Författararkiv
Att bli äldre
Publicerad: 19/04 05:16I dag fyller jag 40.
Att jag skulle befinna mej i en ålderskris av något slag är att ta i, men däremot har jag reflekterat en del över det här med att bli äldre.
Jag minns en gång i 25-årsåldern när jag pratade med min kompis om att vara fullvuxen och att bli äldre. Vi föreställde oss själva som 35-åringar. Jag minns inte vad han sa om sig själv men jag minns vad jag sa om mej. Att jag då kommer att vara frånskild och ha ett barn. Jag fick barn när jag var trettioett och separerade när jag var trettiofem. Kanske borde jag börja lotta?
Jag minns också hur man då, för femton år sen, förhöll sig till folk i 35-årsåldern. Det kändes som att 35-åringar var jätte fullvuxna, förståndiga och mitt inne i livet så att säga. Man skulle ha fru och barn, betalda lån och radhus, bil och karriär. Gärna sommarstuga och utomlandsresor. Allt skulle vara bra och materiellt.
Nu tänker jag ibland att 35-åringar är unga. Vi män som mognar senare än kvinnor har knappt hunnit bli män i den åldern. I många fall har karriären knappt börjat, radhuset är en utopi och utomlandsresorna går till Tallinn. Och vilken mängd sinkkun det finns i den åldern. Det här är ju bara ett sätt att tänka. Jag är självfallet medveten om att mental mogenhet inte nödvändigtvis har med ålder att göra utan med livserfarenhet. Jag har själv träffat tjugofemåringar som varit betydligt mer mogna än fyrtioåringar.
Men efter 40 då? Vad händer då? Tycker 50-åringar att vi 40-åringar är unga, knappt vuxna? Så kan det väl inte vara om man tänker sig att halva livet redan är bakom en. Vad säger 70-åringar om 50-åringar?
Jag hade nyligen en 63-årig kvinna i taxin. Hon kallade mej unge man. Jag försökte protestera. Förgäves. Hon menade att 40-åringar är unga och 30-åringar bara barnet.
När man var tonåring var ju till exempel två års ålderskillnad en evighet. Mellan tjugo och trettio var det inte så mycket mera, men fem år var nog. Nu är inte fem år mera något, men tio är nog. Fortsätter även den här inställningen att utvecklas på det här sättet?
Men tillbaka till det här med vad man har åstadkommit halvvägs in i livet. Om man har familj, karriär, radhus och allt som hör till när man fyller 40, har man uppnått det man ska då? Och i så fall, vad ska man göra resten av livet när det bara kan gå neråt så att säga?
Eller om man som jag, bara har åstadkommit ett barn och bor i en hyrestvåa? Då finns det ju endel att åstadkomma ännu. Måste erkänna att jag nog summa summarum ändå helst skulle fylla 35. Nej, 34. Nej, 33. Kanske helst 32. Då skulle jag betraktas som fullvuxen (också av mej själv) och ha lite mera tid på mej att åstadkomma något. Vad? Inte vet jag, men det är mindre viktigt. Med en del av fakta på handen kan jag ju ändå konstatera att åren verkligen börjat rinna ifrån en. Eller mej.
Bilmärken
Publicerad: 14/04 06:00I Finland håller taxibilarna hög kvalitet som vi alla vet. Merparten av bilarna är Mercedesar. Övriga rätt vanligt märken är Volvo, BMW, Toyota, Skoda, Ford och Hyundai.
Det är ju ändå en viss skillnad mellan en E-seriens Mercedes och en Hyundai Sonata. Varför dessa stora skillnader?
Använder man en bil som taxi får man köpa bilen till så kallat taxipris, vilket är billigare. Nu är jag ju inte företagare själv så jag är inte det minsta insatt i de skattetekniska detaljerna, men de är också inblanade här på något sätt.
Så går ju de flesta taxin på diesel vilket som alla vet är billigare. Men så är ju sedan dieselskatten igen dyrare så det går väl på ett ungefär på ett ut. Men eftersom dieselpriset stigit så mycket kommer taxitarifferna att stiga inkommande sommar.
Anyway, varför köper vissa företagare nyaste Mersun och andra en Toyota? Det är väl ungefär tjugotusen euros skillnad trots det så kallade taxipriset.
