Arkiv för maj, 2011
Typ vanlig sex
Publicerad: 31/05 12:23Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Vaniljsex. För de oinvigda: Det är typ vanlig sex, typ missionärsställningen. Uttrycket är aningen nedlåtande och syftar på att vaniljsmak i t.ex. glass är vanlig. Den vanligaste sorten. Den sort de flesta föredrar. Vanilj = vanligt, tråkigt, fantasilöst.
Att bara vara intresserad av vaniljsex är inte värt mycket. Det ska vara häftigare än så. Man ska ha en låda full av attiraljer: handklovar (gärna både vanliga och av gummi), piska, träpinne att sätt ai munnen (dels för att unna vara tyst, dels för att bita i om det gör ont), geishakulor, ögonbindel, massagestavar, glidmedel osv. Kvinnorna ska självfallet ha ett skåp fullt av sexiga uderkläder, läder, latex, korsetter med mera.
Nej, det här är inte min åsikt. Det här har jag hört av en dam.
Fick en gång höra av en kvinna som plöjt ner en förmögenhet på sexiga underkläder att det värsta som finns är om hon satt på sig hela settin och mannen säger ”Helt kiva, klä av dig.”
Men nog är det ju lite tråkigt om båda klär av sig själva, så gör man vad man gör och efteråt klär man på sig. Lite färg och fantasi ska det vara, inte sant?
Fascinerande är tanken att man aldrig vet vad folk har för sängkammarvanor. Pröva sitta på en uteservering och iaktta människorna runt omkring. Föreställ dig deras sexliv. Vanliga människor, som ser vanliga ut, har vanliga yrken, men som har sovrummet fullt av sexleksaker och som vill dominera eller underkasta sig när det blir fråga om sex. Kan vara ganska kul att försöka föreställa sig. Folk överraskar nämligen ibland.
Inte för det, jag tycker bäst om vaniljglass. Men jag har aldrig kopplat det till mitt sexliv.
Med livet som insats
Publicerad: 17/05 08:30Tre ungdomar slängde sig ut ur en taxi i farten i Järvenpää. Taxin körde då ungefär 40km/h. Två skadade sig och en dog. Detta för att slippa betala.
Till Järvenpää (Träskända) kostar det cirka 60 euro från centrum. Eftersom de var tre var nog mätaren inställd på tvåans taxa, vilket i det här fallet betyder cirka tio euro till. 70 euro. Ett billigt pris för ett liv.
Jag tog upp en kund i Berghäll. Helt i fyllan. Han alltså, inte jag. Han satte sig bakom mej, något jag alltid ogillar. Till min stora förvåning ville han till Onnela. Det är alltså nattklubben i Kampen som Sedu inte kan bestämma sig för vad den ska heta. Först Onnela, sedan Royal Onnela, sedan Huuma och nu igen Onnela. Snacka om att ha identitetsproblem. Nå, men det var en parentes. Onnela är ju riktat till folk i tjugoårsåldern. Min kund var kring femtio. När vi kom till Kajsaniemi rondellen gav han plötsligt order om att göra en u-sväng. Jag försäkrade mej om vi fortfarande var på väg till Onnela innan jag ganska tvärt förklarade att jag inte tänkte göra någon u-sväng och att det nog är bäst om jag sköter körandet.
Mannnen muttrade något ohörbart. Men när jag hörde att han tog av sig säkerhetsbältet blev mina sinnen på helspänn och jag kollade intensivt i backspegeln. Det hade jag inte så mycket för eftersom jag knappt såg honom. När vi kom in på Vilhogatan öppnade han dörren. Jag tryckte på gasen och hoppades att han skulle hoppa ut i farten. Men han gjorde det inte. Men dörren höll han öppen. Nere vid järnvägsstationen stannade jag och hoppade ur. Jag tog tag i bildörren och tryckte den mot hans ben som var halvvägs ute. Han försökte komma ut men jag tryckte till hårdare samtidigt som jag informerade honom om att han hade en obetald taxifärd. Efter några lönlösa försök att komma ut (han skulle dessutom ha behövat passera ett hundrakilos hinder) fick han fram en tjugolapp. Jag brydde mej inte om att skälla ut honom eftersom han var så sekasin. Men den rejäla växeln behöll jag när jag lämnade honom stående på järnvägsstationen, cirka två kilometer från Onnela.
