Bensiskaffe
Publicerad: 10/03 06:00
Lindgren är noga med kaffet, noga som en riktig provsmakare.
Att jobba nätter har sitt pris. 1 euro, 1,10 eller 1,20. Det är vad kaffet kostar på bensinstationerna. I priser ingår taxirabatt. Jep, det får vi. På Eerikin Pippuri får vi också rabatt tillsammans med poliser och brandmän. Känns som om det är vi som håller stan flytande. Men tillbaka till kaffet. Låt mej börja med ett gott råd. Undvik att dricka kaffe på Kottbys Shellstation. Sämsta kaffet i stan. Först och främst är det alltid ljummet av nån anledning. Det kan inte bero på att de skulle byta panna för sällan, för på alla bensinstationer är kaffets åtgång så stort på nätterna att kaffepannorna byts ut i snabb takt. Jag misstänker att det är något fel på deras kaffekokare. Och gänget som jobbar där är ofta trötta och ovänliga.
- Och vill man ha hjälp med sin bil… det kan man bara glömma. Då får man ta sig till Tullbommens Shell.
Men tillbaka till kaffet, igen. Överlag är nog Shellstationernas kaffe det sämsta. Ibland stöter man på kaffemaskiner men på många ställen brygger de kaffet. ABC är ett säkert kort. De har kaffemaskin, men den tycks vara rätt inställd eller något för dem kan man lita på. Ingen skillnad vilken ABC man använder sig av. Teboils kaffe är också drickbart. De brygger. Dessutom är det en euro jämnt.
Själv har jag försökt dra ner på kaffet. Brukar köra energidryck i stället. Jag intalar mej att det är bättre. Fråga mej inte på vilket sätt. Det är nämligen en åsikt som jag inte känner för att motivera. I alla fall är det godare. Det är nog mentalt också. Eftersom jag vet att exempelvis en redbull innehåller typ 20 koppar kaffe tror jag att jag bättre hålls vaken än om jag dricker två vanliga koppar. Och tro kommer man ju långt med, har historien visat.
Cyklister och fotgängare
Publicerad: 08/03 06:00
Cyklister, fotgängare och bilister – staden är för dem alla.
Med många år på nacken i Helsingforstrafiken på dygnets alla tider tror man att man sett det mesta. Ändå åker man på överraskningar då och då. De största och mest negativa överraskningarna står cyklisterna och fotgängarna för.
Jag tar mej friheten att generalisera, det blir enklast så. Cyklisterna har egna trafikregler. Har ni märkt det? I många fall har de inga regler alls. Som bilist hör det till mina uppgifter att ta cyklister i beaktande. Ibland blir dock utmaningen för stor. Som när någon cyklar på Fredriksgatan eller Albertsgatan i fel riktning. Mot bilarna. Eller när cyklisterna kommer till en korsning. Bilarna står snällt och väntar vid rödljusen, men tammefan om inte cyklisten i en dylik situation kör mot rött, via trottoaren, skyddsvägen och sen tillbaka till gatan. Eller alternativt, bara raka spåret mot rött ljus. Mej veterligen finns det en idé bakom röda ljus. När det är rött för mej är det grönt för någon annan. Oftast kommer denna någon annan från sidan. Vad gör denna någon annan om en cyklist då plötsligt kommer farande rakt framför näsan.
Jag tror inte att dylika problem finns i Köpenhamn eller Amsterdam. Där har de cykelkultur. Något vi saknar. Jag har två personliga drömmar. Den ena är att polisen skulle koncentrera sig på cyklisterna lite mer och bötfälla dom med högre belopp än 20 euro. Min andra dröm är att nångång öppna bildörren just då jag passerar en cyklist… Fan va det skulle smälla. Hääälit. Jag har ingen som helst förståelse för er cyklister som kör med egna trafikregler.
På veckoslutsnätterna får man däremot se upp med fotgängare. Folk som i fyllan och villan korsar gatorna här och där. I de flesta fall, utan att ens titta om det kommer bilar. På nätterna är det mörkt. Folk använder mörka kläder. Vissa årstider kan det vara halt.. Ingen bra kombination. Men både fotgängare och cyklister tycks lita på att alla bilar alltid stannar. Jag var i och för sig inte så bra i fysik i skolan men jag har ändå för mej att ifall en bil krockar med en fotgängare eller cyklist så tar det mer ont på fotgängaren/cyklisten än vad det tar i bilen. Jo, ni vinner i rätten, för all del. Men är det kiva och sitta där i rullstol och få femtonni i skadestånd? Är ni nöjda sen?
