Arkiv för ‘Helsingfors’ kategorin
Egenföretagare
Publicerad: 29/03 06:00Vi har ett enormt problem här i Helsingfors. Ett problem som håller på att fördärva samhället totalt. Längs en liten sträcka på undangömda Eriksgatan samt i hörnet av Bakers och hotell Marski promenerar ett tiotal medelålders ryska kvinnor av och an på nätterna. De erbjuder sex mot betalning. Det sker väl inte någon annanstans i världen?
Hmm… världens äldsta yrke idkas i Helsingfors.
Vem stör det att de promenerar utanför Marski och på Eriksgatan under nätterna? Vem är det som vittnar detta? Taxichaufförerna och de som är potentiella kunder. Stör de våra politiker när de ligger hemma och sover att det finns ett fåtal kvinnor som tar emot ett par femtiolappar för ett samlag?
Men det här då: om en man går på dejt med en kvinna.. är det utopistiskt att tänka sig att mannen bjuder på ett par drinkar, middag och taxi hem? Det har i så fall kostat honom ungefär samma summa. Dejten slutar i sängkammaren. Var är skillnaden?
Men tillbaks till den egentliga prostitutionen. Lagen säger att det är förbjudet att köpa sex. Svårt att sälja om det är förbjudet att köpa. Samtidigt rätt korkat att bara förbjuda ena delen så att säga. Men varför förbjuda det? Vilka är kunderna och vilka är de prostituerade? Självfallet ska man ta tag i kriminaliteten som ligger bakom. Flera prostituerade har hallickar och dom ska man ju komma åt. Men, det finns kvinnor som är oberoende. Ryska kvinnor som av egen vilja är i Finland. De jobbar ett par tre veckor och med dom pengarna försörjer de sina familjer ett par tre månader hemma i Ryssland. Det finns även en hel del inhemska prostituerade. På nätet till exempel. Studerande unga kvinnor som finansierar sina studier på det här sättet.
Vem anser sig vara så mycket bättre än andra att den har råd att fördöma vilket sätt folk väljer att leva på? Inte jag i alla fall. Det som politikerna inte tänker på är två saker: för det första så försvinner inte efterfrågan bara för att det är olagligt. Det enda som händer är att det blir svårare att övervaka. Kvinnornas säkerhet blir svårare att övervaka. För det andra så finns det en massa män som inte vet hur man ”pokar” brudar på krogarna. Män som lider av dåligt självförtroende, män som är ensamma. Sådana män kanske bara vill ha någon som pajar dom en natt. Om pajaren i fråga inte pajar av kärlek utan av ekonomiska skäl… vem stör det?
Taxistolpar
Publicerad: 24/03 06:00Det finns cirka hundra taxistolpar i Helsingfors. Alla har ett eget nummer. Dessutom är alla områden numrerade. När man kommer till en taxistolpe ska man på skriva in sig på datan vid just den stolpen. Man bör alltså kunna alla nummer utantill. Det gick på två månader vill jag minnas. GPS systemet gör att datan automatiskt vet i vilket område bilen är så man behöver inte skriva in sig i området. När körningarna delas ut, går de automatiskt till den som är först vid stolpen. Jag tänker inte börja räkna upp alla numror här, för det är ointressant, men däremot tänker jag ge en kort redogörelse för en del av taxistolparna. Eller stationerna som de egentligen så fint heter.
I södra Helsingfors finns egentligen bara två stolpar: Kaptensgatan och Femkanten. Det är ytterst sällsynt att någon kund tar en taxi direkt från någon av dessa, men däremot är de båda väldigt bra för oss. Man kan lugnt ställa sig som till exempel sjunde i kön och få en körning på en kvart.
Stolparna i centrum är ju förstås bra i rusningstid och på nätterna. Flera av dom finns utanför något hotell så det kommer en hel del körningar till flygfältet vilket är något alla taxichaufförer gillar.
På Drumsö finns det två stolpar. Den vid Storsvängen är inget vidare. Dit brukar jag åka om jag behöver sova. Den på Drumsövägen är bra, men där är ofta väldigt många bilar.
Det finns en stolpe på Lövö men där har jag aldrig stått. I Munksnäs och Munkshöjden finns det, precis som i Tölö, oftast en massa bilar. Av dom är det Munkshöjden som drar bäst. Tullbommen är också ok, men där kan ofta vara över tio bilar. Inte så lockande alltså. Vill man köra riksdagsledamöter ska man ställa sig vid Museigatans stolpe. Populära är även Senatstorget och Skatudden.