Trots mångårig erfarenhet uppstår det ibland situationer när jag bara undrar… Är allt som det ska med lilla Finland?
HIFK
Publicerad: 12/05 06:07
Guld 2011. Åtminstone till guldfesten kom supportrarna och firade Hockey-HIFK.
Helsingfors Idrottsföreningen Kamraterna.
Denna finlandsvenska kultförening med förgreningar i alla möjliga och omöjliga idrottsgrenar. Fanikulturen är bland de mest fanatiska i landet. Åtminstone då man talar om ishockey. Undrar hur många HIFK fans som röstade på sannfinländarna och därmed också emot skolsvenskan? Detta trots att deras förening är finlandssvensk. Något att fundera på tycker jag.
Men till ishockeyn. HIFK vann sitt första guld på 13 år. Välförtjänt utan vidare. När Kari Jalonen för tre år sen ledde Kärpät till guld och flytten till Nordenskiöldsgatan var ett faktum (nå, jag tvivlar på att han bor på Nordenskiöldsgatan) tänkte jag att nu tog han ett steg neråt. Men efter att två år på raken ha åkt ut i kvarten står han nu med HIFK där han stod med Kärpät. Trots att han fått utstå kritik för bland annat mindre väl övervägda uttalanden, talar ju hans facit för sig självt.
HIFK omorganiserade sin ledning för några år sen. Den misslyckade Fööni fick foten, helt förtjänt, och nu ser det ju bättre ut. Samma sak kommer att hända i Böle. Kekäläinen kommer att få till stånd allt det som Virmanen misslyckades med.
Men hur pass HIFK är då ishockeylaget HIFK? De kallar sig big red cats. Varför det? För att deras logo är en panter eller puma eller vad fan den nu ska föreställa. Varför det? HIFK:s logo är en fyruddig stjärna och skölden. Varför duger inte stjärnan för ishockeylaget? Den duger nog för fotbollslaget som i år spelar i första divisionen. Sen nångång när serien börjar. Om den börjar. Ishockeylaget har för all del skölden kvar. Skulle bara fattas annat.
Den fyruddiga stärnan duger också för handbollslaget och friidrottarna för att nämna ett par förgreningar. Bandylaget kör väl med skölden har jag för mej. Även det är bättre än en panter.
Själv representerade jag HIFK:s handbollslag i ett decennium. Vi var ett svenskspråkigt lag till åtminstone 80 procent. Så är det inte mera. Nu är handbollslaget till 80 procent finskspråkigt. Vad har det för betydelse, undrar nu någon. Ingen. Men HIFK är en traditionell förening som är 114 år gammal. Man bör värna om traditionerna. Annars tappar de sin betydelse. För mej är HIFK en finlandssvensk förening och jag hoppas att den kommer att förbli det.
Jag hoppas också att Nybondas eller vem som nu bestämmer slopar den där jävla puman. Så tycker jag att alla som kallar sig HIFK-fans åtminstone skulle kunna uttala Nordenskiöldsgatan.
Appropå Nordenskiöldsgatan. Den gamla ishallen ja… dags för renovering? Kanske lite mera plats i korridorerna?
För alla fotbollsfans är det säkert glädjande att HIFK nu kan vara ett alternativ till HJK. Men det blir tufft att klara platsen i ettan. Att HJK kommer att ta sitt tredje guld på raken är solklart. Men det var inte det den här bloggen skulle handla om. Dags att sluta märker jag…
Rasism
Publicerad: 10/05 08:53Förutom att rasism är väldigt tragiskt är det även intressant som fenomen. Det som är mest tragiskt är hur inrotat det är. Som finlandssvensk i Finland har väl de flesta någon gång fått utstå gliringar, men det är ju självfallet smått i jämförelse med mycket annat.
