konstatera att det nog finns flera värre stadsdelar i den här stan och att Drumsö nog har sina sidor. De är bara inte för mej.
Musikhuset
Publicerad: 20/09 05:20Så har då äntligen musikhuset invigts. Första gången man fick en inblick var under valvakan förra våren då partiledarna kommenterade valets gång därifrån. Varför de var i musikhuset vet jag inte. Inte heller vet jag varför det kallas valvaka. TV-sändningarna tar ju slut nångång tiotiden. Det är väl inte att vaka att man är vaken klockan tio. Partiernas egna valvakor då? Kanske gänget dokar på dom hela natten. Då blir det ju valvaka.
Invigningsfesten var fin, antar jag. Men en saknades. Kulturminister Paavo Arhinmäki. Han var i Lettland och kollade på EM i basket. Finlands inledningsmatch stod på programmet. Kulturfolket gick heta för att Arhinmäki fanns på fel ställe. Jag förstår dem. Jag tycker också att han borde ha valt tvärtom. I synnerhet med tanke på att Finland hade många matcher kvar att spela. Men att Arhinmäki är en idrottskille och inte en kulturkille visste vi ju. Jag har egentligen aldrig fattat varför kultur och idrott ska vara i samma ministerium. Vad har dom med varandra att göra? Eftersom de delar upp ministerierna lite olika från gång till gång skulle väl skilda kultur och idrottsministrar kunna vara ett alternativ värt att pröva.
Men själva musikhuset då? Jag gillar det. Tycker det är snyggt. Men jag har alltid gillat den här moderna arkitekturen med glasfasader. Nu ligger där ju tre moderna byggnader bredvid varandra. Sanomatalo och Kiasma. Dessutom är det lilla parkområdet och gräsmattorna där bredvid snygga. Det kommer att se bra ut nästa sommar.
Har hört att akustiken i musikhuset ska vara ovanligt bra. Bara Sibeliushuset i Lahtis lär kunna mäta sig på den punkten. Om jag förstått rätt kommer det att bli en hel del klassiskt i musikhuset, medan repertoaren för grannen Finlandiahuset ska ändras. Mera lättare musik och utöver det, diverse happenings. Vilken typ av happenings vet jag inte. Tycker det låter lite konstigt att ha två musikhus bredvid varandra, men om Finlandiahuset bara ska stå värd för Jari Sillanpää och Katri Helena så förstår man ju. Dom tröttnar väl folk så småningom på. Hoppas Finlandiahuset kommer att ha någon fiffig funktion även i framtiden.
Överlag tycker jag det är viktigt att de centrala delarna av Helsingfors planeras noga. Hela området kring Tölöviken ska väl bebyggas. Helt klokt för det finns ju plats. Både där och på en massa andra ställen.
Vimpan päälle
Publicerad: 13/09 13:52Här får ni en taxihistoria.
Jag satt och slöade vid Hagnäs torgs stolpe när bakdörren öppnades och en man av obestämbar ålder visade sig. Han var slarvigt klädd i verrare. Det var på gränsen att jag släppte in honom för han verkade inte vara i något vidare skick. Men han artikulerade i alla fall förståeligt. Till Munksnäs skulle han. Jag kollade honom i backspegeln.
”Hördu, ser jag fel eller har du blod på hakan?”
Ett långt rött streck sträckte sig från munnen ner längs hakan mot halsen.
”Nej, det är helt rätt. Det är blod.” Han lät konstigt munter.
”Har du fått på käften?”
”Nej, nej. Absolut inte något sådant. Det var så att jag petade mej i näsan, vet du. Riktigt vimpan päälle. Så började det blöda något förskräckligt vet du. Det blödde riktigt vimpan päälle. Dessutom hade jag inte något papper så det blödde säkert tio minuter.”
Jag fick svårt att hålla mej för skratt. Men jag hittade ett papper och räckte honom det. Han torkade sig tacksamt om hakan.