Rätt ofta är centrum fullt av taxin på kvällarna. Då brukar jag köra till Hagnäs-Berghäll trakten. Där är det sällan mer än en eller två bilar per stolpe. Om vi tar oss österut så är Hertonäs och Degerö bra stolpar. Båda på morgnar och kvällar. Brändö är en risk. Stolpen är oftast tom, men även fast man skulle vara ensam där så kan man få vänta länge. Också ett bra ställe att sova på.
Nordsjö är intressant. Mej veterligen bor det närmare 40 000 människor i Nordsjö och ändå finns där bara en enda taxistolpe. Den brukar jag välja om jag hamnar österut. Kring ring ettan väljer jag helst Gårdsbacka, Svedängen, Månsas eller Norra Haga. De är alla bra och drar snabbt.
Följande stolpar undviker jag helst på grund av att klientelet i nämnda stadsdelar sällan har alla mumin i dalen… Mellungsbacka, Kasberget, Kvarnbäcken, Malm (i synnerhet Malm), Bocksbacka, Rönnbacka, Åggelby och Gamlas. Vad gäller dessa kan jag göra undantag med alla utom Mellungsbacka och Malm. Där ställer jag mej aldrig.
I centrum finns det några stolpar jag gärna undviker på nätterna. Det är de som är på bilens vänstra sida. Restaurang Teatteris stolpe undantagen. I många fall är folk så lata att de inte orkar gå runt bilen utan glider in genom vänstra bakdörren. Det igen betyder att jag aldrig ser ordentligt vem som sitter bakom mej.
Nåja, mer djupgående än så här blir det inte. Jag märker att om jag skulle vilja göra en ordentlig analys av taxistolparna skulle jag behöva hela Husis papperstidning till mitt förfogande.
Vinterljus
Publicerad: 22/03 06:00Den årligen (nästan) återkommande vintern ger i de flesta fall upphov till diskussioner. Åtminstone i taxin där jag spenderar mer tid än de flesta. Självfallet är de likadana från år till år, men vi tar det i alla fall.
Oftast är november och december svarta och regniga. (Inte den här vintern, jag vet). Då brukar kunderna allt som oftast beklaga sig över att det är så mörkt. ”Oj, om vi kunde få lite snö och lite minusgrader. Lite riktig vinter. Så skulle det bli ljusare också.”
Hmm… nu undrar jag: är dessa personer nöjda nu? Vi hade minusgrader i åtminstone 1,5 månader i streck !! Är det nu så kiva? Jo, snön gör det för all del ljusare, men därför har vi ju gatubelysning. För att det inte ska vara så mörkt.
Sen klagas det över att det blir mörkt så tidigt. Jo, jag håller med om det är lite att ta i att det blir mörkt vid 16-17 tiden, men t.ex. i södern blir det ju mörkt vid typ kl. 20. Inte är det någon som klagar över det. Inte heller är det någon som önskar snö till Kanarieöarna eller Thailand för att nätterna ska vara ljusa. Då duger nog gatubelysningen. Jag har i alla fall aldrig hört någon som skulle ha tackat nej till en södernresa med motiveringen att där är så mörkt. Hör det nu inte lite till att det är mörkt på kvällen och natten? Dessutom jämnar det ju ut sig av att det inte blir mörkt i juni. Jag vet, för då får man ta solglasögonen med sig när man ska köra nattur.
Jag har haft nöjet att tillbringa allt som allt ett halvår av mitt liv i Nord-Norge, i Tromsö. Första gången jag var där var på vintern. Inte mycket snack om solen där inte. Inte heller var det någon som beklagade sig. Men så var de flesta, för det mesta, antingen i fyllan eller höga eller bådadera. Kanske det inverkade. Mitt andra besök inföll på sommaren. Inte var det helt lätt att somna när himlen var klarblå hela natten.
Jag tycker vi gör så här. Vi antar utmaningen att leva i Finland. I ett land där det är ljust på sommaren och mörkt på vintern. Vi försöker leva med det faktum att vissa somrar är regniga och att vissa vintrar är mörka. Så koncentrerar vi oss på det väsentliga i stället. Jag antar att det nu förväntas att jag klämmer fram med något odödligt om vad det väsentliga kan tänkas vara. Nej, allt serverar jag inte.
Det är rött överallt
Publicerad: 17/03 06:00
Rött! Igen! Sablar också.