Att antingen ens namn eller finska tal har ”avslöjat” en som icke finskspråkig har väl hänt de flesta. I några få fall har kunden i taxin frågat om jag har estniskt påbrå. När jag nekat till detta har kundens fantasi i många fall tagit slut. Att jag skulle ha svenska som modersmål kommer de inte på.
Men för inte så länge sen hände något som inte har hänt tidigare. Jag blev kallad ”vi**n mutakuono”. Hur ska man tolka det?
Det gällde en kund som var så full att han inte klarade av att prata förståeligt. Hans flickvän hade sagt adressen och killen ifråga, eller gubben rättare sagt, satt bakom mej. Han försökte föra någon sorts diskussion med mej och eftersom jag inte förstod ett ord av vad han sa hade jag ingen annan möjlighet än att säga som det var: att han var så full och talade så otydligt att jag inte förstod något. Därav följde frågan om jag är från Finland. Trots att jag sa att jag är lika finsk som han så följde han upp med nämnda skällsord. Jag stoppade bilen och slängde ut fanskapet.
I mitten på 90-talet jobbade jag som skådespelare på en landsortsteater i Sverige. Vi turnerade med en skolpjäs. Den var fruktansvärt dålig, men i alla fall. Vid ett par tillfällen ropades det från publiken åt mej: finnjävel. Det intressanta här är att de som ropade utan undantag var invandrare. Ungdomar med typ arabiskt ursprung. Man kan väl lungt säga att de hade lyckats integrera sig i det svenska samhället…
Enligt föreskrifterna ska man ha sitt chaufförs-ID synligt i taxin. Detta för att kunden ska veta att chauffören har sin licens. Antar jag. Själv har jag mitt ID i plånboken. Av den enkla anledningen att mitt svenskklingande förnamn avslöjar att jag är finlandssvensk. Något jag vill undvika i taxin. Man vet aldrig. Det finns rasister överallt. Jag vill ogärna hamna i slagsmål i onödan.
Bordsplacering
Publicerad: 05/05 06:00Man får inte skratta åt andras problem. Men om vi först tar oss en titt på vilken typ av problem folk kan ha, så bestämmer vi sen om man får skratta eller inte?
Jag anser mej inte ha fått just något gratis här i livet och påstår att mina problem är verkliga. Det ger grund för humor.
När jag en lördagskväll för inte så länge sen plockade upp ett finlandssvenskt par fick jag verkligen jobba hårt med mej själv för att inte börja gapskratta. Det såta paret hade varit på en fin middag verkade det som. Men något väldigt viktigt hade varit käpprätt åt helvete: bordsplaceringen.
Den stackars frun hade blvit placerad tillsammans med ett gäng svenskar. Något som hon tydligen hade drabbats av flera gånger tidigare. Mannen däremot hade haft bra sällskap.
Kvinnan hade alltså som bordskavaljer haft oturen att få en självgod svensk, som hon uttryckte det. Mannen undrade bittert varför inte svedupellarna kunde sitta i ett eget bord.
Det roliga var att under den åtta minuter långa färden gick de fem första minuterna åt att kritisera värdparet för deras totala oförmåga att placera sina gäster rätt.
”Nog måste de ju förstå att vi skulle ha velat prata med den och den och inte med den och den.”
Sen följde en analys över ifall två stycken finskspråkiga kvinnor hade suttit på rätt platser eller inte.
Snabbt gick de igenom vem som var vems fru och vem de kände igen och vem de hade velat prata med mera och vem de hade velat prata med mindre. Det hela verkade ta väldigt stora proportioner. Det viktiga var ändå att det såta paret var rörande överens om allting. Det är ju så mycket lättare om man inte behöver bära en sådan börda ensam utan om det finns någon man kan dela den med.