För säkerhets skull berättade han en gång till om näsblodet. Det slog mej att han inte alls tycktes tycka att det var pinsamt. Jag har svårt att tänka mej att folk i allmänhet glatt skulle berätta att de har petat sig i näsan så vimpan päälle att det blöder i tio minuter. I allmänhet släpper vi ju inte in folk i taxin som blöder. Men eftersom han inte hade fått på käften utan bara supit och petat sig i näsan vimpan päälle så var han ju en riktigt underhållande kund.
Så berättade han att han var från Lappland och att hans mamma ägde tre lägenheter i Munksnäs. Han betraktades allmänt som släktens svarta får men skyndade sig att tillägga att han minsann inte drack upp någon annans pengar. Så kom det fram att killen inte ens var fyrtio. Men allt supande hade nog gjort att han såg äldre ut. Han berättade att han supit i två dagar. Riktigt vimpan päälle. Nu skulle det minsann smaka med lite sömn.
Vi kom fram utan missöden och han betalade. Nöjd steg han ut och sa att nu skall det sovas. Riktigt vimpan päälle.
Hotellinfarter
Publicerad: 05/09 06:25Ute i vida världen brukar ju lyxhotellen ha stora fina infarter där det finns plats att köra in. Det finns plats för turistgrupper att lämna sina bussar där, taxina ryms och hämta och lämna folk. Förutom att det är praktiskt så är det ju snyggt också. Innan jag fortsätter så påpekar jag att jag vet att det finns en massa fina hotell utan infart och rondell.
I Helsingfors är de med snygg och rymlig infart väldigt få till antalet i förhållande till hur många minst fyrstjärniga hotell som finns i den här stan. Crown Plaza har den bästa. Där ryms man. Scandic Continental har också en infart som går runt, men den är smal och precis framför hotellet ryms inte mer än tre fyra bilar alternativt en buss. Scandic Simonkenttä har också en liten rundel eller va de nu heter. Men den är trång. Två bilar i bredd blir svårt. För att inte tala om att staden beslöt sig för att bygga en spårvagnshållplats precis utanför hotellet. Det resulterade i att det blev tajt att svänga in och ut från hotellet. Om så mycket som en enda buss bestämmer sig för att stanna där är kaoset färdigt. Än en gång visade trafikplaneringstyperna att de är inkompetenta idioter.
Men Kämp då. Som ska uttalas Kemp. Så säger Mamma. Det har blivit valt till ett av världens 100 bästa hotell. Det fanns visst bara sju hotell i hela europa som platsade på den listan. Ingen infart här inte. Man måste svänga in på Glogatan som är gågata. Så ska man ännu svänga taxin mitt bland alla fotgängare som förstås struntar i att vi taxichaufförer har det så svårt utanför Kämp. Ett av världens 100 bästa hotell och ingen plats överhuvudtaget att manövrera en bil utanför. För att inte snacka om bussar. Holiday Inn City West i Gräsviken har också en liten tassig rundel som man kör runt framför ingången. Bästa infarten hittar man överraskande nog i Nordsjö vid konferenshotellet där (minns inte vad det heter).
I de flesta fall ska man alltså stanna på gatan utanför. Då kan man ge sig fan på att någon parkerat där. Svåraste stället är Hotell Presidentti. Där finns för all del en egen fil för bilar och bussar som ska till hotellet. Men där är också en taxistolpe. Så gott som alltid står det bilar parkerade utanför hotellet och det är inte en eller två gånger jag varit i taxistolpen och sett hur en buss kommit och dubbelparkerat. Om jag då får en kund måste jag backa ut. Men om jag har en taxi bakom mej då?
Hållplatser och lite till
Publicerad: 01/09 15:21Jag har ingen aning om hur många buss- och spårvagnshållplatser det finns i stan. Men så mycket vet jag att de i stort sett har hållit sitt utseende under de senaste 40 åren. Ja, de har bytts ut och ersatts av modernare. På en del hållplatser finns det till och med digitala tavlor som visar när nästa buss kommer. Samma med spårvagnshållplatserna. Men de är fortfarande gröna. Spårvagnarna likaså. Bussarna är blåa, men det har de väl alltid varit. Men på många hållplatser är skylten uppe på taket likadan som tidigare. Linjernas nummer och ändhållplats är utmärkta på en vit skylt som skruvats fast i hållplatsskylten. De går ganska lätt att bända loss. Jag vet, för jag har prövat.