Som bilist måste jag följa trafikreglerna. Jag har inga alternativ. Om jag inte gör det skapar jag farliga situationer direkt. Tänk om fotgängare och cyklister också skulle fatta det här. Då skulle smidighet som den i Köpenhamn inte vara en utopi.
Jack Bauer
Publicerad: 03/03 06:00Fördelen med att skriva blogg är att man får skriva vad man vill. Därför skriver jag nu om Jack Bauer.
Vi som förstår oss på god tv-underhållning har under åtta njutningsfulla säsonger fått följa med Jack Bauers eviga kamp mot terrorismen i serien ”24”. Allt tar ju nångång slut, så gjorde tyvärr även ”24”. Nu väntar vi ju på att långfilmen ska göras. Den får gärna vara 24 timmar lång.
För något år sedan fanns det en förfrågan på facebook som gällde vem som var tuffare, Jack Bauer eller John McClaine (Bruce Willis). Frågeställningen är fullständigt absurd. Man kan inte tala om dessa två på samma dag. Det är som att fråga vem som har längre hår, Jone Nikula eller Kekkonen. Dessutom är McClaine kobent. En manlig hjälte kan inte vara kobent. Det är omanligt. För övrigt är det rätt coolt att Jack Bauer varken är storväxt eller muskulös. Ändå är han manlig och vinner alla närstrider.
Har ni förresten någonsin tänkt på varför Jack Bauer alltid har långärmade skjortor på sig fast han i de flesta avsnitten opererade i stekheta Los Angeles? Jag kom att tänka på det här under sista säsongen. Kiefer Sutherland har armarna och övre kroppen fulla av tatueringar. Misstänker att det inte skulle ha funkat för Jack. Kanske en eller två tatskor från något krig i mellanöstern, men inte så många som Kiefer har. De ser dessutom ut att vara gjorda i onyktert tillstånd. Misstänker att varken kunden eller tatueraren har varit nyktra.
Inte ett avsnitt missade jag på åtta säsonger. Man missar inte avsnitt av den perfekta serien. Men även gällande en perfekt serie har jag ett par invändningar. Min största invändning har att göra med den stora sorg jag kände då Renée dog halvvägs in i sista dygnet. Hon och Jack hade verkligen förtjänat varandra. Sen måste jag nog erkänna att Chloe O´Brien inte skulle ha behövt vara fullt så bekymrad alla de sex säsongerna hon var med. Det var en parentes. Nu till min näststörsta invändning. Antalet presidenter. Under åtta säsonger (vilket väl skulle föreställa 10-12 år) hade USA sju presidenter, om jag inte minns fel. David Palmer, John Keeler, Charles Logan, Hal Gardner, Wayne Palmer, Noah Daniels och Allison Taylor. Wayne Palmer, wtf? Hur fan blev han plötsligt president? Hallå! Här har nog manusförfattarna tappat greppet lite. Sen skulle jag gärna vilja ha statistik på hur många Jack dödat under alla år. Måste nog kolla alla säsonger på nytt. Så ifall det infaller en period när jag inte svarar i telefon på åtta dygn vet ni vad jag har för mej.
ps. jag har flera gånger fått höra att jag liknar Kiefer Sutherland. Och det lär inte bero på att vi båda är tatuerade. Känns inte helt fel.
Några ord om fri konkurrens
Publicerad: 01/03 06:00Ett populärt samtalsämne i taxin, isynnerhet på veckoslutsnätterna när kunden har köat en eller i värsta fall ett par timmar på sin taxi, är det här med fri konkurrens. Om man köat länge på natten har jag full förståelse för att man är sur och önskar fri konkurrens så att det skulle finnas fler bilar och kortare köer. Men om vi granskar problemet närmare, var hamnar vi då?