Jag hade inte långt till tårarna när mannen klappade sin fru vänskapligt på handen och kallade henne älskling.
De sista minuterna av färden koncentrerade de sig på att göra sig lustiga över svenskar i allmänhet och någon moster i synnerhet. Båda satt och talade rikssvenska för att spetsa till sin genuina parodi.
Till råga på allt märkte jag när mannen betalade att jag känner honom.
Jalonens val
Publicerad: 02/05 07:36
Det är den tiden på året igen. Finland möter Lettland i kväll.
Ett säkert tecken på att våren har kommit är att ishockey-VM är här. Eller inte här utan där. I Slovakien närmare bestämt.
Som ett hängivet landslagsfan intresserar jag mej naturligtvis för inte bara hur det ska gå utan också varför det går som det går.
Det finns vissa grejer som upprepar sig från år till år oberoende vem som är chefstränare.
Som de flesta vet är det Jukka Jalonen som bär ansvaret för tillfället. Efter att ha gjort ett strålande jobb i HPK under flera år blev han av Kalervo Kummola utsedd till chefstränare. Först fick han dock snusa på hetluften i skuggan av Doug Shedden under en säsong. Men sedan då? Brons i OS. För all del ett fint resultat. Men spelet i Vancouver var allt annat än bra. Kommer ni ännu ihåg semifinalen mot USA? 0-6 efter första perioden om jag inte minns fel. De två VM turneringar som Jalonen ansvarat för har slutat med femte respektive sjätte plats. Ut i kvarten med andra ord.
Så till nämnda likheter. Oberoende av vem som är tränare så kallas alltid samtliga lediga NHL spelare till VM laget. Varför?
I år är vi så till vida lyckligt lottade att Niklas Hagman är skadad. Annars skulle han antagligen ha promenerat in i första kedjan. Trots att Calgary försökte bli av med honom. Tyvärr är Lauri Korpikoski också skadad. Han skulle verkligen ha varit en förstärkning. Jesse Joensuu. Fjärde kedjans kille i bottenlaget Islanders. Nå, han blev ändå lyckligtvis petad på slutrakan. Jag orkar inte gå igenom dom alla här, men ni vet vad jag menar. Ingen skillnad fast någon har presterat 4+4 på 82 matcher och spelar 5 minuter per match. Rakt in i VM laget. Anaheim är ute. Nu kallas väl Jarkko Ruutu in igen. Trots att han inte ens platsar i sitt lag ordentligt och trots att han oftast tar bort mera än han tillför. Men i våldsbenägna Finland uppskattas killar som Ruutu. Som inte kan spela för fem penni, bara tackla och slåss.
Jag minns bra att även Hannu Aravirta, som jag för övrigt respekterar högt som tränare, gjorde sig skyldig till precis samma under sina år. Inte blir det bättre av att vi har Jari Kurri som manager heller. Jag har aldrig hört honom kritisera någon spelare någonsin. Han är en sån där ja-ja kille. Jag kan slå vad om att när hans fru föreslår något så svarar han alltid: ”Ingen skillnad, bestäm du.”
Mikko Koivu klämde ur sig en riktig klassiker. Eller var det Tuomo Ruutu? Skit samma. ”I år är det fem sex lag som kämpar om VM-guldet, så det är omöjligt att säga hur det går.” Citatet är inte ordagrannt, men innebörden står klar. Nej, det menar du inte? Oj då.
Alltså: alla som spelar i NHL är välkomna. Vad är det för fel på Elitserien? Mikko Lehtonen i Skellefteå? Målkungen. Skulle vi inte behöva en sådan? Backen Mikko Luoma i HV 71. En av landets bästa backar. Varför är han inte med istället för nån Topi Jaakola?
När vi vann VM guld 1995 bestod laget av spelare från finska och svenska ligan, i stort sett. Homogen trupp med strålande laganda.
Fundera på det du, Jalonen.