När jag under gymnasietiden tillbringade fredagskvällarna och nätterna på fester runt om i stan avslutades natten oftast med att man tog sista bussen in till stan. De flesta av oss hade ändå någon form av hemkomsttider. Eller så hade vi blivit utslängda. På den tiden var det ju svårt att hålla fest för kompisarna eftesom man ofta fick en massa stulet alternativt söndrat i sin lägenhet. Oftast berodde det på kompisarnas kompisars kompisar, som dykt upp oinbjudna. Men, när man då stod och väntade på bussen med ett stort gäng kom det sig att vi (minns inte exakt vem) klättrade upp och bände loss skylten från skylten så att säga. När bussen kom tråma man in skylten innanför jackan och väl hemma så lade jag stolt upp den på bokhyllan i mitt rum. Detta igen brukade resultera i att mor min följande dag torrt konstaterade: ”Jag ser att du har åkt buss igen.”
Om jag inte minns fel så hade jag fem sex stycken busshållplatsskyltar i min bokhylla. Undrar förresten varför jag inte har dom kvar längre?
Det enda man väl kan klaga på i dagsläget är att bussarna inte nödvändigtvis kommer när de ska. Finns väl för få förare. Precis som i taxibranschen. För att inte tala om konduktörsbristen på VR. Men det tar vi inte nu.
Från en sak till annan. Minns ni när spårvagnarna bara hade en vagn och det längst bak fanns en upphöjd plats med en disk av något slag. En slags liten koppi. Där satt det alltid en tjock tant som tog betalt. Såna finns inte mera. Förutom i lokala bussarna i Jekaterinburg i Ryssland. Men det har jag redan berättat.
Midsommar
Publicerad: 28/06 10:27Ännu en midsommar har jag firat bakom ratten. För mej spelar inte Midsommaren så stor roll så jag är gärna på jobb då. Folk tycks leva i den vaneföreställningen att Helsingfors är helt tomt på Midsommarn, att stan töms helt på människor. Men det är fel. Här finns överraskande mycket folk. Trafikstockningar och rusningar slipper man ju, så pass mycket folk åker bort. Men faktum är att alla inte har en stuga att åka till. Dessutom lever det massvis med ensamma människor i den här stan, något jag tangerat när jag skrivit om julafton. Det finns många som helt enkelt inte har stuga och som inte blir bjudna någonstans. De stannar i stan. Alla krogar är ju inte öppna, men de som är det, är i regel fulla. Till exempel Mummotunneli var fullpackad både fredag och lördag.
Den här midsommaraftonen hade vi dessutom bra väder ända till klockan ett på natten då det började regna. Det var lugnt tidigare på kvällen, men ju längre kvällen led, desto mer jobb hade jag. Fölisön drog igen massvis med folk, trots att det otroligt nog, kostade in dit. Inte mindre än 18 euro. Sanslöst. Även andra parker, såsom Kajsaniemi och Brunnsparken var fulla av folk. En bättre variant av Valborg kan man säga. Inte lika mycket folk, men varmare väder.
På midsommardagen började jag jobba först vid tiotiden på kvällen så jag vet inget om dagen, men på natten hade jag igen överraskande mycket jobb. Ekonomiskt sätt var fredag och lördag nästan lika bra som ett normalt veckoslut. Fredagen var det faktiskt. Har kört många sämre fredagar. Lördagen nådde inte riktigt upp till vanlig lördagstandard. Lördagarna är ju alltid bättre för oss taxichaufförer än fredagarna. Fredagarna kan vissa årstider vara deprimerande lugna. Det igen kan bero på att så gott som alla taxin är i trafik även på fredagsnätterna.