Om man tänker sig att någon precis börjar sin karriär som företagare så är det ju logiskt att man köper en billigare bil. Man drar ju in samma summa pengar oberoende om bilen är en Hyundai eller Mersu. För inte så länge sen var Peugeot 406 vanligt i branchen. Vad kostar en använd 406 nuförtiden? Några tonni. Men en använd E-seriens Mersu som har gått 300 000 km får man väl fortfarande betala över 20000 för? Inte sant? Någo ditåt i alla fall. Stora skillnader alltså.
För tillfället kör jag för en kille som har sju bilar. Samtliga E-seriens Mersun. Dessutom har han ett garage som kostar honom en fyrsiffrig summa i månaden. Tidigare körde jag för en kille som hade bilarna på sin hemgård. Tre stycken hade han. Inga garage utgifter där inte.
Men det finns en annan sida av medaljen. Först och främst är ju Mersu en statusbil. Det är coolt att ha Mersu. Även fast de är bakhjulsdrivna och jobbiga att köra på vintern. Det som jag själv oftast tänker på är min egen bekvämlighet. Jag sitter bakom ratten mellan 50 och 60 timmar i veckan. Då vill jag gärna sitta bekvämt. Det är ju min arbetsplats. I tre år körde jag C-seriens Mersu. Jag lovade mej själv att aldrig göra det igen. Sätet är för smalt för mej. I synnerhet ryggstödet. Ja, jag är rätt bredaxlad, men ändå.
Summa summarum: Vissa företagare tänker på chaufförernas och kundernas trivsel medan andra struntar i den delen och skaffar de billigaste bilarna på marknaden.
Men att åka taxi tycker jag att ska vara lite speciellt. Om man nu en gång betalar för skjutsen så visst är det ju trevligt att sitta i en splitterny Mercedes, inte sant?
Långsamma matcher
Publicerad: 12/04 06:00Jag har idrottat i olika former i nästan hela mitt liv. Mest aktiv har jag varit inom rätt snabba bollsporter som fotboll och handboll. På senare år har jag hållit på med långsammare grenar. Tennis och golf. Men tennis är ju inte en långsam sport, är det nu någon som säger. Det beror väl lite på hur man spelar tennis, säger då jag.
Det är en snabb sport om man är bra på det. Men om man som jag bara spelar några gånger i året så är det inte något högt tempo vi snackar om. Svettigast blir man när man går fram till nätet och plockar upp bollarna.
Jag har med tre kompisar brukat spela dubbel då och då. På två timmar blir man inte ens svettig. Det svettigaste är att försöka psyka motståndarna verbalt. Oftast blir det de två som står vid baslinjen som bollar med varandra, medan de andra två vid nätet står och tittar på. Ända tills man inte orkar vara publik mera utan vill delta i spelet. Vilket i de flesta fall får förödande konsekvenser. Oftast för det egna laget.
Däremot kan man ibland få springa då man spelar singel. Min längsta eller långsammaste match började jag med en kompis i november 2006. Tiden tog slut vid ställningen 2-2 i tredje set. Sedan följde en över fyra års paus. Den gågna vintern återupptog vi matchen. Nu står det 7-6 till mej och 15-15. Hans serv. Vi kom överens om att det blir en match i bäst av fem set så att den inte tar slut för fort..
Golf däremot ska vara långsamt tycker jag. Därför är jag emot att det på vissa banor finns strama tidtabeller för hur länge man får spela. Självfallet förstår jag att man inte kan hålla på hur länge som helst och vet nog hur irriterad jag själv blir då det uppstår köer på banan. Men ändå tycker jag att man inte ska behöva ha bråttom när man spelar golf. Det här är i och för sig sällan mitt problem eftersom jag knappt orkar ta någon övningssving, utan gillar att slå direkt. Det igen brukar resultera i att jag hamnar i skogen och då blir det här med att spela långsamt plötsligt mitt problem när jag söker min boll.
Sen så är ju golf en social sport som alla som spelar det vet. Det hör till att man snackar med sina kompisar medan man promenerar omkring och då och då stannar för att slå. På det sättet är det ju lite omvänt att ju mer sällan man ”får” slå desto snabbare går det och desto bättre spelar man.
Men vad gäller tempo så är och ska golf vara långsamt. En runda tar ju kring fyra timmar, lite beroende på hur många man är i gruppen.
I vilket fall som helst så tror jag att jag hittat mina idrottsgrenar för den andra halvan av livet.