Nu är läget följande: Taxibilarna håller hög klass, de är bekväma, rena och fungerar. Man kan lita på att bilen håller ända fram. Chaufförerna har gått utbildningen och av företagarna krävs minst tio års erfarenhet. Priset är fast, man vet vad det kostar. Man kan lita på chaufförernas yrkesskicklighet, deras kundbetjäning samt deras pålitlighet. Som kund behöver man inte vara rädd för att bli rånad, misshandlad eller våldtagen av sin chaufför. Eftersom GPS-systemet gör det möjligt för taxicentralen att hela tiden ha koll på var alla bilar befinner sig (ifall det skulle visa sig nödvändigt) är säkerheten maximerad (för chaufförernas del även tack vare säkerhetskamerorna som finns i alla Helsingfors taxin). För all del, köerna på veckoslutsnätterna kan vara långa, även på morgnarna mellan 8 och 9, men alla andra tider på dygnet är det taxina som står och väntar. Då blir det ingen lön. Jag vågar nästan påstå att Finland är ett av de få länder i världen där man vågar sätta ett ensamt barn i taxin med en adresslapp i handen och veta att barnet tryggt kommer fram.
Så hur skulle det se ut om konkurrensen blev fri? Enklast får man svaret på den frågan genom att företa en studieresa till Stockholm. Men för de som inte ids åka till Stockholm lägger jag ut texten här: Det skulle snabbt bli ett grovt överutbud på taxin. Ingen skulle mera ha råd att köra Mercedes eller Volvo. Folk skulle få skurra omkring i gamla Toyotan från 80-talet, som i bästa fall även skulle hålla ända fram. Chaufförerna skulle garanterat röka inne i bilarna (vilket nu är förbjudet), deras yrkesskicklighet skulle knappast granskas särskilt väl. Tryggheten skulle försvinna, priserna skulle vara allt mellan himmel och jord.
Istället för de knappa 1400 bilarna som nu finns skulle det kanske finnas 5000 bilar i Helsingfors. Jo, köerna på helgerna skulle vara kortare, men vad ska dessa överlopps 4000 bilar göra alla andra tider på dygnet, alla andra dagar? Vardagsnätterna är redan nu ekonomiskt så dåliga att det finns nätter när man lika gärna skulle kunna bli hemma och sova.
Däremot kunde ju staden komma emot. Varför slutar metron gå kvart över elva? Enbart i Nordsjö bor det väl nästan 40 000 människor. Tänk om metron skulle köra dygnet runt?
Nå, månne inte här fanns tillräckligt med argument för varför konkurrensen inte ska vara fri och att det väl är helt okej att vi i Finland har det bäst fungerande taxisystemet i världen.
Tere tulemast!
Publicerad: 22/02 07:01En intressant studie kan göras då man tar upp kunder vid någon av färjterminalerna. Ifall en ensam kund kommer och sätter sig i framsätet vet man att färden bär av till antingen järnvägsstationen eller buss stationen. Folk som kommer från landsorten vill nämligen alltid sitta framme vilket inte är brukligt i Helsingfors.
Här är oftast framsätet dragen långt fram och chauffören brukar öppna bakdörren som tecken åt kunden att sätta sig därbak. Det här är en säkerhetsfråga. Det är lättare att värja sig mot ett fysiskt anfall som kommer snett bakifrån (där anfallaren inte riktigt räcks fram till mätaren och datorn) än om anfallet kommer från sidan. Svårt är det ju i vilket fall som helst. Men framförallt så ser man kunden i spegeln hela tiden och får någon extra sekund på sig att reagera om det börjar verka oroväckande. Helsingforsborna vet det här. Men på landsorten vill man sitta framme av två orsaker.
Man ser bättre och det är trevligare att prata med chauffören där framme.
Även där finns en skillnad. Helsingforsare är inte alltid så pigga på att prata med sin chaufför. Här brukar folk med jämna mellanrum glömma att det över huvud taget finns en chaufför. I synnerhet på nätterna när kunderna har druckit lite. Eller lite mera. Ibland får jag en känsla av att folk verkligen tror att bilen kör sig själv.
Ett annat sätt att känna igen folk som ska till t.ex. järnvägsstationen är ifall de har typ åtta tio backar öl med sig. När de börjar dra sin ölkärra mot bilens bagageutrymme vet man… Undantag finns självfallet, men av dessa så kommer säg nu sjuttio, åttio procent längre ifrån. Inte en av våra största favoriter. Att lyfta in tonvis med öl, köra ett par kilometer, lyfta ut tonvis med öl. Men det hör till yrket. Som så mycket annat. Jag minns mer än väl när jag studerade i Teaterhögskolan. Om någon av oss studerande hade den dåliga smaken att beklaga sig över att något var svårt fick vi genast höra: ”Ja, det är ett svårt yrke du har valt.” Jep.