Lördagsnatten belönades jag dessutom med en körning till Kervo. Där kom det pengar och där var det bra att avsluta för natten.
På söndag var det Foo Fighters-konsert i Fiskehamnen. Deras musik förstår jag mej inte på och verkligen inte deras popularitet heller, men folk drog de. Så gott som alla kvällens och nattens kunder skulle dit eller hade varit där. Söndagen var i förhållande bättre än både fredagen och lördagen. Man skulle aldrig ha trott att det var söndag, så mycket folk var det på stan. Så nu kan man skrota legenden om att Helsingfors skulle vara tomt på midsommarn.
Som kuriosa kan jag nämna att jag på söndag eftermiddag hämtade ett par i sextioårsåldern från en krog i Munksnäs. Båda väldigt packade. Kvinnan hittade baksätet, hon kom in från högra sidan. Mannen stod och rev i bensinlocket och undrade varför dörren inte gick att öppna…
Så har man varit med om det också. Är det något som fattas ännu, eller har jag månne prickat av alla punkter på listan över idiotiska och korkade tilltyg i en taxi?
Semesterfylla
Publicerad: 10/06 13:40
Nu börjar det igen vara den tiden på året då folk börjar sin semester. Jag är väl medveten om att de flesta firar sin semester städat. Med familjen på stugan, resor, etc. Så ni kanske tillåter att jag generaliserar lite. Det finns nämligen tyvärr även många som firar sin semester på ett lite annorlunda sätt. Det gäller naturligtvis kung alkohol. Man borde nästan skriva det med stora bokstaver.
När semestern börjar finns det ingen hejd på folks alkoholintag. Mina kunder är i regel minst dubbelt så fulla som ett normalt veckoslut. Så fulla att de inte ens kan tala ordentligt.
Jag minns en nattur när jag var tvungen att slänga ut tre kunder i streck av den enkla anledningen att de inte fick sagt vart de skulle. Det igen berodde på att de var så i fyllan att de inte kunde tala. På riktigt. Då var det påsk, så de hade enbart ett fyra dagars lov att se fram emot. Men det räcker tydligen.
Sommarsemestern är för de flesta fyra veckor lång som vi alla vet. Dessa hjältar som är fullständigt perseet redan första helgen är det ofta hela semestern. Hur kul är det? Att sitta på uteserveringen i fyra veckor och dra ranskalainen seitinohut iltapäiväkänni? I bästa fall. I de flesta fall reipas suomalainen kalsarikänni. Att vara aspackad mitt på dagen. Skitskoj.
Så kommer vi till slutet av semestern. Sista helgen före man ska tillbaka på jobb. Då först måste man doka reven av sig. Då är folk, om möjligt, ännu mer i fyllan än när semestern börjar. Sista helgen måste man ju ta ut allt av. Annars har semestern varit misslyckad. Om man inte gör det känns det nog inte som om man haft semester och som om man verkligen har laddat batterierna och nollställt sig… Att vara nykter sista helgen av semestern måste ju rimligtvis betraktas som fullständigt bortkastat.
Alla de som firar sin semester på det sättet är med all sannolikhet i stort behov av semester när semestern är slut och de ska tillbaka på jobb. Ifall de har nyktrat till tills dess.
Jag nämnde i början att vissa åker och reser. Det är ju skillnad på resa och resa. Att resa till Tallinn och komma tillbaka full som en alika med tio backar bärs i släptåg räknar jag inte som en resa. Men alla de som åker på all inclusive till Kanarieöarna eller Turkiet. Alla de som åker till ställen där man klarar sig på finska och där man kan supa en vecka eller två med sina landsmän. Också ett sätt att fira semester.
Med livet som insats
Publicerad: 17/05 08:30Tre ungdomar slängde sig ut ur en taxi i farten i Järvenpää. Taxin körde då ungefär 40km/h. Två skadade sig och en dog. Detta för att slippa betala.