Kullerstenar och asfalt
Publicerad: 07/04 06:00Hösten 1996 tillbringade jag inte mindre än nio dagar i Rostov-on-Don i södra Ryssland. Vid ett flertal tillfällen åkte jag då taxi. Det i sig var en erfarenhet, att alltid hålla på och dividera om priset i förväg, i synnerhet som det var några pennin man grälade om, men i alla fall. Gatorna och vägarna i Rostov på den tiden var i miserabelt skick. Stora gropar och hål överallt. Dessutom ojämt asfalterat där det var asfalterat, vilket det verkligen inte var på alla ställen. Jag trodde då att jag aldrig skulle behöva uppleva gator i sådant skick igen. Men se så fel man kan ha.
För att få den tvivelaktiga äran att köra på uselt asfalterade gator med gropar och hål överallt behöver man inte åka längre än till… Helsingfors! Jeee!!
Kan någon berätta varför våra gator håller Rostov-nivå? Eftersom jag livnär mej på att skumpa omkring mellan dessa gropar skulle det vara intressant att veta. Jo, så mycket förstår jag också att dubbdäcken på vintern orsakar en del ojämnheter, men inte närmelsevis allt kan förklaras med det.
Så vad gör vi för att slippa asfaltera om hela stan varje vår? Jo, vi har kullerstenar. Fantastiskt. Dom är ju jämna att köra på. Jo, jag vet, de slits inte av dubbdäck på samma sätt, men har vi nu inte ändå lite väl många kullerstensgator?
Förutom att halva centrum har kullerstenar, så är de ju utspridda både i södra Helsingfors och Berghäll. Tänk va kul det skulle vara om Ring ettan till exempel skulle vara kullersten. Man skulle måsta sänka hastighetsbegränsningarna till fyrtio, vilket inte skulle inverka det minsta eftersom det ändå inte går att köra mer än trettio på ring ettan rusningstid.
Dessutom är kullerstenarna förbannat hala på vintern.
Man behöver inte åka längre än till Sverige om man vill njuta av väl asfalterade vägar och gator. Dessutom slipper man kullerstenar där, om man inte vill köra längs med Västerlånggatan i Gamla stan, vilket jag inte rekommenderar.
Så vad är problemet hos oss? Hur kan det komma sig att våra vägar är i så dåligt skick? Inte bara på de årstiderna när man kör på asfalt utan också på vintern. Den här gågna vintern till exempel. Stadens totala oförmåga att ploga gatorna var ju ett bekant problem för alla.
Men annars är jag på gott humör.
Sysselsättningar
Publicerad: 05/04 08:33I de flesta fall sitter kunderna i taxin stilla och tar det lugnt. Det är ju helt normalt. Vi är ju fullvuxna. Men som vi alla vet har ju kung alkohol en viss inverkan på vårt mänskliga psyke. Vad gäller det mänskliga psyket så sägs det ju om oss finländare att vi är asociala, inåtvända, bittra, sura och så vidare. Jag bryr mej inte om att här göra någon djupare analys av det ämnet, men däremot tycker jag att det är kul att lyfta fram vissa exempel på hur alkoholen påverkar oss. Eller er. Jag dricker ju inte, jag bara kör.
För inte så länge sen upplevde jag något nytt. Jag plockade upp två killar i tjugoårsåldern från Åggelbytrakten på kvällen. Herrarna bad att bli körda in till stan. Det visade sig snabbt att den ena hade en kortpacke med sig. Killarna var pokerfantaster. Vi hade knappt hunnit ut från gården innan den ena, han med korten, började blanda. Så delade han ut dom. Första gången under min taxikarriär sitter det alltså två typer och spelar poker på baksätet. Trots att jag faktiskt, i studiesyfte, har plöjt igenom en bok om poker innehållande hela listan med pokervokabulär, så förstod jag inte ett ord av vad killarna pratade om. Också ett sätt att känna sig gammal. Att inte förstå ett ord av vad som sägs. Men spelet fortlöpte lugnt och killarna betalade, tog sin kortpacke med sig och försvann in i ett höghus. Jag antar att spelet fortsatte hela natten.