Alla vägar leder till stan. Låter häftigt, inte bara för att det stämmer. Motorvägarna som spänner sig som en solfjäder på kartan. Huvudlederna, de stora, breda, långa gatorna.. Mechelingatan, Mannerheimvägen, Tavastvägen, Sörnäs strandväg… Om man för ros skull eller även av andra orsaker bestämmer sig för att köra längs Mechelingatan i sydnordlig riktning, ut från stan alltså, kan man underhålla sig själv med följande iakttagelse: När man står vid rödljusen och väntar och väntar och väntar, ser man att det följande trafikljuset, i följande korsning har bytt till grönt för länge sedan. När ens egna ljus till slut byter till grönt hinner man köra femtio meter innan det följande ljuset byter till rött. Så står man igen. Än en gång kan man se hur ljusen i följande korsning har varit gröna hur länge som helst.. och än en gång hinner man köra femtio meter innan man måsta bromsa in igen.
Om man för diskussionens skull skulle tänka sig hur det skulle se ut om det var tvärtom. De ljus där man själv står byter först till grönt. När man närmar sig nästa ljus byter de till grönt. När man närmar sig nästa ljus byter de till grönt. Men hej vänta nu… Då skulle ju trafiken fungera smidigt. Det kan väl inte vara meningen.
Tanken bakom är antagligen att man vill undvika fortkörning inne i stan. Men då struntar man i att bilarna står på tomgång hela tiden. Det kan väl inte vara bra för naturen och andra gröna element. Dessutom blir många så fittiga så de kör mot rött i stället. Det lär inte heller vara hälsosamt i det långa loppet.
I alla fall inte med tanke på att Helsingfors kryllar av mammor som testar bilisternas laglydighet genom att skuffa ut sina barnvagnar och kolla. De tänker säkert att nog stannar ju bilisterna för en barnvagn. Men om bilisten håller på att skriva ett sms? Eller om det är halt, typ svart is? Eller om det är höga snövallar som skymmer sikten. Eller om typen på passagerarsidan håller på och masturberar åt den som kör? Konstigare saker har hänt. Har jag hört.
Ja, hrm. Var va jag? Jo, trafikljusen. I många fall är det grönt i 4-5 sekunder. I de flesta fall hinner tre bilar igenom på grönt, den fjärde på gult och femte och sjätte på rött. Men även på 5 sekunder skulle minst fem bilar hinna igenom, om alla lyfte konan samtidigt. Men så är det ju inte. Först lyfter den första, sen den andra, sen den tredje, sen… är det rött.
Tjurrusningen i Pamplona skulle inte kunna ordnas i Helsingfors. Tjurstackrarna skulle ha för många riktningar att springa i när det är rött överallt.
Bensiskaffe
Publicerad: 10/03 06:00
Lindgren är noga med kaffet, noga som en riktig provsmakare.
Att jobba nätter har sitt pris. 1 euro, 1,10 eller 1,20. Det är vad kaffet kostar på bensinstationerna. I priser ingår taxirabatt. Jep, det får vi. På Eerikin Pippuri får vi också rabatt tillsammans med poliser och brandmän. Känns som om det är vi som håller stan flytande. Men tillbaka till kaffet. Låt mej börja med ett gott råd. Undvik att dricka kaffe på Kottbys Shellstation. Sämsta kaffet i stan. Först och främst är det alltid ljummet av nån anledning. Det kan inte bero på att de skulle byta panna för sällan, för på alla bensinstationer är kaffets åtgång så stort på nätterna att kaffepannorna byts ut i snabb takt. Jag misstänker att det är något fel på deras kaffekokare. Och gänget som jobbar där är ofta trötta och ovänliga.
- Och vill man ha hjälp med sin bil… det kan man bara glömma. Då får man ta sig till Tullbommens Shell.
Men tillbaka till kaffet, igen. Överlag är nog Shellstationernas kaffe det sämsta. Ibland stöter man på kaffemaskiner men på många ställen brygger de kaffet. ABC är ett säkert kort. De har kaffemaskin, men den tycks vara rätt inställd eller något för dem kan man lita på. Ingen skillnad vilken ABC man använder sig av. Teboils kaffe är också drickbart. De brygger. Dessutom är det en euro jämnt.