Till Järvenpää (Träskända) kostar det cirka 60 euro från centrum. Eftersom de var tre var nog mätaren inställd på tvåans taxa, vilket i det här fallet betyder cirka tio euro till. 70 euro. Ett billigt pris för ett liv.
Jag tog upp en kund i Berghäll. Helt i fyllan. Han alltså, inte jag. Han satte sig bakom mej, något jag alltid ogillar. Till min stora förvåning ville han till Onnela. Det är alltså nattklubben i Kampen som Sedu inte kan bestämma sig för vad den ska heta. Först Onnela, sedan Royal Onnela, sedan Huuma och nu igen Onnela. Snacka om att ha identitetsproblem. Nå, men det var en parentes. Onnela är ju riktat till folk i tjugoårsåldern. Min kund var kring femtio. När vi kom till Kajsaniemi rondellen gav han plötsligt order om att göra en u-sväng. Jag försäkrade mej om vi fortfarande var på väg till Onnela innan jag ganska tvärt förklarade att jag inte tänkte göra någon u-sväng och att det nog är bäst om jag sköter körandet.
Mannnen muttrade något ohörbart. Men när jag hörde att han tog av sig säkerhetsbältet blev mina sinnen på helspänn och jag kollade intensivt i backspegeln. Det hade jag inte så mycket för eftersom jag knappt såg honom. När vi kom in på Vilhogatan öppnade han dörren. Jag tryckte på gasen och hoppades att han skulle hoppa ut i farten. Men han gjorde det inte. Men dörren höll han öppen. Nere vid järnvägsstationen stannade jag och hoppade ur. Jag tog tag i bildörren och tryckte den mot hans ben som var halvvägs ute. Han försökte komma ut men jag tryckte till hårdare samtidigt som jag informerade honom om att han hade en obetald taxifärd. Efter några lönlösa försök att komma ut (han skulle dessutom ha behövat passera ett hundrakilos hinder) fick han fram en tjugolapp. Jag brydde mej inte om att skälla ut honom eftersom han var så sekasin. Men den rejäla växeln behöll jag när jag lämnade honom stående på järnvägsstationen, cirka två kilometer från Onnela.
Trots mångårig erfarenhet uppstår det ibland situationer när jag bara undrar… Är allt som det ska med lilla Finland?
HIFK
Publicerad: 12/05 06:07
Guld 2011. Åtminstone till guldfesten kom supportrarna och firade Hockey-HIFK.
Helsingfors Idrottsföreningen Kamraterna.
Denna finlandsvenska kultförening med förgreningar i alla möjliga och omöjliga idrottsgrenar. Fanikulturen är bland de mest fanatiska i landet. Åtminstone då man talar om ishockey. Undrar hur många HIFK fans som röstade på sannfinländarna och därmed också emot skolsvenskan? Detta trots att deras förening är finlandssvensk. Något att fundera på tycker jag.
Men till ishockeyn. HIFK vann sitt första guld på 13 år. Välförtjänt utan vidare. När Kari Jalonen för tre år sen ledde Kärpät till guld och flytten till Nordenskiöldsgatan var ett faktum (nå, jag tvivlar på att han bor på Nordenskiöldsgatan) tänkte jag att nu tog han ett steg neråt. Men efter att två år på raken ha åkt ut i kvarten står han nu med HIFK där han stod med Kärpät. Trots att han fått utstå kritik för bland annat mindre väl övervägda uttalanden, talar ju hans facit för sig självt.
HIFK omorganiserade sin ledning för några år sen. Den misslyckade Fööni fick foten, helt förtjänt, och nu ser det ju bättre ut. Samma sak kommer att hända i Böle. Kekäläinen kommer att få till stånd allt det som Virmanen misslyckades med.
Men hur pass HIFK är då ishockeylaget HIFK? De kallar sig big red cats. Varför det? För att deras logo är en panter eller puma eller vad fan den nu ska föreställa. Varför det? HIFK:s logo är en fyruddig stjärna och skölden. Varför duger inte stjärnan för ishockeylaget? Den duger nog för fotbollslaget som i år spelar i första divisionen. Sen nångång när serien börjar. Om den börjar. Ishockeylaget har för all del skölden kvar. Skulle bara fattas annat.