Jag hade den tvivelaktiga glädjen att besöka Tallinn två gånger då det ännu hörde till Sovjet. Trots att staden har förändrats massor på tjugo år vet jag att det finns betydligt trevligare turistattraktioner inte så mycket längre bort. Men vi finnar, vi åker till Tallinn. Hela tiden, flera gånger om året. Jo, jag vet att man kommer över för tjugolappen och att ölen är billig, men ändå.
Öppet dygnet runt
Publicerad: 21/02 06:00Minns ni på 80-talet när nattklubbarna stängde klockan två på natten? Då gick man tidigare ut, inte sant? Nuförtiden far folk in mot stan först vid midnatt, ibland senare. Som taxichaufför vet jag det här. Det är inte en eller två gånger som jag skjutsat folk till stan först den tiden. Så är man på nattklubben typ tre timmar, om ens det, sen ställer man sig i taxikö.
Jag har hört rykten om att våra kära politiker vill återinföra det här med stängningsdags klockan två. Vad skulle då hända? Hur skulle det se ut i praktiken? En del skulle kanske gå ut tidigare, men de flesta skulle knappast ändra särskilt mycket på sina vanor. Finländarna är vana att festa till klockan fyra. Jag tror att det skulle resultera i hemmafester, massvis med ”jatkon” runt om i stan. Dessa ”jatkon” skulle inte vara övervakade. Polisen skulle få mycket mera jobb vilket skulle tära på deras resurser. Är det inte bättre som det är, dvs festandet sker under övervakning inomhus? De flesta är så trötta klockan fyra att de bara vill hem och sova. Dessutom är de flesta nattklubbar belägna i centrum, många i sådana hus där det inte bor folk.
För att inte tala om hur det skulle inverka negativt på affärerna för restaurangerna och nattklubbarna. Försäljningen från de två sista timmarna skulle falla bort. Inte någon liten summa.
En annan intressant detalj angående öppethållningstider för oss som jobbar på nätterna. När ABC tog över Esso var jag nöjd. ABC är klart fräschare. Men Essona var i de flesta fall öppna 24h. En efter en ändrar ABC-stationerna sina öppethållningstider. Från 24h till att stänga kl.24 eller kl 22. ABC stationerna i Sockenbacka (kl.24), Sörnäs strandväg (kl 22), Mannerheimvägen (kl 22), Kottby (kl 24), Nordsjö (kl 24). Det kan hända att jag glömt någon. Några har ännu 24h öppet, Bocksbacka, Mechelingatan, Hagalund. Så innanför Ring ettan finns det allt som allt sex bensinstationer som har öppet dygnet runt om jag räknat rätt. Förutom nämnda tre (ABC Bocksbacka och Hagalund ligger dessutom precis utanför ring ettan) ABC, Shellstationerna i Kottby, Tullbommen och Södra Haga. Teboil i Brunakärr och Neste vid Djurgården. Om ABC på Mechelingatan går med i det här är det en katastrof för oss som jobbar nätter i stan. Det finns snart inget ställe där man kan få kaffe på nätterna. Snart står vi taxichaufförer i kön till nattklubbarna för att få en kopp kaffe.
Teverecensionen
Publicerad: 18/02 06:00Även taxichaufförer tittar på TV. Vi är också människor. Som (passiv) skådespelere tänker jag därför ta mej friheten att recensera Maikkaris populära underhållningsprogram ”Putous”.
För att vara ett finskt underhållningsprogram är ”Putous” riktigt bra. Just nu snurrar ju andra säsongen. Den första orkade jag inte följa med, antagligen för att Kari Hietalahti var med. Han är för all del väldigt skicklig, men han är överallt hela tiden. Samma fenomen som med Juha Veijonen. Tacka fan för att Antti Reini spelar Vares nuförtiden.
Som i alla underhållningsprogram finns det även sämre delar i ”Putous”. Improvisationsdelarna tycks vara väldigt få och bra så. Jag är inte någon stor vän av improvisationsteater och har aldrig brytt mej om att följa med varken finlandssvenska Stjärnfall eller Stella Polaris. Impron kan vara roliga, men oftast är inövade sketcher betydligt bättre. Men ”Putous” trumf är ju naturligtvis sketchfigurerna. Av de åtta skådisarna är sju riktigt bra med ett par genier i spetsen, medan en (Joanna Haartti) är en fullkomlig turist i sällskapet. Lyckligtvis föll hennes idiotiska sketchfigur (shamanen från Westend) ut direkt. Överlag tycker jag att risken att misslyckas blir större när en kvinna spelar man. Vissa män kan göra kvinnor fantastiskt bra. Det visade Aku Hirviniemi med sin Marja Tyrni förra året. Däremot är Jukka Rasilas figur Pilvi Pouta rätt misslyckad. Han är helt enkelt för gammal för den figuren. Inte heller Ville Myllyrinnes Jari Potsi hade något speciellt. Rätt fantasilöst. Till mina antifavoriter hörde även Krista Kosonens Mikko Zetterberg.