Själv har jag försökt dra ner på kaffet. Brukar köra energidryck i stället. Jag intalar mej att det är bättre. Fråga mej inte på vilket sätt. Det är nämligen en åsikt som jag inte känner för att motivera. I alla fall är det godare. Det är nog mentalt också. Eftersom jag vet att exempelvis en redbull innehåller typ 20 koppar kaffe tror jag att jag bättre hålls vaken än om jag dricker två vanliga koppar. Och tro kommer man ju långt med, har historien visat.
Cyklister och fotgängare
Publicerad: 08/03 06:00
Cyklister, fotgängare och bilister – staden är för dem alla.
Med många år på nacken i Helsingforstrafiken på dygnets alla tider tror man att man sett det mesta. Ändå åker man på överraskningar då och då. De största och mest negativa överraskningarna står cyklisterna och fotgängarna för.
Jag tar mej friheten att generalisera, det blir enklast så. Cyklisterna har egna trafikregler. Har ni märkt det? I många fall har de inga regler alls. Som bilist hör det till mina uppgifter att ta cyklister i beaktande. Ibland blir dock utmaningen för stor. Som när någon cyklar på Fredriksgatan eller Albertsgatan i fel riktning. Mot bilarna. Eller när cyklisterna kommer till en korsning. Bilarna står snällt och väntar vid rödljusen, men tammefan om inte cyklisten i en dylik situation kör mot rött, via trottoaren, skyddsvägen och sen tillbaka till gatan. Eller alternativt, bara raka spåret mot rött ljus. Mej veterligen finns det en idé bakom röda ljus. När det är rött för mej är det grönt för någon annan. Oftast kommer denna någon annan från sidan. Vad gör denna någon annan om en cyklist då plötsligt kommer farande rakt framför näsan.
Jag tror inte att dylika problem finns i Köpenhamn eller Amsterdam. Där har de cykelkultur. Något vi saknar. Jag har två personliga drömmar. Den ena är att polisen skulle koncentrera sig på cyklisterna lite mer och bötfälla dom med högre belopp än 20 euro. Min andra dröm är att nångång öppna bildörren just då jag passerar en cyklist… Fan va det skulle smälla. Hääälit. Jag har ingen som helst förståelse för er cyklister som kör med egna trafikregler.
På veckoslutsnätterna får man däremot se upp med fotgängare. Folk som i fyllan och villan korsar gatorna här och där. I de flesta fall, utan att ens titta om det kommer bilar. På nätterna är det mörkt. Folk använder mörka kläder. Vissa årstider kan det vara halt.. Ingen bra kombination. Men både fotgängare och cyklister tycks lita på att alla bilar alltid stannar. Jag var i och för sig inte så bra i fysik i skolan men jag har ändå för mej att ifall en bil krockar med en fotgängare eller cyklist så tar det mer ont på fotgängaren/cyklisten än vad det tar i bilen. Jo, ni vinner i rätten, för all del. Men är det kiva och sitta där i rullstol och få femtonni i skadestånd? Är ni nöjda sen?
Som bilist måste jag följa trafikreglerna. Jag har inga alternativ. Om jag inte gör det skapar jag farliga situationer direkt. Tänk om fotgängare och cyklister också skulle fatta det här. Då skulle smidighet som den i Köpenhamn inte vara en utopi.
Några ord om fri konkurrens
Publicerad: 01/03 06:00Ett populärt samtalsämne i taxin, isynnerhet på veckoslutsnätterna när kunden har köat en eller i värsta fall ett par timmar på sin taxi, är det här med fri konkurrens. Om man köat länge på natten har jag full förståelse för att man är sur och önskar fri konkurrens så att det skulle finnas fler bilar och kortare köer. Men om vi granskar problemet närmare, var hamnar vi då?
Nu är läget följande: Taxibilarna håller hög klass, de är bekväma, rena och fungerar. Man kan lita på att bilen håller ända fram. Chaufförerna har gått utbildningen och av företagarna krävs minst tio års erfarenhet. Priset är fast, man vet vad det kostar. Man kan lita på chaufförernas yrkesskicklighet, deras kundbetjäning samt deras pålitlighet. Som kund behöver man inte vara rädd för att bli rånad, misshandlad eller våldtagen av sin chaufför. Eftersom GPS-systemet gör det möjligt för taxicentralen att hela tiden ha koll på var alla bilar befinner sig (ifall det skulle visa sig nödvändigt) är säkerheten maximerad (för chaufförernas del även tack vare säkerhetskamerorna som finns i alla Helsingfors taxin). För all del, köerna på veckoslutsnätterna kan vara långa, även på morgnarna mellan 8 och 9, men alla andra tider på dygnet är det taxina som står och väntar. Då blir det ingen lön. Jag vågar nästan påstå att Finland är ett av de få länder i världen där man vågar sätta ett ensamt barn i taxin med en adresslapp i handen och veta att barnet tryggt kommer fram.