Den fyruddiga stärnan duger också för handbollslaget och friidrottarna för att nämna ett par förgreningar. Bandylaget kör väl med skölden har jag för mej. Även det är bättre än en panter.
Själv representerade jag HIFK:s handbollslag i ett decennium. Vi var ett svenskspråkigt lag till åtminstone 80 procent. Så är det inte mera. Nu är handbollslaget till 80 procent finskspråkigt. Vad har det för betydelse, undrar nu någon. Ingen. Men HIFK är en traditionell förening som är 114 år gammal. Man bör värna om traditionerna. Annars tappar de sin betydelse. För mej är HIFK en finlandssvensk förening och jag hoppas att den kommer att förbli det.
Jag hoppas också att Nybondas eller vem som nu bestämmer slopar den där jävla puman. Så tycker jag att alla som kallar sig HIFK-fans åtminstone skulle kunna uttala Nordenskiöldsgatan.
Appropå Nordenskiöldsgatan. Den gamla ishallen ja… dags för renovering? Kanske lite mera plats i korridorerna?
För alla fotbollsfans är det säkert glädjande att HIFK nu kan vara ett alternativ till HJK. Men det blir tufft att klara platsen i ettan. Att HJK kommer att ta sitt tredje guld på raken är solklart. Men det var inte det den här bloggen skulle handla om. Dags att sluta märker jag…
Kullerstenar och asfalt
Publicerad: 07/04 06:00Hösten 1996 tillbringade jag inte mindre än nio dagar i Rostov-on-Don i södra Ryssland. Vid ett flertal tillfällen åkte jag då taxi. Det i sig var en erfarenhet, att alltid hålla på och dividera om priset i förväg, i synnerhet som det var några pennin man grälade om, men i alla fall. Gatorna och vägarna i Rostov på den tiden var i miserabelt skick. Stora gropar och hål överallt. Dessutom ojämt asfalterat där det var asfalterat, vilket det verkligen inte var på alla ställen. Jag trodde då att jag aldrig skulle behöva uppleva gator i sådant skick igen. Men se så fel man kan ha.
För att få den tvivelaktiga äran att köra på uselt asfalterade gator med gropar och hål överallt behöver man inte åka längre än till… Helsingfors! Jeee!!
Kan någon berätta varför våra gator håller Rostov-nivå? Eftersom jag livnär mej på att skumpa omkring mellan dessa gropar skulle det vara intressant att veta. Jo, så mycket förstår jag också att dubbdäcken på vintern orsakar en del ojämnheter, men inte närmelsevis allt kan förklaras med det.
Så vad gör vi för att slippa asfaltera om hela stan varje vår? Jo, vi har kullerstenar. Fantastiskt. Dom är ju jämna att köra på. Jo, jag vet, de slits inte av dubbdäck på samma sätt, men har vi nu inte ändå lite väl många kullerstensgator?
Förutom att halva centrum har kullerstenar, så är de ju utspridda både i södra Helsingfors och Berghäll. Tänk va kul det skulle vara om Ring ettan till exempel skulle vara kullersten. Man skulle måsta sänka hastighetsbegränsningarna till fyrtio, vilket inte skulle inverka det minsta eftersom det ändå inte går att köra mer än trettio på ring ettan rusningstid.
Dessutom är kullerstenarna förbannat hala på vintern.
Man behöver inte åka längre än till Sverige om man vill njuta av väl asfalterade vägar och gator. Dessutom slipper man kullerstenar där, om man inte vill köra längs med Västerlånggatan i Gamla stan, vilket jag inte rekommenderar.
Så vad är problemet hos oss? Hur kan det komma sig att våra vägar är i så dåligt skick? Inte bara på de årstiderna när man kör på asfalt utan också på vintern. Den här gågna vintern till exempel. Stadens totala oförmåga att ploga gatorna var ju ett bekant problem för alla.
Men annars är jag på gott humör.