Förutom de självklara beteendemönstren, där folk somnar eller börjar må illa så finns ju alla dessa singlar som hittar någon att spendera natten med. I de flesta fall kan de hålla sig tills vi kommer fram till angiven adress, men inte alltid. Det finns gånger när det inte är någon hejd på kyssandet och hånglandet. I dylika fall brukar jag låta dom kyssas, men ifall handen glider in mellan benen säger jag ifrån. Vad säger jag då? Att det inte är tillåtet att ha sex i bilen om inte chauffören får vara med… ehhehe.
En annan udda sysselsättning var en gång då jag plockade upp en medelålders kvinna från en lokalkrog i Lassas. Helt nykter var hon inte om än inte heller plakatfull. Hon ville till Lill-Hoplax där hon skulle hämta något och sedan fortsätta till stan. Hon började med att be om ursäkt för det hon måste göra. Så tog hon av sig byxorna. I handväskan hade hon ett par andra byxor som hon sedan drog på sig. Bevis nog för att det verkligen kan finnas både det ena och det andra i en damhandväska.
Nutidens kommunikation
Publicerad: 31/03 06:00
Ibland går tiden så fort och samhällstrender utvecklas så snabbt att man glömmer hur det var förr. Det är i och för sig inget självändamål att gå omkring och drömma om forna tider, men det finns vissa markanta skillnader som jag tycker att är intressanta.
Hur vi kommunicerar med varandra och i samband med det, hur vi beter oss.
När jag var ung ringde man till varandra om man hade ärende. Man pratade med varandra. Alltid fanns det inte möjlighet att ringa och vad gjorde man då? Jo, man gick hem till vem det nu var och ringde på dörren. Inget konstigt med det. Så gör man väl fortfarande, men bara på landsorten har jag för mej. Fast vad vet jag, jag har ju aldrig varit utanför ring trean…
Men i alla fall: Nu pratar vi ju knappt med varandra mera. Vi skickar textmeddelanden och mejl. Ja, och så chattar vi på Facebook. För där är vi ju alla. Är man inte på Facebook så är man helt utanför samhället. Då kan man inte ha kontakt med andra, så där på riktigt. För det är så omständligt och besvärligt att börja ringa eller skicka textmeddelanden.
Det att vi bara skriver åt varandra har lett till att alla inte mera vet hur man kommunicerar face-2-face. Eller vet och vet, men man undviker sådant som är svårt. Vill man göra slut på ett förhållande gör man ju det med ett textmeddelande eller på Facebook. Så slipper man prata om det.
Ett annat fenomen som det här har fört med sig är att det tycks vara allmänt godkänt att låta bli att svara. Man svarar inte på mejl, man svarar inte på textmeddelanden. På chat eller mese är det brukligt att man bara loggar ut utan att informera den man ”pratar” med. Det är meningen att man bara ska märka att ”oho, nu är min samtalspartner inte mera online.” Det tycks vara så det ska gå till för att trenden ska vara godkänd. Det är liksom gammaldags att säga hejdå. Sånt gör bara gamla stofiler. Såna som inte ännu har skaffat Iphone, typ.
Så samtidigt som vi har avskaffat förmågan och skyldigheten att prata med varandra har vi också avskaffat skyldigheten att bete oss normalt mot varandra. Att svara på ett textmeddelande… ska det vara så svårt?? Va? Vi har ju alla telefonen i fickan, för helvete. Folk säger att de inte vill vara anträffbara hela tiden. Wtf? Skitsnack. På riktigt.
Kan någon med handen på hjärtat säga att den klarar av att vänta tio minuter på bussen utan att ta fram telefonen?
Om vi jämför med förr. Jag har inget minne av att man skulle ha avslutat ett telefonsamtal utan att säga hejdå. Nuförtiden gör man ju det nog. Det är väl ingen ovanlighet att folk slänger luren i örat på varandra (åtminstone inte i mitt liv, hehe). Alltså, om det blir obehagligt eller jobbigt så avslutar man bara. Inte heller är det allt för vanligt att man ringer tillbaka om man ser att någon ringt. Folk tänker, att den ringer väl igen om det var viktigt.
Hur ofta ringer det på er dörrklocka? På min ringer det aldrig. Eller bara om någon kompis har vägarna förbi och har meddelat i förväg. Dyker man upp oanmäld ringer väl folk polisen. Det kan ju inte gärna vara något annat än en galning eller tv-kontrollanterna.