Så hur skulle det se ut om konkurrensen blev fri? Enklast får man svaret på den frågan genom att företa en studieresa till Stockholm. Men för de som inte ids åka till Stockholm lägger jag ut texten här: Det skulle snabbt bli ett grovt överutbud på taxin. Ingen skulle mera ha råd att köra Mercedes eller Volvo. Folk skulle få skurra omkring i gamla Toyotan från 80-talet, som i bästa fall även skulle hålla ända fram. Chaufförerna skulle garanterat röka inne i bilarna (vilket nu är förbjudet), deras yrkesskicklighet skulle knappast granskas särskilt väl. Tryggheten skulle försvinna, priserna skulle vara allt mellan himmel och jord.
Istället för de knappa 1400 bilarna som nu finns skulle det kanske finnas 5000 bilar i Helsingfors. Jo, köerna på helgerna skulle vara kortare, men vad ska dessa överlopps 4000 bilar göra alla andra tider på dygnet, alla andra dagar? Vardagsnätterna är redan nu ekonomiskt så dåliga att det finns nätter när man lika gärna skulle kunna bli hemma och sova.
Däremot kunde ju staden komma emot. Varför slutar metron gå kvart över elva? Enbart i Nordsjö bor det väl nästan 40 000 människor. Tänk om metron skulle köra dygnet runt?
Nå, månne inte här fanns tillräckligt med argument för varför konkurrensen inte ska vara fri och att det väl är helt okej att vi i Finland har det bäst fungerande taxisystemet i världen.
Tere tulemast!
Publicerad: 22/02 07:01En intressant studie kan göras då man tar upp kunder vid någon av färjterminalerna. Ifall en ensam kund kommer och sätter sig i framsätet vet man att färden bär av till antingen järnvägsstationen eller buss stationen. Folk som kommer från landsorten vill nämligen alltid sitta framme vilket inte är brukligt i Helsingfors.
Här är oftast framsätet dragen långt fram och chauffören brukar öppna bakdörren som tecken åt kunden att sätta sig därbak. Det här är en säkerhetsfråga. Det är lättare att värja sig mot ett fysiskt anfall som kommer snett bakifrån (där anfallaren inte riktigt räcks fram till mätaren och datorn) än om anfallet kommer från sidan. Svårt är det ju i vilket fall som helst. Men framförallt så ser man kunden i spegeln hela tiden och får någon extra sekund på sig att reagera om det börjar verka oroväckande. Helsingforsborna vet det här. Men på landsorten vill man sitta framme av två orsaker.
Man ser bättre och det är trevligare att prata med chauffören där framme.
Även där finns en skillnad. Helsingforsare är inte alltid så pigga på att prata med sin chaufför. Här brukar folk med jämna mellanrum glömma att det över huvud taget finns en chaufför. I synnerhet på nätterna när kunderna har druckit lite. Eller lite mera. Ibland får jag en känsla av att folk verkligen tror att bilen kör sig själv.
Ett annat sätt att känna igen folk som ska till t.ex. järnvägsstationen är ifall de har typ åtta tio backar öl med sig. När de börjar dra sin ölkärra mot bilens bagageutrymme vet man… Undantag finns självfallet, men av dessa så kommer säg nu sjuttio, åttio procent längre ifrån. Inte en av våra största favoriter. Att lyfta in tonvis med öl, köra ett par kilometer, lyfta ut tonvis med öl. Men det hör till yrket. Som så mycket annat. Jag minns mer än väl när jag studerade i Teaterhögskolan. Om någon av oss studerande hade den dåliga smaken att beklaga sig över att något var svårt fick vi genast höra: ”Ja, det är ett svårt yrke du har valt.” Jep.
Jag hade den tvivelaktiga glädjen att besöka Tallinn två gånger då det ännu hörde till Sovjet. Trots att staden har förändrats massor på tjugo år vet jag att det finns betydligt trevligare turistattraktioner inte så mycket längre bort. Men vi finnar, vi åker till Tallinn. Hela tiden, flera gånger om året. Jo, jag vet att man kommer över för tjugolappen och att ölen är billig, men ändå.