Lyteskomik är jätteroligt, men måste han ha problem med både synen och hörseln. Inte kunde han gå ordentligt heller.
Bildsköna Iina Kuustonen har överraskat positivt. Hennes parodi på thailändska kvinnor med det smått geniala namnet Sui-Hing och mantra ”happy ending” var bra. Att Riku Nieminens Munamies kommer att vinna tävlingen är väl solklart, och visst är han rolig, men mina favoriter är ändå Aku Hirviniemis Timo Harjakainen och Jussi Vatanens Mr. Mallorca. Mr. Mallorcas eviga ”aina kohteessa” är briljant, precis som hans andra favorit uttryck ”saletisti natsaa” och ”let´s go”. Bäst av alla är dock Timo Harjakainen. Jag betraktar Aku Hirviniemi som något av ett geni då det gäller sketchfigurer. Hur mångsidig som skådis han är, vet jag inte. Harjakainens bakgrund med Kerttu-frun i spetsen är fantastiskt rolig. Jag skulle gärna vara en fluga i taket hemma hos dem. Uttryck som ”ninnanunna” samt hans sätt att hålla ut tungan skulle inte vem som helst komma på.
Ett program som ”Putous” kräver otroligt mycket av skådisarna. Trevligt att se att valen av skådisar har lyckats till 7/8. För övrigt anser jag att Jaska Saariluoma är väldigt mycket bättre som konferencier än Ville Myllyrinne. Vem vinner? Vem försvinner?
Otroligt spännande.
Att kramas
Publicerad: 15/02 00:00Att vara finlandssvensk har sina sidor. Något som ligger starkt rotat i vår kultur är att kramas. Jag kommer ibland på mej själv med att krama någon kompis fru som jag ser en gång vart femte år. Varför ska man då kramas? Är det inte lite onaturligt? Ibland följer vad jag kallar för luftpussar. Någon annan kallar det kindpussar. Vill man göra en djupgående studie i ämnet ska man inte missa Kajsaniemi på första maj.
Där ser man bekanta som man ser högst en gång i året, just i Kajsaniemi. Man ropar ”heeeeeeej” så det hörs ända till Hagnäs. Sen kramas man och frågar: ”Hur e läget?”
”Bara bra. Och du själv?”
”Nå, tack. Helt jes.”
”Va kiva. Nå, hur e det annars då?”
”Helt bra. Själv då?”
”Helt okej.”
”Kiva. Nå vad gör du nuförtiden?”
”Nå vet du, det gamla vanliga. Själv då?”
”Samma sak som förut.”
”Fan va kiva och se dej. Men nu måst jag vidare. Ha det bra.”
”Detsamma.”
Och så kramas man för säkerhetsskull en gång till. På riktigt hej, hemskt.
Nämnde jag att jag inte brukar gå till Kajsaniemi på första maj längre? Och om jag skulle synas där så lär ingen komma och varken krama mej eller prata med mej efter det här…
Min dotters mor kommer från Björneborg. Hon är finskspråkig. Men riktigt rento. Men de gånger hon tvingades krama mina kompisars fruar som hon hade sett en eller två gånger tidigare var hon allt annat än rento.
Att kramas borde ju betyda någonting, tycker ni inte?