Egenföretagare
Publicerad: 29/03 06:00Vi har ett enormt problem här i Helsingfors. Ett problem som håller på att fördärva samhället totalt. Längs en liten sträcka på undangömda Eriksgatan samt i hörnet av Bakers och hotell Marski promenerar ett tiotal medelålders ryska kvinnor av och an på nätterna. De erbjuder sex mot betalning. Det sker väl inte någon annanstans i världen?
Hmm… världens äldsta yrke idkas i Helsingfors.
Vem stör det att de promenerar utanför Marski och på Eriksgatan under nätterna? Vem är det som vittnar detta? Taxichaufförerna och de som är potentiella kunder. Stör de våra politiker när de ligger hemma och sover att det finns ett fåtal kvinnor som tar emot ett par femtiolappar för ett samlag?
Men det här då: om en man går på dejt med en kvinna.. är det utopistiskt att tänka sig att mannen bjuder på ett par drinkar, middag och taxi hem? Det har i så fall kostat honom ungefär samma summa. Dejten slutar i sängkammaren. Var är skillnaden?
Men tillbaks till den egentliga prostitutionen. Lagen säger att det är förbjudet att köpa sex. Svårt att sälja om det är förbjudet att köpa. Samtidigt rätt korkat att bara förbjuda ena delen så att säga. Men varför förbjuda det? Vilka är kunderna och vilka är de prostituerade? Självfallet ska man ta tag i kriminaliteten som ligger bakom. Flera prostituerade har hallickar och dom ska man ju komma åt. Men, det finns kvinnor som är oberoende. Ryska kvinnor som av egen vilja är i Finland. De jobbar ett par tre veckor och med dom pengarna försörjer de sina familjer ett par tre månader hemma i Ryssland. Det finns även en hel del inhemska prostituerade. På nätet till exempel. Studerande unga kvinnor som finansierar sina studier på det här sättet.
Vem anser sig vara så mycket bättre än andra att den har råd att fördöma vilket sätt folk väljer att leva på? Inte jag i alla fall. Det som politikerna inte tänker på är två saker: för det första så försvinner inte efterfrågan bara för att det är olagligt. Det enda som händer är att det blir svårare att övervaka. Kvinnornas säkerhet blir svårare att övervaka. För det andra så finns det en massa män som inte vet hur man ”pokar” brudar på krogarna. Män som lider av dåligt självförtroende, män som är ensamma. Sådana män kanske bara vill ha någon som pajar dom en natt. Om pajaren i fråga inte pajar av kärlek utan av ekonomiska skäl… vem stör det?
Taxistolpar
Publicerad: 24/03 06:00Det finns cirka hundra taxistolpar i Helsingfors. Alla har ett eget nummer. Dessutom är alla områden numrerade. När man kommer till en taxistolpe ska man på skriva in sig på datan vid just den stolpen. Man bör alltså kunna alla nummer utantill. Det gick på två månader vill jag minnas. GPS systemet gör att datan automatiskt vet i vilket område bilen är så man behöver inte skriva in sig i området. När körningarna delas ut, går de automatiskt till den som är först vid stolpen. Jag tänker inte börja räkna upp alla numror här, för det är ointressant, men däremot tänker jag ge en kort redogörelse för en del av taxistolparna. Eller stationerna som de egentligen så fint heter.
I södra Helsingfors finns egentligen bara två stolpar: Kaptensgatan och Femkanten. Det är ytterst sällsynt att någon kund tar en taxi direkt från någon av dessa, men däremot är de båda väldigt bra för oss. Man kan lugnt ställa sig som till exempel sjunde i kön och få en körning på en kvart.
Stolparna i centrum är ju förstås bra i rusningstid och på nätterna. Flera av dom finns utanför något hotell så det kommer en hel del körningar till flygfältet vilket är något alla taxichaufförer gillar.
På Drumsö finns det två stolpar. Den vid Storsvängen är inget vidare. Dit brukar jag åka om jag behöver sova. Den på Drumsövägen är bra, men där är ofta väldigt många bilar.
Det finns en stolpe på Lövö men där har jag aldrig stått. I Munksnäs och Munkshöjden finns det, precis som i Tölö, oftast en massa bilar. Av dom är det Munkshöjden som drar bäst. Tullbommen är också ok, men där kan ofta vara över tio bilar. Inte så lockande alltså. Vill man köra riksdagsledamöter ska man ställa sig vid Museigatans stolpe. Populära är även Senatstorget och Skatudden.