Öppet dygnet runt
Publicerad: 21/02 06:00Minns ni på 80-talet när nattklubbarna stängde klockan två på natten? Då gick man tidigare ut, inte sant? Nuförtiden far folk in mot stan först vid midnatt, ibland senare. Som taxichaufför vet jag det här. Det är inte en eller två gånger som jag skjutsat folk till stan först den tiden. Så är man på nattklubben typ tre timmar, om ens det, sen ställer man sig i taxikö.
Jag har hört rykten om att våra kära politiker vill återinföra det här med stängningsdags klockan två. Vad skulle då hända? Hur skulle det se ut i praktiken? En del skulle kanske gå ut tidigare, men de flesta skulle knappast ändra särskilt mycket på sina vanor. Finländarna är vana att festa till klockan fyra. Jag tror att det skulle resultera i hemmafester, massvis med ”jatkon” runt om i stan. Dessa ”jatkon” skulle inte vara övervakade. Polisen skulle få mycket mera jobb vilket skulle tära på deras resurser. Är det inte bättre som det är, dvs festandet sker under övervakning inomhus? De flesta är så trötta klockan fyra att de bara vill hem och sova. Dessutom är de flesta nattklubbar belägna i centrum, många i sådana hus där det inte bor folk.
För att inte tala om hur det skulle inverka negativt på affärerna för restaurangerna och nattklubbarna. Försäljningen från de två sista timmarna skulle falla bort. Inte någon liten summa.
En annan intressant detalj angående öppethållningstider för oss som jobbar på nätterna. När ABC tog över Esso var jag nöjd. ABC är klart fräschare. Men Essona var i de flesta fall öppna 24h. En efter en ändrar ABC-stationerna sina öppethållningstider. Från 24h till att stänga kl.24 eller kl 22. ABC stationerna i Sockenbacka (kl.24), Sörnäs strandväg (kl 22), Mannerheimvägen (kl 22), Kottby (kl 24), Nordsjö (kl 24). Det kan hända att jag glömt någon. Några har ännu 24h öppet, Bocksbacka, Mechelingatan, Hagalund. Så innanför Ring ettan finns det allt som allt sex bensinstationer som har öppet dygnet runt om jag räknat rätt. Förutom nämnda tre (ABC Bocksbacka och Hagalund ligger dessutom precis utanför ring ettan) ABC, Shellstationerna i Kottby, Tullbommen och Södra Haga. Teboil i Brunakärr och Neste vid Djurgården. Om ABC på Mechelingatan går med i det här är det en katastrof för oss som jobbar nätter i stan. Det finns snart inget ställe där man kan få kaffe på nätterna. Snart står vi taxichaufförer i kön till nattklubbarna för att få en kopp kaffe.
Att kramas
Publicerad: 15/02 00:00Att vara finlandssvensk har sina sidor. Något som ligger starkt rotat i vår kultur är att kramas. Jag kommer ibland på mej själv med att krama någon kompis fru som jag ser en gång vart femte år. Varför ska man då kramas? Är det inte lite onaturligt? Ibland följer vad jag kallar för luftpussar. Någon annan kallar det kindpussar. Vill man göra en djupgående studie i ämnet ska man inte missa Kajsaniemi på första maj.
Där ser man bekanta som man ser högst en gång i året, just i Kajsaniemi. Man ropar ”heeeeeeej” så det hörs ända till Hagnäs. Sen kramas man och frågar: ”Hur e läget?”
”Bara bra. Och du själv?”
”Nå, tack. Helt jes.”
”Va kiva. Nå, hur e det annars då?”
”Helt bra. Själv då?”
”Helt okej.”
”Kiva. Nå vad gör du nuförtiden?”
”Nå vet du, det gamla vanliga. Själv då?”
”Samma sak som förut.”
”Fan va kiva och se dej. Men nu måst jag vidare. Ha det bra.”
”Detsamma.”
Och så kramas man för säkerhetsskull en gång till. På riktigt hej, hemskt.
Nämnde jag att jag inte brukar gå till Kajsaniemi på första maj längre? Och om jag skulle synas där så lär ingen komma och varken krama mej eller prata med mej efter det här…
Min dotters mor kommer från Björneborg. Hon är finskspråkig. Men riktigt rento. Men de gånger hon tvingades krama mina kompisars fruar som hon hade sett en eller två gånger tidigare var hon allt annat än rento.
Att kramas borde ju betyda någonting, tycker ni inte?