Balkongrökning
Publicerad: 11/02 06:00
Jag bor i höghus. Nå, det är lite att ta i för mitt hus är inte så högt. Tre våningar, men i alla fall. Jag har en balkong. Den är inte inglasad. Vilket som alla förstår, betyder att när det snöar, snöar det in på balkongen. En vinter som den här är det ganska mycket snö på min balkong. Glasburken som jag använder som askopp har försvunnit under snöhögen. Jag orkar inte gräva fram den. Istället använder jag snöhögen som askopp. Det går bra så länge som det kommer mera snö då och då. Fimparna täcks in av ny snö och askoppen verkar fräsch. Det är en synvilla, jag vet, men det gör ingenting. Fast jag i övrigt är snömotståndare, mest pga mitt jobb, och gillar när snön smälter så att det går att köra i den här stan, så har plusgraderna sina minussidor också. Gamla fimpar börja framträda ur snön allt mer tydligt. Jag fasar för den stunden när snön smälter bort helt och hållet och jag blir tvungen att städa upp alla fimparna. Som man bäddar får man ligga heter det ju. Men sen kanske jag hittar min glasburk. Ett annat alternativ är att sluta röka. Det lär bli aktuellt senast när riksdagen förbjuder rökning i lag. Det lär inte ta länge. Inte heller lär det ta länge innan balkongrökning förbjuds. Kul associationslek det här. Jag fortsätter. Nästa steg kan vara att ta bort övriga störningsmoment. Det kan bli förbjudet i lag att gräla högljutt. Grannarna kan störas. Följande steg är att hålla en minimal ljudnivå när man har sex. Åtminstone måste man ha fönstren stängda och gardinerna fördragna om man bor på första våningen.
I radhus är säkert allt sådant redan förbjudet. Det kommer säkert att komma någon sorts regel som gäller för egnahems hus också. Om man har så och så stor gård så kanske man kan få dra en rööki i veckan bakom huset. Eller lyssna på musik med fönstret öppet. Eller ha sex i tamburen.
För många barn ska man inte heller ha. De för oväsen. Jag är säker på att det efter nästa val kommer en lag som gör kondomer obligatoriska för alla som har minst två barn. Nåja, det här var ju ett effektivt sätt att komma ifrån ämnet. Men så mycket mera har jag inte att säga om balkongrökning. Varken om min egen eller andras.
Åldersgräns
Publicerad: 08/02 06:00En gång körde jag ett pensionärspar från Västra hamnen till Åggelby. Mannen, c. 80 år satt i framsätet. Ett antal gånger under färden undrade han var någonstans vi var. Inte minst när vi kom till den stora korsningen av Backasgatan och Forsbyvägen. Den korsningen är ju inte särskilt svår att känna igen om man inte är fullständigt blind. Men han frågade: ”Var någonstans är vi nu?” När jag informerat honom om vår position berättade han, inte utan stolthet i rösten, att han själv kör bil nästan dagligen. Skulle det ha funnits ett dike i närheten hade jag nog kört ner i det. När vi kom fram stegade han ut (det tog en stund för han hölls just och just på benen). Hans fru som betalade fick ta del av min åsikt. Jag förklarade för henne att hennes man inte under några som helst omständigheter får köra bil mera när han är blind som en fladdermus. Hon sa att hon nog har försökt säga åt honom…
En annan situation: på parkeringsplatsen utanför en matbutik. En åldring vid ratten. Närmade sig parkeringen på fel sida av vägen. Körde in på parkeringen från fel håll, alltså där var man kör ut. Jag gick fram till honom och tvingade honom att sitta i bilen och vänta medan jag ringde polisen. När polisen kommit och jag förklarat situationen gick jag och handlade. När jag kom ut var både polisen, åldringen och hans bil borta. Jag misstänker att konstaplarna släppte iväg honom med en förmaning om att hålla ögonen öppna.
Med tanke på alla historier om åldringar som kör på motorvägen åt fel håll och även med tanke på hur många som dör i trafikolyckor varje år så tycker jag att det kunde vara idé att försöka minimera olyckorna. En övre åldersgräns på 75 år för att få ha körkort. Sen borde staden sponsra taxikort åt folk. Bra för taxibusinessen och mindre olyckor. Jag vet att många 75-åringar är i bra form. Men jag vet också att sen när det börjar gå neråt så kan det gå fort. Skulle det inte vara idé att ta det säkra för det osäkra?
Samma sak i andra ändan. Man kunde höja åldersgränsen från 18 till 20 så skulle vi slippa en hel del olyckor där unga människor dör eller skadar sig.
För övrigt stöder jag tanken att promillegränsen ska sänkas till 0,2. Av samma förebyggande anledning. Jag vill nämligen att min 8-åriga dotter ska kunna röra sig i Helsingfors förorter, till och från busshållplatsen, utan risk för att bli överkörd av en blind pensionär eller en full 18 åring. Hon ska kunna lita på att hon kan gå över gatan när hon har grön gubbe.