Rätt ofta är centrum fullt av taxin på kvällarna. Då brukar jag köra till Hagnäs-Berghäll trakten. Där är det sällan mer än en eller två bilar per stolpe. Om vi tar oss österut så är Hertonäs och Degerö bra stolpar. Båda på morgnar och kvällar. Brändö är en risk. Stolpen är oftast tom, men även fast man skulle vara ensam där så kan man få vänta länge. Också ett bra ställe att sova på.
Nordsjö är intressant. Mej veterligen bor det närmare 40 000 människor i Nordsjö och ändå finns där bara en enda taxistolpe. Den brukar jag välja om jag hamnar österut. Kring ring ettan väljer jag helst Gårdsbacka, Svedängen, Månsas eller Norra Haga. De är alla bra och drar snabbt.
Följande stolpar undviker jag helst på grund av att klientelet i nämnda stadsdelar sällan har alla mumin i dalen… Mellungsbacka, Kasberget, Kvarnbäcken, Malm (i synnerhet Malm), Bocksbacka, Rönnbacka, Åggelby och Gamlas. Vad gäller dessa kan jag göra undantag med alla utom Mellungsbacka och Malm. Där ställer jag mej aldrig.
I centrum finns det några stolpar jag gärna undviker på nätterna. Det är de som är på bilens vänstra sida. Restaurang Teatteris stolpe undantagen. I många fall är folk så lata att de inte orkar gå runt bilen utan glider in genom vänstra bakdörren. Det igen betyder att jag aldrig ser ordentligt vem som sitter bakom mej.
Nåja, mer djupgående än så här blir det inte. Jag märker att om jag skulle vilja göra en ordentlig analys av taxistolparna skulle jag behöva hela Husis papperstidning till mitt förfogande.
Vinterljus
Publicerad: 22/03 06:00Den årligen (nästan) återkommande vintern ger i de flesta fall upphov till diskussioner. Åtminstone i taxin där jag spenderar mer tid än de flesta. Självfallet är de likadana från år till år, men vi tar det i alla fall.
Oftast är november och december svarta och regniga. (Inte den här vintern, jag vet). Då brukar kunderna allt som oftast beklaga sig över att det är så mörkt. ”Oj, om vi kunde få lite snö och lite minusgrader. Lite riktig vinter. Så skulle det bli ljusare också.”
Hmm… nu undrar jag: är dessa personer nöjda nu? Vi hade minusgrader i åtminstone 1,5 månader i streck !! Är det nu så kiva? Jo, snön gör det för all del ljusare, men därför har vi ju gatubelysning. För att det inte ska vara så mörkt.
Sen klagas det över att det blir mörkt så tidigt. Jo, jag håller med om det är lite att ta i att det blir mörkt vid 16-17 tiden, men t.ex. i södern blir det ju mörkt vid typ kl. 20. Inte är det någon som klagar över det. Inte heller är det någon som önskar snö till Kanarieöarna eller Thailand för att nätterna ska vara ljusa. Då duger nog gatubelysningen. Jag har i alla fall aldrig hört någon som skulle ha tackat nej till en södernresa med motiveringen att där är så mörkt. Hör det nu inte lite till att det är mörkt på kvällen och natten? Dessutom jämnar det ju ut sig av att det inte blir mörkt i juni. Jag vet, för då får man ta solglasögonen med sig när man ska köra nattur.
Jag har haft nöjet att tillbringa allt som allt ett halvår av mitt liv i Nord-Norge, i Tromsö. Första gången jag var där var på vintern. Inte mycket snack om solen där inte. Inte heller var det någon som beklagade sig. Men så var de flesta, för det mesta, antingen i fyllan eller höga eller bådadera. Kanske det inverkade. Mitt andra besök inföll på sommaren. Inte var det helt lätt att somna när himlen var klarblå hela natten.
Jag tycker vi gör så här. Vi antar utmaningen att leva i Finland. I ett land där det är ljust på sommaren och mörkt på vintern. Vi försöker leva med det faktum att vissa somrar är regniga och att vissa vintrar är mörka. Så koncentrerar vi oss på det väsentliga i stället. Jag antar att det nu förväntas att jag klämmer fram med något odödligt om vad det väsentliga kan tänkas vara. Nej, allt serverar jag inte.
